Nej.
Vissa dagar känns det som det enda ord jag säger till Sebbe. Han vägrar förstå ordets betydelse.
Nej Sebastian.
Men inte lyssnar den lilla ängeln på det inte. Han bara svarar "Da da daaaa", ungefär som ja ja jaaa sluta tjata ;) Min lilla charmknutte.
Ja så ska man då gå till jobbet igen. Varje dag mår jag dåligt. För att lämna min älskade bäbis hemma.
Och för att jag inte har några kläder. Jag ser fet ut i precis allting!!!!
Fet FETARE FETAST
Nej nu ska jag pussas lite med Sebbe innan jag går...
Min kropp
Det verkar som att alla andra mammor blir smala på ett ögonblick, medans det nu för mej snart gått ett år. Och jag är fortfarande tjockast av alla.
Tjockast av alla i mamma gruppen. På Babysimmet och Babysången.
Vad gör jag för fel?
Jag tränar, och har gjort det sedan i Augusti.
Jag äter inte godis o kaffebröd. Iofs är det bara sedan nyår, men ändå.
Jag förstår inte vad jag gör för fel? Som alla andra tycks göra rätt...
Jag kommer nog alltid förbli i min mamma kropp. Jag är fördömd att stanna i den. Förevigt verkar det som...
Idag ska vi ut o träffa polarna. Tänk att alla snart fyller ett år. Helt otroligt.
Tilda,Neo,Wilmer,Sebbe,William o Liv. Det är järngänget det.
Undra hur jag skulle klarat mej utan dem? Det har varit helt underbart att ha dem att prata med. Att dela funderingar och tankar. Och erfarenheter. Vänner för livet, är det nog vad det brukar kallas.
O snart kommer Pillo-Poo hem oxå. Är oklart om hon kommer imorgon eller på Fredag.
Längtar efter henne varje minut hon är borta. Min älskade syster.
Nu ska jag nog ta o äta lite frukost. Och umgås med min lilla ängel. Vi ska fortsätta träna.
Vi har hård-träning varje dag. Snart snart kan vi nog gå :)
Eller kanske inte....
Barnfamilj
Som mamma och pappa gäller det verkligen att få tiden att räcka till.
Och att få allting att stämma. Missas sovtiden på förmiddagen så är oftast eftermiddagen en ganska lång och grinig eftermiddag. Och man måste försöka passa in mattider.
Speciellt om man ska någonstans. Då måste man ta med sig mat, dryck och eventuella tillbehör.
Tänk vad enkelt det var när man ammade. Då var maten alltid med. Men det uppskattade man ju såklart inte just då.Det var mest jobbigt att amma ute någonstans, det kändes som att alla stirrade.
Men ibland önskar man att allting var så enkelt. Att man bara hade maten jämt, man kunde aldrig glömma den.
Och en sak som människor ALDRIG verkar kunna förstå...
Det är att småbarn måste sova ganska tidigt. Och då måste man åka hem, annars somnar de aldrig om. Iaf inte Sebastian.
"Men kan ni inte stanna en stund till, det gör väl ingenting om han är vaken en timme till?"
Jo det gör det, det gör hela nattens sömn förstörd. Inte bara för Sebbe utan oxå för mej och Tobbe.
Iofs så kanske jag inte heller förstod när jag inte hade barn själv, men de kan väl efter nästan ett år iallafall FÖRSÖKA förstå? Men tydligen inte...
Nu ska jag strax börja med middagen. Ska börja jobba 16.00 så det är dax snart.
Fick förresten bekräftelse på Förskole-anmälan idag. Började att gråta. Jag vill inte lämna Sebastian. Jag vill vara med honom förevigt. Hur ska jag kunna lämna honom på dagis??? Kommer gråta konstant.
Min lilla ängel, nu vill han som vanligt inte att jag ska sitta här. Så nu är det väl bäst att lyda den lilla chefen:)
Ciao.
7 år av kärlek
Idag är det vårt 7-års jubileum. Det firade vi som skrivet igår kväll. Mysig middag på 7 kryddor o bio efteråt.
Min kärlek blir starkare för var dag.
Nu är vi snart på väg till Babysimmet. Förmodligen kommer Sebbis att få åka rutcshkana idag. Hoppas han kommer gilla det.
Måste skynda mej nu. Allt måste nämligen stämma in precis när det gäller babysimmet. Man får INTE stressa. Och som småbarnsförälder är det ju väldigt lätt... Eller så inte ;)
Middag o Bio
Ikväll ska jag o Tobbe ut och äta middag och gå på bio. Första gången sedan Sebastian föddes.
Vi ska fira att vi varit tillsammans i 7 år. Egentligen är det årsdag imorgon. Men då är det Babysim så då hinner vi inte.
Tänk vad tiden går fort. Vad mycket vi gått igenom tillsammans. När vi träffades var vi barn. Vi har tillsammans blivit två vuxna människor. O nu är vi en liten familj. Det som vi alltid drömt om.
Nu är det bara huset som fattas. Men det kommer nog det oxå inom sinom tid.
Ett vackert skogsgrönt hus med röda knutar.
Min vackre Tobbe mina drömmars man.
Sebastian
Idag är det lillprinsens namnsdag. Vår älskade Sebastian.
Han har varit ute o gått i hallen med sin lilla röda gå-vagn alldeles själv. Lill hjärtat.
Nu ligger han o Tobbe i sängen. Sebbe tittar på mej med sina stora vackra blå ögon, och suger på sin napp.
Finns det något vackrare? Än att titta på sin blivande man och sin vackra välskapte son som ligger och myser i sängen. Det här måste vara livet.
.:Livet:.
Eftersom jag fått vik på 50% o inte har ngn dagis-plats så får jag antigen jobba kvällar eller försöka fixa barnvakt. Det känns som man är så beroende av andra o som man tvingar dem att vara barnvakt, men samtidigt så är det en pest att jobba kvällar. För då ses aldrig Tobbe o jag.
Och det känns så himla jobbigt att lämna bort Sebbe oxå. Jag saknar honom varenda sekund. Det gör ont i hjärtat.
Nu försöker han krypa in under skrivbordet o är nog lite arg för att jag sitter ivägen+att jag sitter här o skriver o inte leker med. Nu fastnade han just under pallen. hihi lill killen min.
Vi har tränat o tränat på att lära honom att klappa händerna. I nästan två månader har jag varje dag tränat med honom o sjungit "Klappa händerna när du är riktigt glad" utan någon framgång.
Men i förrgår när vi skulle lägga honom så bara helt plötslig började han klappa händerna. Jag o Tobbe blev helt utom oss av glädje o började skratta o skrika typ :) O Sebbe började oxå skratta. Så nu är det hans nya favvo grej. Att klappa händerna så fort man säger de orden eller när han blir glad.
Jag kan inte fatta att han snart fyller ett helt år. Vart har tiden flugit iväg?? Känns som igår som vi var på förlossningen. Jag kommer ihåg varenda minut. Och jag kommer ihåg glädjen när jag såg honom för första gången. Då trodde jag att min kärlek var som starkast, men den blir bara starkare för var dag som går. Min älskade son. Vad gjorde vi innan han fanns?? S
Sebastian är meningen med mitt liv. Han är min stora kärlek. Anledningen till att jag orkar lite mer när allting känns som jobbigast. Han är mitt liv.
Sebastian Nils Gunnvall Nordström. Du är mammas skatt.
Första inlägget.
Börjar med att berätta lite om mej själv... :]
Matilda, 22 år, mamma till lilla Sebastian som blev hela elva månader igår. Sambo med Tobbe, vi har varit tillsammans i sju år på Söndag. Skadereglerare på Folksam djur. Jobbar ca 50% just nu...
----
Jag känner mej helt slut idag.
Var ute o gick i all snö med Sebbis igår. Rätt så svårt att ta sig fram bland alla snö-vallar. har en enorm träningsvärk idag.
Var även på BVC o vägde Bulis igår. Var helt säker på att han hade passerat 10 kg. Men inte då. 9940 vägde han nu. Hade gått upp endast 120 gram på en månad. Hans viktkurva har liksom stannat av.
Men tydligen kunde det bli så när de blev mer rörliga. Så nu är han inte tyngst i gänget längre. Han som alltid varit störst.
Han har börjat blivit så himla mysig. Vill kramas o nu har han lärt sig pussas oxå. Men förtillfället är det bara mej som han pussar. Han har även lärt sig att göra high-five. Lill prinsen min :)
Ikväll är Tobbe på Hockey kväll, så G är barnvakt. Hatar att lämna honom. Känns som det blivit mkt nu på sista tiden då jag börjat jobba lite.
Ska nog sluta för denna gång. Vi hörs !
