Att vara mamma...

 Alltså att vara förälder är inte lätt. Man rannsakar sig själv ungefär 100000 gånger om dagen och undrar, gör jag rätt? Kommer de älska eller hata mig när de blir äldre, eller kommer de minnas mig som en tjatig mamma eller kommer de minnas att jag säger att jag älskar dem minst 100 ggr om dagen?
 
Förra året när det var OS, så hittade jag på en tävlig för att få dem att tycka det är roligt och för att få dem att klä på sig snabbt på morgonen.
Den som klär på sig snabbast uppe i sitt rum får OS Guld och den som klär på sig ytterkläderna snabbast får också OS Guld :)
Det är oftast roligt och med blod, svett och tårar som dessa tävlingar utspelar sig morgon efter morgon.
Men allt som oftast nu på slutet så blir det bråk dem emellan och imorse försökte jag verkligen att lösa det, och jag tror faktiskt att jag gav dem en liiiten tankeställare.
 
- Sebbe och Alex, vill ni göra varandra ledsna?
- Näää
- Tänk såhär innan ni gör och säger någonting... Om jag säger såhär hur mår jag då och om jag säger så här hur mår personen som jag säger/gör det mot? Om ni kan svara "Jag känner mig glad och den andra personen blir glad" så är det helt okej att säga/göra saken. Men inte annars.
- Ahhh okej... svarade de sedan var de tysta.
 
När vi kom till skolan säger Sebbe: Du mamma, jag älskar dig ♥
 
 
 
Underbara älskade pojkar, vad vore jag utan er? ♥
 
 
 
 
 

15 år

 
I onsdags hade vi varit tillsammans i 15 år. 15 år!!!
 
Wow så mycket som hänt under den tiden, så många uppförsbackar, tårar och så mycket glädje och kärlek.
Vi var bara barn när vi träffades och ändå så klarar vi av att fortsätta leva med varandra, fortsätta älska, skratta och fortsätta övervinna alla hinder.
TACK älskling för att du orkar med mig, tillsammans är vi starka!
 
Amor vincit omnia, Kärleken övervinner ALLT

RSS 2.0