Anna-Matildas

Lika så som jag skrev igår, att en så liiiten sak verkligen kan förstöra din dag, så kan oxå väldigt små saker verkligen förgylla heeeela dagen.
Det kan vara en blick, ett leende, ett litet mail, ett telefonsamtal från en nöjd kund, en klapp på axeln eller bara ett underbart skratt.
Det är sådant som får dagen att flyta förbi lite snabbare. Och som verkligen kan få mig att sitta och småle för mig själv hela dagen.

Den mest perfekta starten på dagen är en morgon-glad T, och en underbar liten Sebbis som säger "miiiin mamma" alldeles innan jag får en puss och en kram då jag lämnar honom på dagis.

Det är verkligen de små sakerna i livet som gör det värt att leva.

Tänk vad mycket en liiiten förändring verkligen kan förstöra din dag.
Varje morgon då jag går ner till jobbet brukar jag lyssna på musik i min mobil, det får mig på bra humör, det får mig att gå i lagom takt, ja det är helt enkelt en bra start på dagen.
Men igår och imorse kunde jag inye lyssna på min musik... mitt handsfree har nämligen lagt av att fungera, även så går det inte ens att ladda telefonen... blir så less...

Ikväll har vi tagit det lugnt, lagat en god middag, grejat och S o T har även badat, mina mysisar!

Sebbis har börjat blivit så rolig, han leker och skojar, han är helt underbar!!!


 Go nacken på min älskling!!!

Shiiit vad tiden flyger iväg, nu är det Söndag igen.
Har haft en skön helg, har letat stövlar som en galning men inte hittat några, blir tooookig.
Har även inhandlat vitaminer för mitt hår, när jag skulle dricka dem imorse höll jag på att spy, det var bland det äckligaste jag druckit, urk:::::

Igår var Olle-bull här och hälsade på, det var en överraskning, och det var jätte trevligt, det är inte så ofta någon hälsar på oss nämligen.

Idag har vi varit hos C på kalas, mycket folk och mycket mat, trevligt :]

Nu sitter vi här framför teven, det är alltså Söndag, och ännu en vecka av våra liv har bara försvunnit, kan någon säga mig var tiden tar vägen?

Igår var jag då på Upptakt i Östanskär med jobbet.
En riktigt lyckad dag samt kväll.
Först en utsökt lunch, sedan trekamp med crosscart,skytte och ringkastning, som mitt lag även vann öööööverlägset :]
Sedan konferens, en super nice middag och på kvällen badade vi bubbelbad och hade det suuuuuper kul.
Det kommer fram så mycket olika sidor hos kollegorna när man umgås på en annan nivå än den som råder på kontoret.

Idag när jag kom hem från jobbet sprang Sebbis mot mig skrattandes, jag hade saknat honom sååå mycket!
Vi åkte sedan ut på Birsta och åt, och skulle gå en sväng, men upptäckte att vi glömt vagnen, inte så smart.
När vi satt i foodcourten och åt så satt det en gravt handikappad och utvecklingsstörd kvinna bakom Sebbis.
Han satt bara och stirrade på henne hela tiden, gick knappt att få honom att äta. Vad gör man en sån gång?
Det känns rätt pinsamt, men samtidigt så är han ju bara en liten kille...

Vi inhandlade lite nya delar till hans tågset oxå, det är hans nya favvo leksak :]




 

...när man ska packa inför någonting.
Oavsett om man bara ska vara borta en natt så är det alltid lika jobbigt.
Vad ska man ha med sig, hur mycket ska man ha med sig, har man glömt någonting????
När jag åkte till London sist så hade jag med mig alldeles för mycket, använde kanske inte ens hälften av det jag packat.
Varför lyckas man aldrig packa sådär perfekt, oavsett om jag skriver en liten lista eller om jag bara packar på måfå så blir det alltid för mycket eller för lite.
Förstår inte hur Cilla orkar leva i en resväska....

   Observera att det endast är ett dygn jag skall vara borta....

Ibland kan man fundera på hur människor kan vara så olika varandra.
Hur otroligt mjuka vissa är och andra är sträva.

Sebbis är den mjukaste som finns. Speciellt när han har badat, då vill man bara klämma,krama och nästan äta upp honom.

Jag minns när Jenny träffade Sebbis för första gången, han var inte ens 2 dagar gammal och han var såååå otroligt mjuk, då sa hon en sak som jag aldrig någonsin kommer glömma, som verkligen sammanfattar hur underbart mjuk och len han var och fortfarande är.

"Åhhh Bulis är så mjuk så att man inte ens känner att man tar på honom"

Ikväll har jag äntligen tagit tag i mig själv och släpat mig till Combaten, var nog en månad sedan jag tränade sist.
Det var verkligen skönt att få slå av sig lite aggressioner, och man rensar sina tankar så bra under ett combat pass.
Det värsta med träningen är att kvällarna försvinner, hann knappt vara med skatten i en timme innan han blev tvungen att gå till sängs.
När jag kom hem sprang han mot mig i dörren och gav mej en stoooor kram och en blööööt puss :]

Enligt Tobbe så har Sebbis fått 2 bästisar på dagis, det är han och två andra killar som är "gänget" hihi.
De gör allting tillsammans, och tydligen då en blir grinig så blir alla griniga. Såååå gulligt!

Nu ska jag kolla på hemnet om det kommit in några mer hus, och sedan är det dax för CSI!!!!

Det känns som att det alltid är Söndag.
Veckorna bara susar förbi utan att man hinner med dem, och allt som oftast känns det som att det är Söndag.
Det är så mycket som man borde hinna, så många måsten och så mycket krav.
Ibland önskar jag att man bara kunde släppa taget, glömma alla krav som finns och bara njuta utav livet.

Idag har vi en riktig slappar dag, men ändå så har man ont i magen. För det är så mycket som man borde göra.
Men jag orkar inte, jag vill bara njuta utav tiden tillsammans med min fina familj.

Mina underbara pojkar!!!! Vad skulle jag göra utan er?
Ni är mitt allt, ni är luften jag andas och marken under mina fötter.
*

Ikväll har vi ätit pannkakor till middag, en utav Sebbis absoulta favvo rätter.

Nu sitter vi i soffan och slappar, och Sebbis springer mellan oss och kittlar oss och tjuter av skratt.


  

Tillsist en bild på min top jag köpte på min favvo affär i London, budskapet på topen stämmer verkligen in på mig.

Idag när vi precis skulle till och äta så hade vi köpt en ny haklapp till Sebbis, den var nydiskad och låg i diskstället.
Sebbis satt vid bordet och T skulle precis ta på honom den gamla blå haklappen, då vänder sig min lilla skatt om och pekar mot diskstället; "IDETOTT"
Det var nämligen en liten igelkott på den nya haklappen, och Sebbis ville hellre ha den på sig.
Min lilla sol, det är så otroligt roligt att varje dag få höra nya ord komma ur hans lilla pussmun :]

Någonting alla människor med körkort borde få göra, är att då och då få sig en lektion i hur man kör i en rondell.
Det är verkligen någonting som kan göra mig komplett galen!
Folk verkar ha sina egna regler, de kör bara rakt ut, tränger sig, tutar och har ingen som helst koll på vad som egentligen gäller.
Varför är det så oerhört svårt att förstå den enkla lilla regeln; när man kör inne i rondellen så har man alltid företräde.
Det är INGEN högerregel som gäller här, som alltför många verkar tro.
Det är speciellt irriterande när man skall åka genom stan och upp till Sebbes dagis kl 16.15 på eftermiddagen, man är stressad och det är svin mycket trafik ute. När man då äntligen kommer in i rondellen så är det en idiot som försöker tränga sig före, för att den personen då tror; aha nu kan jag köra det är ju högerregeln som gäller.
Jag kan allvarlig bli komplett tokig, och jag släpper inte in någon idiot, never in my life alltså!!! Det är verkligen tur att ingen annan hör mina skällsord när jag kör...

För övrigt så känner jag mig extremt irriterad och förbannad, men det kan vi ta någon annan gång vid ett annat tillfället och på en annan plats.

people really makes me wonder.

Då har ännu en vecka nått sitt slut.

Igår var vi då ute på Avenew och röjde till Smalare än T.
Det var riktigt drag, och vi hade super trevligt.
Dock drog hälften av gästerna sig ur, men det blev lyckat ändå.
Som vi sa igår, det var bara eliten, järngänget som inte bangade :]

Idag var det dags för det allra sista Babysimmet. Kändes jättesorgligt.
Det är som ett tecken på att nu är inte Sebbis en bäbis längre utan en stor pojke.

Tänkte avsluta dagens inlägg med en rad ur en av mina favorit Carola låtar;

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått, sanna vänner kan man alltid lita på...

Idag har jag varit o klippt mitt hår, blev lite väl kort, men ganska ok.



Min lilla bubbe kom oxå hem igen, och det är äntligen helg igen, ja allting är perfekt :]

Sebbis spenderar kvällen, natten och morgondagen hos C.
Det finns två personer som han älskar att åka till, så fort man öppnar dörren så rusar han in, annars är han lite reserverad.
Han älskar att åka till morfar, och till C. :]
Ville knappt säga hejdå till oss när vi skulle gå, men tillslut fick vi oss varsin "Poss" innan vi skulle gå :]
Han är så underbar vår lilla kille ♥

När vi lämnat honom bestämde vi oss för att åka på Blå huset och äta en god middag och en härlig efterrätt. *mums*

Vi kom fram till att vi verkligen inte kan minnas vad vi gjorde på kvällarna innan vi hade Sebbis.
Jag har verkligen inget minne utav det, det känns oftast som att vårt liv började när han kom till oss.

På Lördag är det utgång på Aveny, och Smalare än Thord som gäller.
Vi försöker därför att städa till lite, så våra vänner inte skall tycka illa om vår lägenhet.
Men jag vet inte, jag känner verkligen inte för att lägga ner alltför mkt tid på inredning, då mitt hjärta verkligen vill ha ett hus.
Vi har letat efter hus i över TVÅ år nu, och det känns bara som att det blir svårare och svårare.
Man får större krav, och vet liksom mer vad man letar efter och vad man vill ha.
Jag undrar om det perfekta huset finns där ute någonstans?
Det måste verkligen kännas rätt med exakt allting i huset, det är ju livets största affär.
Det finns ett hus på Skönsmon, som ligger i närheten av kyrkogården, det är så otroligt vackert.
Jag skulle nog ge vad som helst för det huset, det är verkligen vårt drömhus! Tyvärr så är det nog inte till salu på X antal år....

Nu ska jag logga in på Facebook, innan T tar över datorn, han har ju även blivit medlem nu, och håller nog oxå på att utveckla ett beroende, för man blir verkligen beroende av Facebook....

Ja det kanske man kan kalla mig och T.
Vi hyr film väldigt ofta, oftast tre filmer som man då får ha i en vecka.
Jag älskar att se film tillsammans med T, vi kryper ihop tillsammans och njuter :]

Tyvärr är det så att sedan jag fick Sebbis så orkar jag inte hålla ögonen öppna genom alltför många filmer.
Hur bra de än är och hur gärna jag än vill se filmen så är det verkligen omöjligt att inte somna när "film-sömnen" kryper sig på.
Jag önskar verkligen att jag kunde vara vaken, men det går verkligen inte.
Ändå fortsätter vi att hyra filmer, och oftast är det jag som tar intiativet till att hyra dem.

Ikväll har vi lämnat tillbaka förra veckans filmer, och hyrt oss tre nya.
Nu skall jag krypa upp i T's armar, och njuta utav den sista *snyft* Beck filmen.

hoppas och drömma.
Ibland kan det vara underbart ibland är det hemskt.

Sitter här ensam i mörkret, kan inte sova. Mina tankar snurrar, och jag har så mycket jag vill säga, men inte här och inte nu.

Om det finns någon där uppe, kan du väl lyssna på mig nu... Uppfyll min önskan.

Sitter just nu med en facemask på, den börjar precis stelna och jag har lite problem att blinka.

Tobbe brukar ofta säga; varför kan du inte vara lite mera tjejig? Typ fixa naglarna, greja med håret osv?

Ja jag vet faktiskt inte, jag har aldrig varit på det viset.
Jag har aldrig brytt mig om mina naglar, jag orkar inte. Jag vill inte sitta i flera timmar och vänta på att de skall torka, fila dem flera gånger om dagen osv, jag har inte ro till det.
För det andra så är jag inte särskilt duktig på "tjejiga" saker.
Jag är värdelös på att fixa till mitt hår, sämst på att sminka mig och inte heller har jag smycken som matchar alla mina kläder eller 347 olika par skor.

Jag önskar ibland att jag var lite mer "tjejig", att jag kunde allt som man förväntas kunna.

Men jag hoppas för det mesta att jag ska duga som jag är, jag försöker ändra på mig, och nu har jag tagit det första lilla mini steget, med min facemask. haha Praise the lord, typ.

Idag har Nils namnsdag.
Min farfar hette Nils, min pappa heter Nils i andranamn och min älskade son heter också Nils i andranamn.
Han är så söt min lilla älskling, hans farmor,bonus farfar, farbror, faster och Keso var här. (fast Keso vågade inte komma förrän jag gett mig iväg på en promenad.)
"Moster" Jenny kom oxå förbi med en liten nalle innan hon och jag gick ut och gick.
Han är verkligen älskad utav alla min lilla kille, han är så speciell.

Som skrivet så var jag och Jenny ut o gick en sväng i höstrusket, det blåste typ storm och var ganska kallt.
Men som alltid är det super trevligt på våra prommisar, vi pratar en massa strunt och dessutom får vi motion på samma gång :]
Jag minns när jag var hög-gravid, jag hade gått 4 dagar över tiden, och jag var så less på att vara som en elefant.
Jag ville bara träffa lilla pyret, men han ville inte komma riktigt ännu.
Då bestämde vi oss för att ta en promenad runt sidsjön, tror vi gick två varv faktiskt, eller gick och gickm jag vaggade snarare fram på mina uppsvällda fötter och i min rosa hemska tröja haha :]
Men det gav ju resultat, redan morgonen efter började mina värkar, och två dagar senare tittade min älskling ut.

Nej mina vänner, nu är det CSI, veckans höjdpunkt.

I Fredags när jag gick till jobbet blev jag tvungen att stanna en stund i stadsbacken och bara njuta.
Dimman låg som ett täcke över staden, och  träden sprakade av färger. Jag stannade där och tittade ut över min vackra stad, den som rymmer allting jag behöver.
Familjen, vännerna och allting som man kan tänkas behöva.
Jag kommer nog aldrig att flytta härifrån, jag älskar min stad.

När man var tonåring och innan man skaffade barn så ville man ingenting hellre än att komma härifrån, man ville upptäcka världen, och tyckte att Sundsvall inte kunde ge mig någonting.
Men nu, när jag har min underbara son, min älskade sambo och ett jobb som jag älskar så vet jag... jag föddes i Sundsvall, jag lever mitt liv här och jag kommer med all säkerhet att avsluta mitt liv här.

  Vackra vyer ifrån mitt älskade Sundsvall.

 Kolla in Sebbis min :]

  Älsklingen som väger sig och som är instäng i en väääldigt stor kartong ;)

Idag har vi varit på Västergatans förskolas invigning.

När Sebbe började där var det ett enda stort kaos, det var en byggarbetsplats.
Med plast överallt, snickare och en massa oljud.

Nu är det ett fint nytt dagis, men fräscha lokaler och ny fin utemiljö för barnen att leka i.
Det känns som att det kommer bli bra tillslut, speciellt nu då "min" favvo fröken skall börja jobba på Västergatan igen :]

Det var så roligt att se Sebbis springa runt o leka idag, han var helt galen.
Skrattade och tjoade och ville visa oss allting.
Han är min lilla prins, är så stolt över att han är min son :]

 Sebbe och Wilhelm som busar

 Pappa T som hjälper Sebbis att dricka festis, mums!


Mmmm kanelbulle!

 Busarna kastar jord ur blomman på gården.

 The center of attention typ ;)

 Den fina nya skylten, med alla avdelningar Kalven,Fölet,Lammet och Killingen.

 Sebbis som släpper i väg en av de ballonger som inviger förskolan.

 
Alla ballonger uppe i skyn.

går tiden så fort, oftast för fort. Men när man längtar till någonting så känns dagarna som en evighet.

 Nu är jag tillbaka från min helg i London.
Det har varit en super mysig och trevlig helg med shopping, god mat&dryck samt underbart sällskap.
Har skrattat väldigt mycket, speciellt åt min mosters sadistiska humor :]

London är verkligen min favorit stad, den rymmer verkligen allting. Jag blir alltid glad och fylld med lycka när jag kommer dit.
Men det var inte riktigt samma sak denna gång som de andra gångerna jag besökt London.
Nu hade jag ont i hjärtat hela tiden, jag längtade så mycket efter min underbara son!
Igår när jag kom hem gick jag in till hans rum och tittade på honom, jag rörde hans lilla kind och tårarna rann ner för mina kinder. Åhhhh jag hade saknat honom så mycket. Det är verkligen underbart att vara hemma igen hos mina fina killar, men... jag har ändå haft en underbar helg med mycket skratt.
Det var väldigt fascinerande att se moster Malins otroliga shopping crave, mamma och Malin spenderade en hel dag på primark, för att sedan återvända både på fredagen och lördagen, tillslut blev jag och Cilla så trött att vi gick och tog en drink på en pub ;) haha.

Ja det har varit toppen kul, men ändå var det underbart att komma hem till min fina lilla Sebbis, min ögonsten!