"Välkommen in i lilla tonåren"

Läste en artikel med den rubriken. Om 6 års trots eller "lilla tonåren" som den också kallas.
 
Och det märks så tydligt att Alex är i den fasen nu. Ingenting som vi gör är rätt, och vi känner oss maktlösa.
Han är snäll ena sekunden för att nästa vara som en helt annan människa.
Han har ett humör som inte är av denna värld och saker som han alltid har tyckt om har han helt plötligt sluta att gilla.
 
Jag minns att Sebbe också var i denna period, men han är ju en helt annan individ och det artar sig på olika vis, eftersom de två är så olika i sättet.
Sebbe var liksom mer nonchalant och liksom lite dryg, himlade med ögonen, suckade osv.
 
Alex han är precis som en tonåring, och det är bara att andas och försöka ta sig igeom det på bästa sätt.
 
Just nu är han på bra humör, så det får man njuta av ;)

Barnkalas och Hockeymatch :)

I Lördags hade vi dubbelkalas hemma.

Dels för Sebbe som nyss fyllt år och för Alex som aldrig hade nåt kalas i höstas.
Huset fylldes av 19 pojkar och en tjej, de verkade nöjda efteråt och TUSEN TACK till min älskade svägerska C som kom o hjälpte till med kalaset ♥
 
 
 
Igår var det dags för säsongens sista seriematch i hockeyn för Sebbis. De vann med 9-3 och Sebbe fick göra ett mål :) Det var nog ändå helgens  höjdpunkt för honom, en överlycklig Sebbe och mycket stolt mamma ♥
 
 
 
 
Nu laddar vi inför att åka upp till Solberg på torsdag, det ser vi fram emot :)

22 barn...

Ikväll blir det till o städa, baka, blåsa upp ballonger och fixa klart skattjakt.
Imorgon så ska Sebbe ha sitt 9 års kalas och Alex sitt försenade 6 års kalas.
20 barn är bjudna och med våra kids så blir det 22 barn tillsammans, känns som det kommer blir en lördags förmiddag med förberedelser, två timmar av totalt kaos och sedan en lördagskväll nedsjunken i sofffffan ;)
 

Vecka 15

Onsdag, och det betyder ny vecka för lilla mini monin.
 
 
 
Äntligen inne i trimester två, 35% har passerat :)
 
Jag har känt det första lilla fladdret, det kommer när jag lägger mig ner i soffan på kvällen.
 
Denna vecka har jag mått dåligt, mån, tis och idag onsdag. Så dåligt att jag tror jag ska kräkas, jag känner mig svag och på kvällen blir jag svimfärdig. Och denna trötthet... när ska den försvinna?
Den är förlamande och T tror att jag "fejkar", men det gör jag inte... Jag har ätit järntabletterna i snart två veckor så jag hoppas att de börjar verka snart... annars kommer jag säkert att få äta en högre dos. Vilket jag inte har särskilt stor lust med då min mage inte gillar tabletterna...
 
Annars så mår jag bra, jag LÄNGTAR till Ultraljudet och det känns som en EVIGHET tills dess!
 
Sebbe och Alex är glada för den lille, de pussar på magen, klappar på magen och drömmer sig framåt och frågar en massa frågor. Mina stora små älsklingar. ♥
 
 
 
 

Att vara mamma...

 Alltså att vara förälder är inte lätt. Man rannsakar sig själv ungefär 100000 gånger om dagen och undrar, gör jag rätt? Kommer de älska eller hata mig när de blir äldre, eller kommer de minnas mig som en tjatig mamma eller kommer de minnas att jag säger att jag älskar dem minst 100 ggr om dagen?
 
Förra året när det var OS, så hittade jag på en tävlig för att få dem att tycka det är roligt och för att få dem att klä på sig snabbt på morgonen.
Den som klär på sig snabbast uppe i sitt rum får OS Guld och den som klär på sig ytterkläderna snabbast får också OS Guld :)
Det är oftast roligt och med blod, svett och tårar som dessa tävlingar utspelar sig morgon efter morgon.
Men allt som oftast nu på slutet så blir det bråk dem emellan och imorse försökte jag verkligen att lösa det, och jag tror faktiskt att jag gav dem en liiiten tankeställare.
 
- Sebbe och Alex, vill ni göra varandra ledsna?
- Näää
- Tänk såhär innan ni gör och säger någonting... Om jag säger såhär hur mår jag då och om jag säger så här hur mår personen som jag säger/gör det mot? Om ni kan svara "Jag känner mig glad och den andra personen blir glad" så är det helt okej att säga/göra saken. Men inte annars.
- Ahhh okej... svarade de sedan var de tysta.
 
När vi kom till skolan säger Sebbe: Du mamma, jag älskar dig ♥
 
 
 
Underbara älskade pojkar, vad vore jag utan er? ♥
 
 
 
 
 

RSS 2.0