Anna-Matildas

Ikväll blir det till o städa, baka, blåsa upp ballonger och fixa klart skattjakt.

Imorgon så ska Sebbe ha sitt 9 års kalas och Alex sitt försenade 6 års kalas.

20 barn är bjudna och med våra kids så blir det 22 barn tillsammans, känns som det kommer blir en lördags förmiddag med förberedelser, två timmar av totalt kaos och sedan en lördagskväll nedsjunken i sofffffan ;)

 

Imorse tror jag att jag bytte kläder kanske 20 ggr. Allting sitter för tight.

Jag börjar få en tilltagande gravidmage (redan!!!) + att jag är alldeles för Tjock!

 

När jag gick in i graviditet ett och två var jag inte alls så tjock som jag är nu när jag gick in i tredje graviditeten.

Iofs är jag ju 9 resp 7 år äldre, men ändå.

Jag har tränat alldeles för lite och ätit alldeles för mkt godis. Suck. Känns inte bra.

 

 

 Helgen som var så fick vi inte någon sovmorgon.

Lördag var det samling i Ånge kl 09, för Sebbe som skulle ha hockeymatch mot just Ånge, söndag fotbollsträning för Alex kl 08.

 

Det blev tidiga kvällar både fredag och lördag, men barnen klagade inte en endaste gång. Bara lite när de inte fick se vem som gick vidare i melodifestivalen :]

 

Men det är roligt, den glädje, gemenskap, laganda och så mycket kompisar som de får genom lagsporten är värt allting. När man inte har möjlighet att ge sitt barn det, så är det så mycket de missar.

Jag är så tacksam för att vi har möjlighet att låta våra barn vara del av den gemenskapen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Alltså att vara förälder är inte lätt. Man rannsakar sig själv ungefär 100000 gånger om dagen och undrar, gör jag rätt? Kommer de älska eller hata mig när de blir äldre, eller kommer de minnas mig som en tjatig mamma eller kommer de minnas att jag säger att jag älskar dem minst 100 ggr om dagen?

 

Förra året när det var OS, så hittade jag på en tävlig för att få dem att tycka det är roligt och för att få dem att klä på sig snabbt på morgonen.

Den som klär på sig snabbast uppe i sitt rum får OS Guld och den som klär på sig ytterkläderna snabbast får också OS Guld :)

Det är oftast roligt och med blod, svett och tårar som dessa tävlingar utspelar sig morgon efter morgon.

Men allt som oftast nu på slutet så blir det bråk dem emellan och imorse försökte jag verkligen att lösa det, och jag tror faktiskt att jag gav dem en liiiten tankeställare.

 

- Sebbe och Alex, vill ni göra varandra ledsna?

- Näää

- Tänk såhär innan ni gör och säger någonting... Om jag säger såhär hur mår jag då och om jag säger så här hur mår personen som jag säger/gör det mot? Om ni kan svara "Jag känner mig glad och den andra personen blir glad" så är det helt okej att säga/göra saken. Men inte annars.

- Ahhh okej... svarade de sedan var de tysta.

 

När vi kom till skolan säger Sebbe: Du mamma, jag älskar dig ♥

 

 

 

Underbara älskade pojkar, vad vore jag utan er? ♥

 

 

 

 

 

SÅ ÄNTLIGEN är det dags för Bäbis nummer tre! Den är beräknad till Augusti om allting går som det ska och med det så är det väl också dags att börja blogga lite oftare :]

 

Jag är i Vecka 14 just nu, och för tillfället så har precis det värsta illamåendet gått över.

Dock har jag REDAN börjat känna av fogarna, något som jag inte känt överhuvudtaget med varken Sebbe eller Alex.

Jag känner mig så otroligt GLAD, men också nervös att någonting ska hända och hur min kropp kommer reagera på denna graviditet. Är ju ändå SJU år sedan jag hade en bäbis i magen senast.