Noll kontroll

Jag är så frustrerad. Att inte ha någon kontroll och att inte kunna planera och se framåt är det värsta jag vet.
Jag vill kunna se framåt, se ett mål som jag kan sträva mot.
Ett datum då jag vet att målet ska vara nått.
Men som det är nu har jag ingen kontroll alls och jag kan inte planera framåt, och det äter
upp mig inifrån.
Och det finns ingenting jag kan göra för att påverka.

Underbara sommar.

Har varit underbart sommarväder denna helg. Vi har njutit av solen och bara haft det härligt.
Är så förälskad i min familj, ni är meningen i mitt liv.
Är så less på ställningen, just nu ser jag inget slut på detta. Men det är bara att bita ihop nu och försöka leva ändå, jag har liksom inget annat val. Det är tur det är sommar, det känns lite lättare allting då.

Älskade ungar.

Fick en jättefin morsdagspresent av mina äkskade pojkar. De hade planterat varsin solros till mig på dagis och ritat en fin flagga.

Nu är resan avbokad :[

Usch jag är så fruktansvärt trött och ledsen...

Läkarbesöket idag gick åt skogen... det syndes inte på röntgen att det hade läkt...
18 Juni blir nästa uppföljning. Kanske får jag ta bort den då.

Men vi skulle åkt den 25 Juni... och nu går det inte att chansa. Om jag inte får ta bort den vid läkarbesöket och jag inte avbokar resan så förlorar vi alla pengar.
Nu förlorar vi "bara" resan. Den som liksom skulle vara ett slut på allt som hemska hänt denna vår...

Sebbis blev så besviken, jag såg tårarna i hans ögon men ha sa: Mamma, det gör ingenting. Vi har ju en badpool här ute.

Usch vilket bakslag. Nu vill jag bara lägga mig under täcket och försvinna. Jag är så sååå deppad.

Stekt kött...

Vet inte... men det känns som jag bränt mig idag...

Om...

...inte jag brutit o krossat benet så hade jag just nu suttit på ett plan till Italien med mamma och goda vänner...
Men istället sitter jag här med ny upptäckta känslor för min älskade man och det är värt mer än alla resor i världen ♥
Mitt i allting så har jag hittat tillbaka till mig själv och det har fått mig att öppna mina ögon och inse att jag är så lyckligt lottad.
Allting har en mening...

Nervösa dagar...

På Onsdag är det dags för återbesök nr 2 på ortopeden. Jag äe galet nervös för vad de kommer ge mig för besked. Får jag äntligrn ta bort ställningen, och hur länge måste jag isf vänta på operationen? Jag vill ta bort den så fort som möjligt, så be för mig o håll era tummar HÅRT.

Idag är det.Sebbes dopdag, och det är underbart väder. Jag sitter ute o njuter av försommaren. Den bästa tiden på året.

Underbara familj.

Så är T o fiskar i helgen. Hoppas han får en underbar helg, med vila och då han bara kan vara sig själv. Han behöver verkligen det efter allting som varit denna vår. All stress och allt som han fått göra. Min underbara fantastiska man.

.
Kidsen och farmor har varit här ikväll, hon hade lagat jättegod middag. Hon är fantastisk min svärmor. Sedan spelade vi lite spel innan det var dags för de att åka o ha fredagsmys hemma hos henne.

Imorgon kommer mamma hit med mat, och svärmor o barnen kommer också. Jag är så lyckligt lottad som har en sån fantastisk familj som alltid finns där för mig. Vad skulle jag göra utan er ♥
Tror kidsen oxå längtar efter sin pappa, då de lekte att de var ute o fiskade förut. ♥
Nu ska jag ta mig lite jordnötsringar, det får jag inte äta när T är hemma. Han gillar inte lukten ;) Också kollar jag på ett kärleksdrama. Så man får gråta lite, det gillar jag :)

Vidrigt...

Ikväll var vi på birsta en sväng. Köpte sandaler och uv tröja till S.
KÖpte även en bikini som var super fin. Kunde inte prova den där, tog en storlek o tänkte "måste väl kunna ha denna". När jag kom hem så satt överdelen perfekt o var jättefin... Men underdelen var det vidrigaste jag sett... Usch och fy. Tog av mig de så fort jag kunde, och satte mig på sängen o kände mig vidrig.
fy mår illa av synen. Kanske dags att inse att efter.man fått barn så kan man inte ha bikini trosor som sitter på höften (iaf inte om man ser ut som jag).
Tyvärr får man ju inte lämna tillbaka badkläder... snacka om att kasta bort pengar.
Usch, VIDRIGT!

Tankar...

När man mest sitter ner och är ensam hela dagarna blir det mycket tankar aom snurrar i huvudet.
För tillfället är det mycket tankar om min obefintliga form och mycket tankar om hur och när jag får ta bort ställningen. Jag oroar mig för ALLT. Försöker räkna ut om jag kommer hinna ta bort den i tid innan cypern.
Tänk om det är vänte tid för att komma in på operation, så jag missar resan eller rentav hela sommaren...
Åh jag är så nervös o mår så illa. Kan det inte bara bli nästa onsdag så jag kan slippa fundera mer...

Tack mamma <3

I dag har mamma varit här o rensat mina rabatter, eftersom inte jag kan göra det nu. Tack mamma <3
Åh vad jag längtar tills jag oxå får vara ute o påta i trädgården.

Nu är resan betald...

Fig Tree Bay - Bild 1

Och jag längtar som aldrig förr. Att få ta bort denna ställning och åka utomlands med min familj, och bara få njuta av livet ♥

Dålig form...

Usch, jag borde inte ens tänka på sånt här. Jag borde koncentrera mig på att bli frisk. Men just nu mår jag riktigt ILLA av att se mig själv. Jag har gått upp så mycket i vikt sedan jag skadade mig, inte så konstigt eftersom jag inte kan röra mig särskilt mycket. Men det får mig att må riktigt dåligt o jag blir så ledsen och arg! Jag som faktiskt var i rätt bra form innan och tränade 4 dagar i veckan. Och nu sitter jag här och bara är äcklig.
Jag längtar tills jag kan börja gå promenader o träna igen, men det är så långt dit. Hela somnaren kommer jag vara rund, ingen bikini för mig i sommar kan jag lugnt säga!
Idag har jag dock suttit ute i solen, varit jättevarmt i solen så jag har bränt på min bleka hud lite.

Countdown has begun...

Nu har nedräkningen börjat, ca 2 Veckor till återbesök o ca 3 veckor (förhoppningsvis) tills ställningen o skruvarna försvinner. Åh jag längtar så!
I lördags var vi på E's härliga 30 års partaj, hade en jätte trevlig kväll. Men vi fick tillslut ge upp o åka hem halv ett då mitt ben vägde ett ton o foten var tredubbel storlek. Så kan det gå efter en hel kväll utan fotpall.
Idag strålar solen, hoppas den strålar ända fram till 12, för det är först då solen kommer till altanen. Och det är ku bara dit jag kan ta mig själv. Lägger in en bild på mitt fina ben ifall ni glömt hur det ser ut...

RSS 2.0