En mammas kärlek.
Det är verkligen med blandade känslor som jag gör denna lilla resa.
Det ska bli super trevligt med en girlsweekend, shopping och trevligt sällskap men...
Det känns inte alls kul att lämna min älskade Sebbis. Det är FEM hela dagar som jag kommer vara utan honom.
Det längsta jag varit från honom är 36 timmar, och då höll mitt hjärta på att sprängas för att jag längtade så mycket efter honom, och jag såg bäbisar överallt.
Nu är det 5 dygn utan att få krama och pussa på min ängel, utan att få känna på hans mjuka hud och hålla om honom. Utan att få höra honom säga; mammaaaaa.
Han är verkligen mannen i mitt liv, utan tvekan det bästa som jag har i mitt liv.
Tänk om han glömmer bort mig när jag är borta så länge ifrån honom, och tror att jag lämnat honom?
Eller tänk om det händer mig något, så jag aldrig får se honom igen.
Åhhh jag kommer sakna honom så mycket.
Det går inte att förklara, en mammas kärlek är inte lik någon annan kärlek.
Den är starkare än allt annat, och djupare än någon kan förstå.
Sebastian, mamma älskar dej, du är min ängel!
Snörvel...
Usch, jag har dragit på mig en riktig dunder förkylning. Har ingen röst, och hostar och snorar.
Ikväll har J varit här och färgat på mitt hår.
Snackade gamla sjuka London minnen bland annat haha.
Jag försöker att samla tankarna, och se vad jag behöver ha med mig till London, men jag kan inte riktigt tänka klart.
Det var så länge sedan jag åkte någonstans så jag minns inte riktigt vad man brukar ha med sig.
Jag börjar gruva mig mer och mer för att lämna Sebbis, kommer sakna honom så mycket. Min ängel.
Nu ska jag kolla vidare på Boston tea party. hej o hå
Härliga höst.
När naturen bjuder på så många olika vackra färger, när man får klä på sig lite varmare kläder och kanske tända lite ljus och mysa under en filt.
En vacker vy över ängen vid min pappas stuga.
Vi var där igår och hälsade på, det är så otroligt mysigt där, och nu när det är höst är det extra vackert.
Dessutom älskar Sebbis att springa runt på gården, samt att leka i den fina sandlådan som morfar gjort till honom.
Idag har vi varit och inhandlat en radiostyrd traktor till Sebbis. Pappa hade ju köpt en till Sebbis och då blev T så sugen på en egen så han köpte en idag, inte en lika fin, men den var helt okej.
Kan ju även tillägga att det snarare var till sig själv som T köpte den, för han var helt såld på den, gick nästan inte att prata med honom han var i sin egen värld :] haha.
För övrigt så är jag jätteförkyld. Halsontet smög sig på i Fredags kväll och igår gjorde det fruktansvärt ont.
Idag är jag nästan helt utan röst, näsan rinner och jag är öm i hela kroppen. Så både jag o Sebbis är lite sjuk.
Får se hur han mår imorgon, om det blir dagis eller om det blir hemma o mysa tillsammans.
Han är så underbar, och han säger "Mamma" heeeela tiden, det är helt underbart!!! :]
"Mamma"
Helt underbart fantastiskt, det går inte att beskriva känslorna som väller upp när ens skatt kallar en för mamma för första gången. Han är mitt allt!
Börjar gruva mig inför London resan, hur ska jag klara av att vara borta från Sebbis så länge?
Jag kommer garanterat att gråta när jag lämnar honom på Onsdag.
Därför ska jag verkligen ta vara på den här helgen tillsammans med honom, min lilla älskling.
Oh happy day...
Jag kunde äntligen visa hur otroligt lycklig jag är, det känns verkligen helt underbart.
Nu kan man slappna av, man kan blicka framåt utan att undra, kommer jag att ha något jobb om tre månader?
Åh det känns så fantastiskt, som om jag går omkring på rosa små moln.
Efter jobbet var jag på staden med J.
Handlade en very niiice vit polo-top, en mascara och ett par earrings.
När jag kom hem låg mina killar i badet, jag skrämde nästan livet ur T.
Sebbis hade precis ramlat i badkaret, och var alldeles blå och uppsvälld under sitt högra öga, lillisen min.
Efter att det badat satt jag inne på Sebbis rum och lekte med honom och fick mig några kramar, åh han är den underbaraste som finns, och när han har badat så är han dessutom extra mjuk :]
Min framtid är säkrad::::
Nu är det inte längre en hemlighet, så nu kan jag delge er min stora hemlighet, det som fått mitt liv att se ljust ut och som har gett mig en framtid.
JAG HAR FÅTT FAST JOBB :] ♣
Time goes by so slowly...
För varje år som går, så känns det som att tiden bara går fortare och fortare.
Det känns som att tiden bara susar förbi oss utan att vi hinner fånga den.
Jag önskar att jag kunde fånga varje ögonblick, och spara dem i en stor pärm, som jag kunde öppna och titta i när jag ville.
Man kanske kan säga att hjärnan och hjärtat är den stora pärmen. Alla minnen man har, alla känslor man haft finns begravda där.
Det behövs bara någonting som påminner om ett speciellt ögonblick för att man ska minnas det som om det var igår.
Det kan vara en lukt, som får en att minnas ställen man varit på, och saker man upplevt.
Det kan vara en låt som får en att gå tillbaka i tiden, och bara le för sig själv.
För det är ju oftast rätt internt vad man minns allting i samband med.
Idag när jag körde till Tandläkaren lyssnade jag på min favvo Carola skiva.
Och då kom ett fint minne upp till ytan, jag mindes det som om det var igår, men ändå känns det som det är en evighet sedan det hände.
En av låtarna på den skivan spelade jag VARJE dag då Sebbe låg i min mage, då blev han lugn.
Även när han var mini mini brukade jag spela den låten, och då blev han alltid lugn. Ganska magiskt.
Den låten är verkligen Sebbes låt ♥
Det är ganska fantastiskt hur många minnen som ryms inom oss, saker vi kanske glömt bort, men som bara kan poppa upp när vi minst anar det.
Men vissa saker glömmer man aldrig, vissa ställen, vissa lukter, vissa personer och vissa ögonblick.
Tre datum jag aldrig glömmer är 2000-01-21,2006-02-15 samt 2007-09-12....
Då och nu
Jag dagen då jag började banta
Jag idag, 12 kg lättare.Nu vet jag att jag klarar av det, jag vet att jag kan motstå frestelser.
Det är så mycket enklare att träna när man inte mår illa av att se på sig själv, och så mycket enklare att känna sig lycklig.
Jag kommer aldrig kunna titta på mig själv och säga, shiiiit vad du är snygg Matilda, men jag mår iallafall inte illa av att se mig själv i spegeln.
Jag kan gå och handla i affärer utan att känna att folk stirrar på mig, och det är ett stort framsteg.
Jag är faktiskt riktigt stolt över mej själv, I did it, dispite all your mean comments. Jag gick min egen väg, och jag klarade det!
Lonely...
När jag öppnade dörren var det alldeles tyst och mörkt, det var ingen hemma.
Jag duschade, åt middag och tog fram kläder till Sebbis och mig.
Det var alldeles tyst, en hel timme var jag ensam hemma.
Det kändes som en evighet!
Tillslut kom äntligen mina älsklingar hem, och jag fick krama på min lilla hjälte ♥
Han hade en liten fläskläpp samt ett skrapsår under sin lilla näsa, han hade lekt i en vattenpöl och sedan ramlat och slagit sig. Mammas lilla kille ♥
Även om jag bara var ensam en liten stund så kändes det som en evighet, tänk dem som har det så varje dag.
Som inte har någon att komma hem till, utan varje dag möts utav tysthet och tomhet.
Jag är så oerhört tacksam för min lilla familj, och de är världens finaste.*Kärlek*
En rätt vanlig Söndag i familjen Nordström/Olssons liv.
Likt en klocka vaknar hjärtat runt 06.30, T hämtar in honom till oss och vi ligger och gosar och myser en stund.
Sedan får Sebbis en torr blöja och lite välling.
Efter det ligger jag och T kvar och myser, och Sebbe klättrar på oss, kramar på oss och leker inne i vårt sovrum.
Efter en stund blir han trött och lägger sig mellan oss, och så slumrar vi alla tre tillsammans en stund.
När vi vaknar är det dax för frukost hela familjen tillsammans.
Igår inhandlade vi en kids klippmaskin, så efter frukosten klippte min älskade T Sebbis hår.
Under stoooora protester och mutning med godis, men resultatet blev riktigt bra!
Efter det dammsugade jag upp allt bäbis hår, och Sebbis följde efter med sin lilla damsugare, åh han är så underbart härlig!!!!
Sedan klädde vi Sebbis i en snygg skjorta och jeans, och åkte och handlade, och sedan ned på stan och åt lunch innan vi begav oss till Babysimmet.
Efter simmet åkte vi till farsis och åt en underbar fiskgratäng.
Farsis hade även köpt en super fiiin radiostyrd traktor med tillhörande släp till Sebbis.
Först var Sebbis lite reserverad men efter en stund älskade han den, men som alltid så är det nog ändå farsis som tycker leksakerna är roligast :] Han fick ju aldrig köpa bilar till oss, utan det var ju bara en massa Barbies som gällde....
Nu sitter vi framför teven och Sebbe ligger och snusar sött i sin lilla säng.
Ännu en vecka har nått sitt slut, kanske en av de bästa på mycket länge.
Vi hinner bara blinka så är det Fredag igen, och vi får vara tillsammans hela helgen.
Jag och mina fina killar, mina änglar....
19 månader.
Idag blev min ängel skatt Sebbis 19 månader.
Världens finaste lilla ögonsten, som har förändrat vårt liv totalt.
Han har gjort vardagen till en fest, och han är meningen i våra liv.
Det är så fantastiskt att det finns en sådan stark kärlek, till en sådan liten person.
Den växer och växer för var dag, och blir bara starkare och starkare.
Det händer så mycket i hans lilla liv just nu, och det är otroligt att få vara med när han utvecklas till en liten kille.
Han lär sig några nya ord varje dag,(bäpple är dagens nya ord ;)) och man kan komunicera med honom och se på honom att han verkligen förstår det man säger till honom på ett helt annat sätt.
Man får respons när man leker med honom, och han har verkligen en underbar humor.
Åhhh jag älskar honom så mycket, det går inte ens att sätta ord på den kärleken, den är alltför stark för att förklara.
Idag var vi hos Ts söta lilla morfar Kronie, han är så otroligt gullig :]
Vi träffade även Sebbes lilla tremänning Nova, som snart är två månader. En jätteliten mini tjej bäbis.
-Biss, biss, biss. Sa Sebbe hela tiden och tittade blygt på den lilla tjejen.
Han säger biss till alla små bäbisar, och även sådana som är äldre än honom. haha. Min lilla goskille.
Undrar om det är ett sätt att försöka säga; mamma jag vill ha ett syskon till!!! ;]
Nu ska jag smutta på mitt vin och luta mig tillbaka i soffan och titta på min fina man som kämpar med att sätta ihop vårt splitter nya hemmabio system ;]
Potty training.
Så vi ska väl börja införa det lite smått, så får vi se hur det går.
Ikväll fick han känna på lite hur det kändes att sitta där, och han har även lärt sig säga; issa :]
*****
Förövrigt är jag just nu väldigt lycklig, jag känner mej så lyckligt lottad på alla sätt och vis.
Livet är underbart :]
Mamma då???
Det kommer nya ord varje dag.
Ior, alval (Malva hans kompis på dagis) och idag kunde han tillochmed säga "Llla" (Ulla) hans dagisfrökens namn.
Han säger bil, traktor och alla möjliga ord, men han totaaaaal vägrar att säga mamma.
Han envisas med att kalla både mig och T för "bappa".
Jag förstår onte varför han inte vill säga mamma, blir jätte ledsen :[
Han vet att jag är mamma, för när man frågar honom ; Vart är mamma? så pekar han på mig.
Undra om det kan vara det att han inte får fram bokstaven M eller att han helt enkelt envisas med att inte vilja säga mamma, kanske på grund av att jag tjatar så mycket :]
Hursomhelst så är hans världens finaste lilla kille, min lilla skatt, alltid så glad och charmig :]
Dreams can come true...
That's all I have to say :]
London...
...den staden är verkligen en favorit stad.
Den rymmer så mycket olika minnen, med många olika personer.
Staden har verkligen allting.
Den har puls, shopping, god mat, världens bästa nattklubb "Redback Tavern" och sedan så bor ju min älskade syster också där.
Jag minns en vår då jag var där och hälsade på min syster och mina kompisar som då bodde där.
Vi åkte till Primrose Hill, och åt en underbar picknick. Det var vår, och hela livet var alldeles underbart.
Vi hade utsikt över hela staden, det var helt oslagbart. I'll never forget that day.
Jag minns även sommarveckan då jag just fyllt 15, då C sade upp sig från jobbet för att kunna spendera en vecka med mig.
Det var då som jag blev kär i London.
Vi fick ringa hem till mamma och be henne sätta in pengar på vårt konto för att ha råd att äta :]
Vi åkte till Brighton och där gav vi varandra löftet, det som vi aldrig någonsin kommer bryta, no matter what!
När jag sedan skulle åka hem, så gick hjulen på väskan sönder, och C sade som alltid; vi hinner, det är lugnt, varför är du så stressad?
Ni kan ju gissa vad det slutade med...att jag rusade som sista person in på planet, precis i sista sekund.
Kul, första gången man flög alldeles själv, men nu i efterhand är det ju bara roligt, men just då var det inte det. hahahahha.
Nu är det nästan 2 år sedan jag besökte staden senast, då låg min lilla älskling i min mage.
Men nu är det äntligen dax igen, om 2 veckor åker jag, mamma och min moster dit på en tjej weekend. Jag längtar!!!!
Det ska bli så otroligt roligt, då ska jag besöka min favorit gata Carnaby street och äta marinerade oliver på favvo restaurangen Cafe Uno.
Ohhhh, I can't wait.
En underbar man.
När jag svettats färdigt står min underbare man och min son utanför i bilen och väntar på mig, när vi kommer hem står maten i praktiken färdig, jag hinner ta en snabb dusch och sedan är middagen färdig på bordet.
Han är världens underbaraste, det kan inte sägas för många gånger.
Jag älskar och avgudar denna vackra och underbare man. Han är min älskade, och han är min sons pappa.
Han är den bäste man kan tänka sig, och han är världens underbaraste pappa.
Söndag.
Igår tog vi det bara lugnt som skrivet och idag har vi bara njutit av varandra.
Mys och gos alla tre tillsammans i sängen som alltid på helgerna, det är det bästa som finns!
Sedan bara varit hemma och grejat och fixat och tvättat lite.
Sedan var det höjdpunkten på veckan; BABYSIM. Det är sååå underbart mysigt.
Och sedan åkte vi hem och lagade en hääärlig Söndag middag.
Grönsaks gratäng, kött och sparris inlindad i bacon och ost. Såååå otroligt gott.
Sparris med bacon och ost.Nu sitter jag här framför datorn, T är i källaren och min underbara son springer runt i lägenheten och busar.
Det är såhär livet skall vara.
Jag känner mej totalt lycklig idag, jag har inte ens behövt sminka mig idag, hur lyxigt är inte det??!!
Lycka och livets mening, det är familjen.
Lördagsmys!
Idag har det varit en riktig myslördag.
Med mysmorgon tillsammans i sängen och middag framför teven.
Jag har världens finaste familj, älskar mina killar så mycket!
Sebbis har dessutom varit såååå underbart vacker idag, i sin superfina tröja som T's farmor gjort och nya jeansen som vi hittade för halva reapriset igår!!
Mammas älskling!
Trött och allmänt less...
Äntligen får man slappna av och inte tänka på en massa...
Känner mej totalt slut efter denna vecka. Den har varit väldigt intensiv, och känslomässigt jobbig.
Jag är van att alltid stressa, att göra allting fort fort fort.
Men nu har jag kommit till en gräns då jag verkligen inte orkar mera.
Det känns som jag ramlat ner i ett svart hål, och det känns som att jag bara fortsätter falla.
Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den här situationen, jag trodde verkligen inte att jag var så svag.
Men tydligen så har jag nu kommit till min gräns...
C, du är en underbar vän, tack för att du finns, utan dej skulle jag inte orka med dagarna.
H,E och M ni är underbara arbetskollegor, de bästa man kan önska sig.
Och mamma, du är så fantastisk, förstår inte hur du orkar så mycket, önskar jag var lika stark och stress tålig som du.
-
Nu ska jag fortsätta smutta på min drink, och försöka att slappna av.
Riding along in my automobile...
Nu har Sebbis äntligen tagit mod till sig och vågar nu helt ensam köra sin lilla radio styrda bil :]
*
Och sedan hjälpte han pappa att dra ner rullgardinen i sitt rum
De är så söta tillsammans mina fina killar.
Är så stolt att de är mina, världens snällaste och finaste. Älskar er!
You know that feeling?
Känslan man får i magen när man får besked om att någon du älskat avlidit, eller råkat ut för en olycka.
Det är nog bland den värsta känslan man kan känna.
Den känslan har jag även känt idag.
Min kollega H kom inte till jobbet imorse, vi ringde henne, smsade henne och ringde till hennes mamma.
Men vi fick inget svar.
Tillslut fick FCJO och jag låna FLSJs bil, för att åka hem till H och kolla vad som hänt.
När vi gick i trappan upp till H väntade jag mig det värsta.
Vi knackade och plingade på, drog i handtaget och kollade i brevinkastet...
Tillslut öppnade en nåååågot sömndrucken H.
Hon förstod ingenting, hon hade nämligen bara sovit över.
Men den känslan jag fick innan jag visste att hon mådde bra, det var precis den där obehags känslan.
Den känslan, att nu kommer ingenting bli som förr.
Men när hon öppnade dörren försvann den kvickt, då jag såg hennes söta lilla ansikte och hörde hennes röst.
H, skräm mig inte sådär, aldrig någonsin igen.
*Looooove*
Trötthet.
Jag känner mej totalt slutkörd.
Hur länge orkar man köra på 200%, hela dagen året om?
Det värker i kroppen, jag får ont i magen och det känns som mitt huvud skall sprängas.
Sedan åker man hem till sina älskade, och då är det meningen att man bara ska släppa allting.
Men hur är det möjligt, att släppa allting, när man knappt orkar gå. Man orkar inte prata, skratta och leka.
Ändå trivs jag, jag älskar det. Men jag undrar hur länge jag kommer orka.
Leaving on a jet plane.
Imorgon åker min kära C hem igen.
Det är alltid så intensivt och kort när hon är hemma.
Önskar att hon kunde vara hemma oftare, att man bara kunde ringa och säga; Tjena, kan jag komma över på en fika?
Men så är det inte.
Vi lever två totalt olika liv, varandras motsatser.
Hon reser, festar och upplever världen.
Jag lever ett tryggt och underbart familjeliv, hemma i den stad jag föddes i, och den stad jag också kommer avsluta mitt liv i.
Vi är verkligen varandras motsatser, men ändå har vi så mycket gemensamt.
Vi har alltid så roligt tillsammans, vi kan skratta tills vi gråter.
Det är konstigt, att två så olika personer, ändå kan vara så lika.
Min Pillo Poo, glöm inte Brighton. No matter what!!!!
Taaktor.
Idag när vi satt o läste hans favvo pekbok, pekade han på traktorn, och utbrast ; Taaktor.
Åhhh han är så underbar min lilla Sebastian, det är så fantastiskt att se honom utvecklas, varje dag lär han sig något nytt.
Min lilla coooling :]Och han är så nyfiken på allting, han är sååååååååå fantastisk!
Att hjälpa pappa är alltid roligt :]
I ett försök att få ett fint kort på mig och älsklingen...
... så fick han tag i mitt örhänge, aj aj aj...Jag kan verkligen inte minnas hur mitt liv var innan vi fick Sebastian. Han är verkligen meningen till att jag finns, han är min skatt. Min ögonsten, mitt allt!
Kräft-skiva.
Idag har vi varit på den årliga kräft-skivan hos min lilla farmor.
Mycket gott med kräftor, love it. Men man blir ju inte direkt särskilt mätt ;)
Sebbis fick en burk kalops, och jag tror att han blev betydligt mer mätt än oss :) haha
Tog en massa bilder, men på nåt sätt har varken gullis farmor eller Monica fastnat på någon bild.
Förmiddagen spenderades med morsis o Cillis på stan, shoppade tyvärr en suuuuper fin tunika.
Jag kan verkligen inte behärska mig längre. Det är så himla fint mode just nu, det finns såååå mycket fint på varenda affär. Och ändå höll jag mig ifrån Zara idag, annars hade det kunnat sluta illa.
Undrar hur det kommer bli i London....?!
Tillsammans med min ännu mera shopping-galna moster Malin, så kan det nog sluta riktigt illa.... ;]
Nu ska vi kolla på en film, och dricka ett glas vitt vin, min nyklippta snygga älskling och jag.
