Anna-Matildas

 

 

 

 

 

 

SÅ har vecka 35 och snart hela 36 passerat. Jag är stor och tung, känner mig klar med detta nu och vill verkligen har lillen här hos oss snart.

 

Förra måndagen var vi hos barnmorskan , mitt SF mått låg då på 34 och mini är nu fixerad. Vilket betyder att h*n i princip kan komma när som helst.

 

Det mesta är klart inför minis ankomst, bara vagnen och den hämtar vi efter att vi vet att allt gått bra. Och förlossningsväskan som ska packas.

 

Vi har varit på Furuvik och mina fötter tyckte inte om det, sedan är det ju en hyfsat sval sommar och det gynnar mig. Men är såklart tråkigt för alla andra.

 

Imorgon går vi in i vecka 37. Och idag är det endast 10% kvar av graviditeten, sjukt!

 

  Min fot efter Furuvik.

 

Bra med inbyggt drinkbord :)

 

Mys med alkoholfri rosé i kvällssolen.

 

Vi har också börjat träna med en andningsvideo lite i sista sekunden sådär men jag hoppas att den ska hjälpa mig igenom förlossningen utan smärtlindring. Med S hade jag epidural och det vill jag helst slippa. Med A hade jag ingenting vilket var skönt.

Sedan har jag hunnit med både en spinalbedövning och en vanlig narkos sövning där efter och jag vill helst inte göra mer än så.

Med om jag mot min stora skräck skulle bli tvungen att snittas så har jag såklart inget val.

 

Det jag är mest rädd för just nu är kejsarsnitt och igångsättning/värkstimulerande dropp. Eftersom det gör värkarna starkare när inte kroppen får börja värkarna/ta hand om värkarna på naturlig väg. Är rädd för att jag inte ska klara av att parera smärtan. Men måste man så måste man såklart, men jag känner mig ändå nervös inför det.

 

Vi skrev ett förlossningsbrev med barnmorskan förra veckan och jag fick fram vad jag ville så jag hoppas på en fin förlossning och ett fint minne.