Mitt jobb.
Igår var vi på Södra Berget med jobbet, musik lek, stå upp show (Janne Bylund), tre rätters middag och musik.
Jag minns inte sist jag skrattade så mycket, tillslut hade jag skrattat så pass mycket att jag fick ryckningar i ögat, Janne Bylund var verkligen hur rolig som helst, hans skämt passade precis in på oss i publiken (vilket bara var vårt jobb), han var grymt bra!
Det slog mig idag att under en dag på jobbet upplever man ganska mycket känslor. Man är upprörd, arg, förbannad, ledsen, glad, överlycklig, hungrig, mätt, känner saknad, kärlek och ibland kanske en snudd av hat.
Jag hade samtal med min chef häromdagen och han frågade om jag trivdes, och jag svarade som det verkligen var och alltid har varit. Ja jag trivs, jag älskar mitt jobb, jag har inte en enda gång haft ont i magen över att gå dit.
Det enda som är jobbigt är arbetsbelastningen såklart, men själva jobbet älskar jag verkligen.
Jag har underbara kollegor som också är underbara vänner, som ställer upp och som ger feedback.
Som E, hon är en helt underbar människa, så otroligt snäll, klok och helt underbar.
Igår sa hon helt plötsligt: Matilda, jag kan jobba till 17 istället för dig imorgon (fredag) om du vill, jag hörde häromdagen att du helst inte ville jobba fredagar utan ville hem till Sebastian då.
Hon är verkligen genomsnäll på alla sätt och vis, jag beundrar henne som människa hon är helt perfekt :)
Hur som helst, nu är det äntligen fredag, en hel helg tillsammans med mina älskade pojkar, mysa och imorgon blir det en oplanerad utgång, niiiice :)
Jag minns inte sist jag skrattade så mycket, tillslut hade jag skrattat så pass mycket att jag fick ryckningar i ögat, Janne Bylund var verkligen hur rolig som helst, hans skämt passade precis in på oss i publiken (vilket bara var vårt jobb), han var grymt bra!
Det slog mig idag att under en dag på jobbet upplever man ganska mycket känslor. Man är upprörd, arg, förbannad, ledsen, glad, överlycklig, hungrig, mätt, känner saknad, kärlek och ibland kanske en snudd av hat.
Jag hade samtal med min chef häromdagen och han frågade om jag trivdes, och jag svarade som det verkligen var och alltid har varit. Ja jag trivs, jag älskar mitt jobb, jag har inte en enda gång haft ont i magen över att gå dit.
Det enda som är jobbigt är arbetsbelastningen såklart, men själva jobbet älskar jag verkligen.
Jag har underbara kollegor som också är underbara vänner, som ställer upp och som ger feedback.
Som E, hon är en helt underbar människa, så otroligt snäll, klok och helt underbar.
Igår sa hon helt plötsligt: Matilda, jag kan jobba till 17 istället för dig imorgon (fredag) om du vill, jag hörde häromdagen att du helst inte ville jobba fredagar utan ville hem till Sebastian då.
Hon är verkligen genomsnäll på alla sätt och vis, jag beundrar henne som människa hon är helt perfekt :)
Hur som helst, nu är det äntligen fredag, en hel helg tillsammans med mina älskade pojkar, mysa och imorgon blir det en oplanerad utgång, niiiice :)
Trotsåldern och shopping::::
Hjälp!!! Min lilla ängel till son har nu kommit till den ålder vi fasat, nämligen TROTSÅLDERN.
Han lyssnar inte på vad man säger, han säger nej, aj, vill inte mest hela tiden.
Man får inte kramas man får inte pussas. Han äter knappt någonting och sömnen är inte som den en gång var.
Ikväll åkte vi ut på BC för att kolla runt lite, och det blev så sent så vi bestämde oss för att äta där.
Vi beställde spagetti till hjärtat som han älskar.
Men innan vi får in maten så startar tredje världskriget, med skrik och krokodil tårar för att han inte får dricka sin juice innan maten kommit, tillslut får vi ge med oss för att alla runt omkring kollar på oss som att vi är dumma i huvudet.
När vi väl fått in maten så ska jag dela spagettin så han kan äta den, då blir han galen igen och skriker "INTE DELA MAMMA INTE DEEEELAAAA". Men what to do, jag måste ju dela maten för att han ska kunna äta.
Sedan är maten för varm och han tappar spagettin i sitt knä, då bryter kriget ut igen och tårar och skrik kommer, sedan ska han helt plötsligt inte ha mer mat osv osv osv. Ja det är bara att inse att min älskade lilla kille har gått in i Trotsåldern, det är bara att andas djupt och försöka göra det bästa av saken, man lär sig verkligen någonting nytt varje sekund när man är förälder.
Och man glömmer allt bråk när man får sig en stoooor blöt puss innan han ska somna, då smälter mammas hjärta och trotsen har sagt bye bye för idag.
Föressten så innan allt drama på matstället inträffade så tog vi en sväng på MQ, och jag provade 2 topar. Dumt dumt, jag kunde bara inte välja vilken av dem jag skulle köpa så jag blev tvungen att köpa båda :/
När jag kom till kassan fick jag dessutom en komplimang:
- hihi jag blev tvungen att ta båda jag kunde inte välja
- ja så är det när man är söt och passar i allting, svarade expediten.
Ibland är det verkligen kuuuul att shoppa :]
Han lyssnar inte på vad man säger, han säger nej, aj, vill inte mest hela tiden.
Man får inte kramas man får inte pussas. Han äter knappt någonting och sömnen är inte som den en gång var.
Ikväll åkte vi ut på BC för att kolla runt lite, och det blev så sent så vi bestämde oss för att äta där.
Vi beställde spagetti till hjärtat som han älskar.
Men innan vi får in maten så startar tredje världskriget, med skrik och krokodil tårar för att han inte får dricka sin juice innan maten kommit, tillslut får vi ge med oss för att alla runt omkring kollar på oss som att vi är dumma i huvudet.
När vi väl fått in maten så ska jag dela spagettin så han kan äta den, då blir han galen igen och skriker "INTE DELA MAMMA INTE DEEEELAAAA". Men what to do, jag måste ju dela maten för att han ska kunna äta.
Sedan är maten för varm och han tappar spagettin i sitt knä, då bryter kriget ut igen och tårar och skrik kommer, sedan ska han helt plötsligt inte ha mer mat osv osv osv. Ja det är bara att inse att min älskade lilla kille har gått in i Trotsåldern, det är bara att andas djupt och försöka göra det bästa av saken, man lär sig verkligen någonting nytt varje sekund när man är förälder.
Och man glömmer allt bråk när man får sig en stoooor blöt puss innan han ska somna, då smälter mammas hjärta och trotsen har sagt bye bye för idag.
Föressten så innan allt drama på matstället inträffade så tog vi en sväng på MQ, och jag provade 2 topar. Dumt dumt, jag kunde bara inte välja vilken av dem jag skulle köpa så jag blev tvungen att köpa båda :/
När jag kom till kassan fick jag dessutom en komplimang:
- hihi jag blev tvungen att ta båda jag kunde inte välja
- ja så är det när man är söt och passar i allting, svarade expediten.
Ibland är det verkligen kuuuul att shoppa :]
Hur delar ni på VAB?
Jag bara funderar på hur ni andra föräldrar delar upp VABBEN då era barn är sjuka.
Tar ni varannan gång, eller hur har ni bestämt?
Sedan kan man ju fundera ibland på vad dagis går på när det gäller sjukdom, det är oftare falskt alarm än riktig sjukdom känns det som. Man kommer och hämtar hjärtat och han springer o leker med de andra barnen som vanligt när man hämtar honom, han har inte feber och verkar inte ett dugg sjuk,
Kan inte barn oxå få ha en dag ibland då de är trötta som oss vuxna utan att behöva vara sjuka?
Eller är det så att personalen kanske är för bekväm och inte orkar med då ett barn är grinig för att det går ut över alla andra? Man betalar ju faktiskt för varje dag som barnen är på dagis, men hur ska man ta upp det?
Det är en känslig fråga som är lite svår att hantera.
Men det är faktiskt allt som oftast falskt alarm när de ringer från dagis, ungefär som att de tror att vi är dumma bara för att vi är unga.... ja jag vet inte, det är svårt.
Tar ni varannan gång, eller hur har ni bestämt?
Sedan kan man ju fundera ibland på vad dagis går på när det gäller sjukdom, det är oftare falskt alarm än riktig sjukdom känns det som. Man kommer och hämtar hjärtat och han springer o leker med de andra barnen som vanligt när man hämtar honom, han har inte feber och verkar inte ett dugg sjuk,
Kan inte barn oxå få ha en dag ibland då de är trötta som oss vuxna utan att behöva vara sjuka?
Eller är det så att personalen kanske är för bekväm och inte orkar med då ett barn är grinig för att det går ut över alla andra? Man betalar ju faktiskt för varje dag som barnen är på dagis, men hur ska man ta upp det?
Det är en känslig fråga som är lite svår att hantera.
Men det är faktiskt allt som oftast falskt alarm när de ringer från dagis, ungefär som att de tror att vi är dumma bara för att vi är unga.... ja jag vet inte, det är svårt.
.:Solberg:.
Ja vi klarade tillslut av att ta oss till Solberg.
Det har varit hostigt,snorigt men framförallt väldigt mysigt.
När man är i Solberg kan man verkligen slappna av, det är inga måsten, man behöver inte sminka sig eller inte ens borsta håret om man känner för det.
Vi åkte upp i Torsdags-kväll och kom hem nu i eftermiddag.
Vi har åkt skoter,myst,umgåtts och ätit otroligt mycket.
Mamma och LEE har varit helt underbara, vi har mått som kungar och har inte behövt gjort någonting förutom att äta och sova :]
Mark och Cilla.
Cilla som skottar, believe it or not :)
Me on the snowmobile.
När T pimplade så fick han sitta i släpet på skoter, det såg ut som han var rörelsehindrad och var ute på en dagstur med sina vårdare, hehehe se bilden nedan.
När vi skulle grilla så skulle Cilla och Mark gå iväg och tälja till 2 grillpinnar, och ja vad ska man säga, att det var ett tag sedan C gick i scouterna kunde man verkligen se, för hon gjorde inte grillpinnar direkt, de gick verkligen inte att grilla med då de var så smala ha ha ha. Men stolt var hon iallafall ;)
Tillsist en bild på Cillis,Sebbis och mig, nu har hon åkt hem igen :[ Och imorgon är det back to reality :[
Det har varit hostigt,snorigt men framförallt väldigt mysigt.
När man är i Solberg kan man verkligen slappna av, det är inga måsten, man behöver inte sminka sig eller inte ens borsta håret om man känner för det.
Vi åkte upp i Torsdags-kväll och kom hem nu i eftermiddag.
Vi har åkt skoter,myst,umgåtts och ätit otroligt mycket.
Mamma och LEE har varit helt underbara, vi har mått som kungar och har inte behövt gjort någonting förutom att äta och sova :]
Mark och Cilla. Cilla som skottar, believe it or not :) Me on the snowmobile. När T pimplade så fick han sitta i släpet på skoter, det såg ut som han var rörelsehindrad och var ute på en dagstur med sina vårdare, hehehe se bilden nedan.
När vi skulle grilla så skulle Cilla och Mark gå iväg och tälja till 2 grillpinnar, och ja vad ska man säga, att det var ett tag sedan C gick i scouterna kunde man verkligen se, för hon gjorde inte grillpinnar direkt, de gick verkligen inte att grilla med då de var så smala ha ha ha. Men stolt var hon iallafall ;)
Tillsist en bild på Cillis,Sebbis och mig, nu har hon åkt hem igen :[ Och imorgon är det back to reality :[
Dagens sovställning.
Av någon anledning så vill Sebbis verkligen inte ligga ner när han skall somna, man verkligen ser hur han kämpar för att inte somna, och försöker man lägga honom ner så blir han arg.
Så det här är dagens sovställning ur tre olika synvinklar...
Sebbis sitter alltså mellan T's ben och sover, vår lilla skatt.
Ni ser även en trött pappa och en vidrig osminkad mamma i bakgrunden.
T mår iaf lite bättre idag, jag trodde jag mådde mkt bättre, men fick lite feber på eftermiddagen men nu börjar det bli bra, och Sebbis var feberfri nu oxå, så kanske kanske kanske kan vi åka till Solberg.
Så det här är dagens sovställning ur tre olika synvinklar...
Sebbis sitter alltså mellan T's ben och sover, vår lilla skatt.
Ni ser även en trött pappa och en vidrig osminkad mamma i bakgrunden.
T mår iaf lite bättre idag, jag trodde jag mådde mkt bättre, men fick lite feber på eftermiddagen men nu börjar det bli bra, och Sebbis var feberfri nu oxå, så kanske kanske kanske kan vi åka till Solberg.
Välkommen till familjen 39
Idag fick jag se mig besegrad utav febern, det var bara att stanna hemma. Både jag och T hade 39 i feber imorse, men då jag nästan svimmade när jag ställde mig upp fick T åka med S till dagis.
Sedan sov vi hela dagen, och svettades och frös om vartannat.
Strax före 14 ringde min underbara pappa och frågade om vi ville att han skulle hämta S på dagis, ta hem honom till sig och göra middag till honom, Åh ja tack pappa!
Strax precis efter vi lagt på ringde fröken från dagis och meddelade att vi måste hämta S då han bara satt o sov och hade även han 39 i feber.
Så det var bara att ringa till pappa och lämna återbud, istället erbjöd han sig att åka o handla samt köpa lite hämtmat tll oss, pappa du är en ängel!
Sebbis somnade nyss i en väldigt obekväm ställning, så då tyckte vi det var dags för honom att sova för natten:)
Nu sitter jag upp för första gången idag, det rinner ur näsan, ögonen och jag svettas som en galning.
Varför blir man alltid sjuk när man verkligen inte vill, nu kommer vi säkert inte kunna åka till Solberg :[
Förlorad röst.
Idag har T varit hemma, men jag släpade mig till jobbet, hade trots allt bara liiiiiite feber imorse.
Jag har dock ju längre dagen gått förlorat mer och mer utav min röst, den är snart helt borta.
T har fortfarande 39 i feber, jag har just nu bara 38, så förhoppningsvis blir det jobba imorgon oxå, får väl knapra alvedon och dricka te.
Jag tror det är en Sebbe-bacill som slagit läger i oss alla, då även Jenny och svärmor ligger i feber idag.
Den lilla räven är dock rätt frisk, han hostar lite och hade dock inte ätit eller sovit idag. Han är lite som en zombie nu, han är trött, men Ossaj och Cilla skall komma på besök snart, så än får han inte somna...
Söndag i soffan.
Suck, nu har vi gått o blivit sjuka igen.
T ligger i 39 gr feber sedan igår och är helt utslagen. Jag har bara ont i halsen än så länge, så jag hoppas på det bästa för min del.
Känner mig trött och sitter bara i soffan, Sebbis är rastlös idag, han lyssnar inte på någonting som jag säger, han är busigare än aldrig förr, kanske inte så konstigt, han har väl tråkigt lill stackaren.
T ligger i 39 gr feber sedan igår och är helt utslagen. Jag har bara ont i halsen än så länge, så jag hoppas på det bästa för min del.
Känner mig trött och sitter bara i soffan, Sebbis är rastlös idag, han lyssnar inte på någonting som jag säger, han är busigare än aldrig förr, kanske inte så konstigt, han har väl tråkigt lill stackaren.
Sebastian 2 år.
Igår fyllde min älskade son 2 år.
Vi firade honom på morgonen, men presenter och sång, vi blev tvungna att väcka honom rätt tidigt så T skulle kunna vara med innan han åkte till jobbet. Sebbis var väldigt trött, det första han sa var: Sebbe soooova.
Sedan fick han vara på dagis innan mormor (min mamma) kom och hämtade honom.
På kvällen var det kalas med massa gäster,tårta,kakor,glass och sjukt mycket presenter.
Det slutade med att Sebbe sprang iväg och lekte och T fick sitta själv på golvet och öppna hans presenter, hihi det är inte lätt att vara liten.
När ossaj kom och lämnade sina paket så skakade Sebbis på det största utav dem och utbrast högt och lyckligt: LEEEGOOOOO. haha innan han ens öppnat det.
En överblick på alla presenter.
Coola skinnjackan från farsis.
När jag satt i Sebbis rum med honom i mitt knä och gav honom välling, så sa jag till honom: Min lilla älskade son, tänk för 2 år sedan så var du bara en liiiiten liten bäbis.
Vad tiden går fort, den rusar förbi, det känns som det var igår som Sebastian föddes, som jag och T fick honom i våra armar för första gången. Då stod vi där, utan en aning om hur lätt eller svårt det skulle vara att bli föräldrar, och vi hade ingen aning om hur fantastiskt det verkligen är.
Att vara mamma och pappa det måste vara meningen med livet, det är en underbar känsla, en utmaning och en sådan stark kärlek, som aldrig någonsin kan förklaras. Men alla som är föräldrar vet vad jag talar om.
Det är en sådan enorm kärlek, den går inte att ta på och det är gränslös, man skulle göra vad som helst för sitt barn.
Sebastian är det viktigaste i våra liv, vi älskar dej vår underbara lilla hjälte.
Vi firade honom på morgonen, men presenter och sång, vi blev tvungna att väcka honom rätt tidigt så T skulle kunna vara med innan han åkte till jobbet. Sebbis var väldigt trött, det första han sa var: Sebbe soooova.
Sedan fick han vara på dagis innan mormor (min mamma) kom och hämtade honom.
På kvällen var det kalas med massa gäster,tårta,kakor,glass och sjukt mycket presenter.
Det slutade med att Sebbe sprang iväg och lekte och T fick sitta själv på golvet och öppna hans presenter, hihi det är inte lätt att vara liten.
När ossaj kom och lämnade sina paket så skakade Sebbis på det största utav dem och utbrast högt och lyckligt: LEEEGOOOOO. haha innan han ens öppnat det. En överblick på alla presenter. Coola skinnjackan från farsis.När jag satt i Sebbis rum med honom i mitt knä och gav honom välling, så sa jag till honom: Min lilla älskade son, tänk för 2 år sedan så var du bara en liiiiten liten bäbis.
Vad tiden går fort, den rusar förbi, det känns som det var igår som Sebastian föddes, som jag och T fick honom i våra armar för första gången. Då stod vi där, utan en aning om hur lätt eller svårt det skulle vara att bli föräldrar, och vi hade ingen aning om hur fantastiskt det verkligen är.
Att vara mamma och pappa det måste vara meningen med livet, det är en underbar känsla, en utmaning och en sådan stark kärlek, som aldrig någonsin kan förklaras. Men alla som är föräldrar vet vad jag talar om.
Det är en sådan enorm kärlek, den går inte att ta på och det är gränslös, man skulle göra vad som helst för sitt barn.
Sebastian är det viktigaste i våra liv, vi älskar dej vår underbara lilla hjälte.
Heart.
Idag är det alla hjärtans dag... Sedan Sebbe föddes blir det inte mycket firande för vår del.
Det blir mest fixande och bakande eftersom han fyller år imorgon::::
Men när jag vaknade och öppnade tidningen hade T skrivit några rader i tidningen, han är så underbar.
Och när jag kom hem hade han köpt rosor.
Åh T, jag älskar dej så otroligt mycket, du är mitt allt ::::
Återkommer imorgonnatt med bilder från 2 års kalaset :]
Det blir mest fixande och bakande eftersom han fyller år imorgon::::
Men när jag vaknade och öppnade tidningen hade T skrivit några rader i tidningen, han är så underbar.
Och när jag kom hem hade han köpt rosor.
Åh T, jag älskar dej så otroligt mycket, du är mitt allt ::::
Återkommer imorgonnatt med bilder från 2 års kalaset :]
Sensitive.
Jag är inne i en känslig period just nu. Jag gråter över minsta lilla, och jag förstår inte varför.
Jag misslyckades med en deg idag, så jag fick börja om, då började jag gråta.
Jag har sett 2 avsnitt av Greys, och på båda avsnitten kom det en tår eller flera.
Förra veckan grät jag då en kund skällde ut mig, i vanliga fall hade jag bara blivit arg, men nu blev jag ledsen istället. Jag förstår inte varför. är jag så svag?
Anyhow... Jag har bakat 3 sorters kakor ikväll; Hallongrottor,Cocos-toppar och kola kakor, samt även slängt en deg som blev fel... Jag är sämst på att baka, så är det bara... Men in the end så brukar det oftast lösa sig iallafall.
Jag misslyckades med en deg idag, så jag fick börja om, då började jag gråta.
Jag har sett 2 avsnitt av Greys, och på båda avsnitten kom det en tår eller flera.
Förra veckan grät jag då en kund skällde ut mig, i vanliga fall hade jag bara blivit arg, men nu blev jag ledsen istället. Jag förstår inte varför. är jag så svag?
Anyhow... Jag har bakat 3 sorters kakor ikväll; Hallongrottor,Cocos-toppar och kola kakor, samt även slängt en deg som blev fel... Jag är sämst på att baka, så är det bara... Men in the end så brukar det oftast lösa sig iallafall.
Yum Yum that brings back memories.
Ikväll har jag bakat en kladdkaka, jätte mumsig blev den, egentligen borde vi städat som bara den, men vi fastnade i soffan framför Greys och sedan gick tiden.
Medans T var och handlade så slängde jag ihop en kladdis, ett mycket lyckat snilledrag :)
När jag lagt S, kom T hem från affären, då gjorde han kola, som nu står på kylning ute på balkongen.
Det är inte ofta man gör kola, nu var det flera år sedan. Men varje gång jag gör det så börjar jag småle för mig själv.
Jag tänker alltid på när jag och C var ensamma hemma när vi var yngre, så fort mamma åkte iväg så gjorde vi kola.
Hon gillade inte att vi gjorde det för "vi stökade ner i hennes fina kök", kanske också därför vi alltid gjorde det, dessutom är det yuuuuummmmiiiieee :)
Hursomhelst, när vi gjort det och precis var klar brukade vi alltid se henne komma gåendes nere i backen, då skyndade vi oss att torka alla skåpen och att städa undan så det var skinande rent. Men av någon outgrundlig anledning så hittade hon ändå alltid spår utav det vi gjort, och vi fick höra "Vad har ni gjort i mitt kök?". hihihi men roligt var det, och det är alltid roligt när man tänker tillbaka på det.
Jag kommer ihåg en gång när vi fick för oss att vi skulle göra daim, när vi kokat klart smeten skulle man släta ut smeten på en plåt och sedan skulle det stelna ett tag. När det stelnat klart stod det i det fiiina receptet att man skulle lätt kunna skära små bitar utav den fina daimen, men den var hård som sten. Jag tog i för kung och fosterland och det slutade med att daimen gick i hundra delar, och även in i min hand.
Jag har fortfarande kvar en liten daimbit i min högra handflata, den går inte att få bort, den har nu suttit där i 10 år :)
Kanske om vår älskade mamma låtit oss hjälpa till att baka,laga mat och städa så vore vi inte så värdelösa på det. hehehe :)
Medans T var och handlade så slängde jag ihop en kladdis, ett mycket lyckat snilledrag :)
När jag lagt S, kom T hem från affären, då gjorde han kola, som nu står på kylning ute på balkongen.
Det är inte ofta man gör kola, nu var det flera år sedan. Men varje gång jag gör det så börjar jag småle för mig själv.
Jag tänker alltid på när jag och C var ensamma hemma när vi var yngre, så fort mamma åkte iväg så gjorde vi kola.
Hon gillade inte att vi gjorde det för "vi stökade ner i hennes fina kök", kanske också därför vi alltid gjorde det, dessutom är det yuuuuummmmiiiieee :)
Hursomhelst, när vi gjort det och precis var klar brukade vi alltid se henne komma gåendes nere i backen, då skyndade vi oss att torka alla skåpen och att städa undan så det var skinande rent. Men av någon outgrundlig anledning så hittade hon ändå alltid spår utav det vi gjort, och vi fick höra "Vad har ni gjort i mitt kök?". hihihi men roligt var det, och det är alltid roligt när man tänker tillbaka på det.
Jag kommer ihåg en gång när vi fick för oss att vi skulle göra daim, när vi kokat klart smeten skulle man släta ut smeten på en plåt och sedan skulle det stelna ett tag. När det stelnat klart stod det i det fiiina receptet att man skulle lätt kunna skära små bitar utav den fina daimen, men den var hård som sten. Jag tog i för kung och fosterland och det slutade med att daimen gick i hundra delar, och även in i min hand.
Jag har fortfarande kvar en liten daimbit i min högra handflata, den går inte att få bort, den har nu suttit där i 10 år :)
Kanske om vår älskade mamma låtit oss hjälpa till att baka,laga mat och städa så vore vi inte så värdelösa på det. hehehe :)
Hallå hus, var finns du?
Ikväll har vi varit på IKEA och inhandlat lite presenter till älsklingen.
Jag älskar och hatar att gå runt där. älskar för att det finns så mycket man vill ha, och hatar för att jag inte har ett hus att fylla med de saker jag vill ha.
När ska vårt drömhus dyka upp?
Vi har letat hus sedan September 2005, och jag står inte ut snart.
Jag vill inte leva en sommar till instängd i en lägenhet, jag måste ut, och Sebbis måste få en egen trädgård där han kan spela fotboll::::
Today...
Gårdagen var en intressant tillställning om man säger så...
Jag kände ungefär 2-3 personer bra, och ca 5 lite halvt sådär, resten av de 30 personerna på festen hade jag aldrig tidigare träffat och en del hade jag aldrig ens sett tidigare.
Att jag dessutom gick ut nykter och inte drack annat än Fanta gjorde kanske inte saken bättre heller.
Jag är inte världens mest sociala person precis, tur jag hade T och S iallafall :]
Idag har vi vandrat på staden och letat present till Sebbis, vi inhandlade lite kläder medans han sov, och kollade lite leksaker, men vi väntar med det tills han inte är med, då han säkert förstår att det är han som ska få presenten :)
När vi kom hem lagade jag och T middag och Sebbis satt och softade i soffan, läste bok och tittade på Laban, han såg väldigt avslappnad ut måste jag säga ;)
Nu sitter vi här framför teven, och det är Söndag igen... can't bloody believe it... feels like it always is...
Denna vecka har vi mycket vi måste hinna med inför älsklingens 2 års kalas på Fredag, bla baka en massa godsaker :)
Jag kände ungefär 2-3 personer bra, och ca 5 lite halvt sådär, resten av de 30 personerna på festen hade jag aldrig tidigare träffat och en del hade jag aldrig ens sett tidigare.
Att jag dessutom gick ut nykter och inte drack annat än Fanta gjorde kanske inte saken bättre heller.
Jag är inte världens mest sociala person precis, tur jag hade T och S iallafall :]
Idag har vi vandrat på staden och letat present till Sebbis, vi inhandlade lite kläder medans han sov, och kollade lite leksaker, men vi väntar med det tills han inte är med, då han säkert förstår att det är han som ska få presenten :)
När vi kom hem lagade jag och T middag och Sebbis satt och softade i soffan, läste bok och tittade på Laban, han såg väldigt avslappnad ut måste jag säga ;)
Nu sitter vi här framför teven, och det är Söndag igen... can't bloody believe it... feels like it always is...
Denna vecka har vi mycket vi måste hinna med inför älsklingens 2 års kalas på Fredag, bla baka en massa godsaker :)
25
Ikväll ska vi på 25 års partaj, hoppas på en lyckad kväll :)
Idag har vi letat kvälls outfit, T köpte en snygg t-shirt och jag köpte en alldeles för kort svart jeans kjol, men T tyckte den var snygg till min väst, så då köpte jag den, dessutom kostade den bara 159:-
Nu ska jag hoppa in i duschen och fixa mig inför kvällen, Ciaoooo
Idag har vi letat kvälls outfit, T köpte en snygg t-shirt och jag köpte en alldeles för kort svart jeans kjol, men T tyckte den var snygg till min väst, så då köpte jag den, dessutom kostade den bara 159:-
Nu ska jag hoppa in i duschen och fixa mig inför kvällen, Ciaoooo
Trött...
Hur trött kan man egentligen vara. Jag tror att jag och Sebbis var på ungefär samma nivå idag.
Ända från det vi kom hem tills vi lade honom tjatade han om att få sova,
Och jag har redan somnat i soffan ca 4 gånger. Jag vill bara sova, trött trött trött.
Samtidigt vill jag mysa med T, men mina ögon och min kropp säger ifrån...suck varför kan man inte bestämma själv när man vill vara trött?
Ända från det vi kom hem tills vi lade honom tjatade han om att få sova,
Och jag har redan somnat i soffan ca 4 gånger. Jag vill bara sova, trött trött trött.
Samtidigt vill jag mysa med T, men mina ögon och min kropp säger ifrån...suck varför kan man inte bestämma själv när man vill vara trött?
Deltid?
- Är det inte jobbigt att jobba heltid och samtidigt vara småbarnsmamma?
- Eh jo.
- Jobbar T också heltid? Och Sebastian går på dagis heltid?
- Mmmm
- Du har inte funderat på att börja arbeta deltid?
Jag har aldrig ens tänkt den tanken. Men det kanske är dax att på allvar fundera på deltid. För jag orkar inte leva såhär längre.
Jag vaknar, gör mig klar, väcker Sebbe, gör honom klar, slänger i mig frukost. Skyndar mig till dagis, lämnar Sebbe, skyndar mig till jobbet, jobbar som en galning hela dagen, hem och väl hemma så har det gått så långt att jag inte ens orkar göra någonting,
Jag kommer hem tidigast halv fem, det betyder att jag har 3 timmar på mig att umgås med min älskade son innan han skall sova igen. Och på den tiden skall man hinna laga mat, äta, städa, tvätta, diska, kanske leka lite med Sebbe.
Men nu kommer jag hem och jag känner mig bara helt slutpumpad, jag känner mig sur, jag är nog sur mot mina älsklingar, jag är trött så fort jag sätter mig ner så somnar jag nästan. Jag orkar ingenting längre.
Det är ju nu som Sebbe är liten, och han blir ju bara större för varje sekund som går. Jag orkar inte med detta längre. jag måste ta mig en rejäl funderare, för nu börjar jag bli rädd för mig själv.
Jag har sagt till mig själv så många gånger att jag måste sluta stressa, att jag inte ska ta på mig för mycket arbete, min mamma har sagt till mig och mina chefer har tillochmed sagt till mig.
Men kan någon tala om för mig hur man gör? Jag vet ärligt talat inte hur man stressar ner, jag kan inte arbeta lugnare, jag kan inte strunta i att det är arbete upp över öronen.
Men jag vet att jag måste, men hur gör man????
Som det känns nu så är det nära, det är nära stupet, och jag vill inte ramla ner, jag har inte tid.
- Eh jo.
- Jobbar T också heltid? Och Sebastian går på dagis heltid?
- Mmmm
- Du har inte funderat på att börja arbeta deltid?
Jag har aldrig ens tänkt den tanken. Men det kanske är dax att på allvar fundera på deltid. För jag orkar inte leva såhär längre.
Jag vaknar, gör mig klar, väcker Sebbe, gör honom klar, slänger i mig frukost. Skyndar mig till dagis, lämnar Sebbe, skyndar mig till jobbet, jobbar som en galning hela dagen, hem och väl hemma så har det gått så långt att jag inte ens orkar göra någonting,
Jag kommer hem tidigast halv fem, det betyder att jag har 3 timmar på mig att umgås med min älskade son innan han skall sova igen. Och på den tiden skall man hinna laga mat, äta, städa, tvätta, diska, kanske leka lite med Sebbe.
Men nu kommer jag hem och jag känner mig bara helt slutpumpad, jag känner mig sur, jag är nog sur mot mina älsklingar, jag är trött så fort jag sätter mig ner så somnar jag nästan. Jag orkar ingenting längre.
Det är ju nu som Sebbe är liten, och han blir ju bara större för varje sekund som går. Jag orkar inte med detta längre. jag måste ta mig en rejäl funderare, för nu börjar jag bli rädd för mig själv.
Jag har sagt till mig själv så många gånger att jag måste sluta stressa, att jag inte ska ta på mig för mycket arbete, min mamma har sagt till mig och mina chefer har tillochmed sagt till mig.
Men kan någon tala om för mig hur man gör? Jag vet ärligt talat inte hur man stressar ner, jag kan inte arbeta lugnare, jag kan inte strunta i att det är arbete upp över öronen.
Men jag vet att jag måste, men hur gör man????
Som det känns nu så är det nära, det är nära stupet, och jag vill inte ramla ner, jag har inte tid.
Värsta dagen någonsin:::
Idag har jag upplevt den värsta och vidrigaste dagen sedan jag började på Folksam 2003.
Jag kan inte minnas någon gång som en kund knäckt mig så totalt, när samtalet var slut var jag så upprörd så jag skakade och kunde inte hålla mina tårar tillbaka.
Det var vidrigt, och jag vill aldrig vara med om det igen!
Som tur var så var det inte mig det var fel på utan kunden skällde nämligen ut både min skadechef och kallade min högsta chef för högst olämpliga saker också, men det förstörde ändå min dag.
Jag hade dessutom 2 till kunder som var så oförskämda och otrevliga att man skäms, men det är lättare att ta sådana kunder om man får prata till punkt, och det fick jag inte med kund nr 1, nej usch och fy!!!
Hursomhelst så var det iallafall Semlornas dag idag, mums! Fick en semla på jobbet och en utav T när jag kom hem.
Sebbe tyckte oxå att semlorna var goda, men fick inte i sig så mkt, nedan kan ni jämföra Sebbes och Tobbes asiett när de ätit färdigt, hihihi.
Jag kan inte minnas någon gång som en kund knäckt mig så totalt, när samtalet var slut var jag så upprörd så jag skakade och kunde inte hålla mina tårar tillbaka.
Det var vidrigt, och jag vill aldrig vara med om det igen!
Som tur var så var det inte mig det var fel på utan kunden skällde nämligen ut både min skadechef och kallade min högsta chef för högst olämpliga saker också, men det förstörde ändå min dag.
Jag hade dessutom 2 till kunder som var så oförskämda och otrevliga att man skäms, men det är lättare att ta sådana kunder om man får prata till punkt, och det fick jag inte med kund nr 1, nej usch och fy!!!
Hursomhelst så var det iallafall Semlornas dag idag, mums! Fick en semla på jobbet och en utav T när jag kom hem.
Sebbe tyckte oxå att semlorna var goda, men fick inte i sig så mkt, nedan kan ni jämföra Sebbes och Tobbes asiett när de ätit färdigt, hihihi.
Greys:::
Nu när jag var sjuk så började jag kolla på Greys anatomy, det går repriser Mån-Tors 17.30:::
När jag sett ett avsnitt var jag helt såld alltså, VARFÖR har jag aldrig sett det förut?
Nu har jag beställt boxen, med säsongerna 1-3 på, läääängtar verkligen tills den kommer. Då ska jag krypa upp i soffan och bara njuta utav 17 skivor med Greys anatomy:::
***
Förövrigt så har det varit rätt mycket att göra på jobbet idag, som vanligt vill säga.
Vissa människor upphör aldrig att förvåna en, ju längre tid det går dessto mer kommer det fram hur personer verkligen är, skumt.
Och sedan finns det andra, som genom att bara finnas till kan få dig att le hela dagen.
När jag sett ett avsnitt var jag helt såld alltså, VARFÖR har jag aldrig sett det förut?
Nu har jag beställt boxen, med säsongerna 1-3 på, läääängtar verkligen tills den kommer. Då ska jag krypa upp i soffan och bara njuta utav 17 skivor med Greys anatomy:::
***
Förövrigt så har det varit rätt mycket att göra på jobbet idag, som vanligt vill säga.
Vissa människor upphör aldrig att förvåna en, ju längre tid det går dessto mer kommer det fram hur personer verkligen är, skumt.
Och sedan finns det andra, som genom att bara finnas till kan få dig att le hela dagen.
Just another Sunday:::
Vilken skön dag! Vi har bara tagit det lugnt, sedan var det middag hos mamma och LEE, kalops mumma!!
Nu sitter vi här framför teven igen, det känns verkligen som att det är Söndag oftare än de andra veckodagarna,skumt.
Jag håller tummarna för att jag ska kunna jobba fem dagar denna vecka, då jag endast jobbat tre eller fyra dagars veckor de senaste tre veckorna::::
Nedan en bild på min super underbara nya tröja och en bild på mina skatter::::
Nu sitter vi här framför teven igen, det känns verkligen som att det är Söndag oftare än de andra veckodagarna,skumt.
Jag håller tummarna för att jag ska kunna jobba fem dagar denna vecka, då jag endast jobbat tre eller fyra dagars veckor de senaste tre veckorna::::
Nedan en bild på min super underbara nya tröja och en bild på mina skatter::::
No fever::::
Äntligen har febern försvunnit ifrån min lilla hjälte. Så idag begav vi oss ut på Birsta för att få lite ideér om vad vi skall inhandöa till Sebbis i 2 års present. Det är ju snart dax :]
Handlade även en ny favorit tröja, en suuuuper snygg, men dock dyr :/
Jag tvekade, men tillslut "tvingade" T mig att köpa den, för att jag inte shoppat på ett tag :]
Bild kommer senare:::
Nu sitter vi i soffan och myser, nybadade hela familjen. *Åh jag älskar er*
Tar det riiiiiktiiiiigt lugnt...
Idag tar vi det bara lugnt jag och min lilla hjälte. Hans feber har gått ner och han är mycket piggare, har tom hunnit riva ur lite jord ur en blomkruka. Det enda jag gjort idag är, välling,gröt,frukost,diskat och slängt in en tvätt.
Annar försöker jag bara varva ner så min mage skall komma till rätta, vill gärna äta godis ikväll framför teven som jag brukar. O se på "På Spåret" (pensionärsvarning, ja visst, men det skiter jag i, det är kul!!!) och läsa igenom Klick innan jag slår igen de två gröna för natten.
Jag funderar på om min mages uppror har någonting med kolhydraternas intågade i mitt liv igen att göra. Jag äter numer kolhydrater varje dag, men jag äter mindre portioner, ja de senaste veckorna har tyvärr portionerna varit ytterst små då min mage som skrivet strejkat.
Så jag har alltså dragit slutsatsen att kolhydrater plus en hel del stress har orsakat min mages totala kollaps.
Och till det behövs ingen läkare, för det enda de säger ändå är; Vi kan då inte hitta något fel på dig.
Som de sagt genom alla år, då jag haft problem med min mage.
Igår läste jag igenom en gammal önske lista från ett inlägg jag skrev 21 Februari förra året, tänkte jag skulle ta o pricka av vad jag uppnått, och det är faktiskt mer än halva listan, det är rätt bra :)
[]Att alla jag älskar får vara friska.
[]Ett hus
[x]Fast jobb
[x]Högre lön
[x]En dagis plats
[x]Bli smal
[]Fler barn, helst snart.
Dock vill jag ju såklart ha ännu högre lön, då min löneutveckling ändå inte har gått upp jättemkt direkt.
Och vi letar fortfarande efter hus, trots att en utav oss verkar vilja det mer än andra.
Jag har ett mål, och det tänker jag uppnå, när hösten kommer, då SKA jag vara husägare, så enkelt är det.
Då har det nämligen gått tre år sedan vi började leta, och jag TÄNKER inte bo kvar i denna lägenhet, jag känner mig instängd och har ingen motivation till någonting känns det som.
Well... nu ska jag ägna resten av dagen till min älskade son.
Annar försöker jag bara varva ner så min mage skall komma till rätta, vill gärna äta godis ikväll framför teven som jag brukar. O se på "På Spåret" (pensionärsvarning, ja visst, men det skiter jag i, det är kul!!!) och läsa igenom Klick innan jag slår igen de två gröna för natten.
Jag funderar på om min mages uppror har någonting med kolhydraternas intågade i mitt liv igen att göra. Jag äter numer kolhydrater varje dag, men jag äter mindre portioner, ja de senaste veckorna har tyvärr portionerna varit ytterst små då min mage som skrivet strejkat.
Så jag har alltså dragit slutsatsen att kolhydrater plus en hel del stress har orsakat min mages totala kollaps.
Och till det behövs ingen läkare, för det enda de säger ändå är; Vi kan då inte hitta något fel på dig.
Som de sagt genom alla år, då jag haft problem med min mage.
Igår läste jag igenom en gammal önske lista från ett inlägg jag skrev 21 Februari förra året, tänkte jag skulle ta o pricka av vad jag uppnått, och det är faktiskt mer än halva listan, det är rätt bra :)
[]Att alla jag älskar får vara friska.
[]Ett hus
[x]Fast jobb
[x]Högre lön
[x]En dagis plats
[x]Bli smal
[]Fler barn, helst snart.
Dock vill jag ju såklart ha ännu högre lön, då min löneutveckling ändå inte har gått upp jättemkt direkt.
Och vi letar fortfarande efter hus, trots att en utav oss verkar vilja det mer än andra.
Jag har ett mål, och det tänker jag uppnå, när hösten kommer, då SKA jag vara husägare, så enkelt är det.
Då har det nämligen gått tre år sedan vi började leta, och jag TÄNKER inte bo kvar i denna lägenhet, jag känner mig instängd och har ingen motivation till någonting känns det som.
Well... nu ska jag ägna resten av dagen till min älskade son.
