Minnen, tårar, glädje & skratt.
Jag, T, Cilla, Mamma & Pappa.
Redan i bilen på väg ut igår började jag gråta, och det kändes som jag skulle kräkas.
Och att se hennes hus och att komma in i hennes lägenhet utan att hon var där, det kändes helt absurt, som i en hemsk hemsk dröm.
Men det var bara att andas in, låta tårarna komma. Vi plockade bland alla hennes saker, och alla hennes foton.
Hon var så vacker och det finns så mycket minnen, och så mycket skratt.
Det var en skum känsla att i ena sekunden gråta för att i nästa minnas och skratta tillsammans.
Men det är väl så det är, man gråter för att man saknar farmor men alla fina minnen som vi delat med henne gör oss glada. Åh farmor vad jag saknar dej!!!
Fick en sådan fin kommentar av min vän Nina, TACK! Den betydde så mycket, och gjorde mig så glad. ♥
Barnen har spenderat dagarna med Maria och Stefan, vad skulle vi ta oss till utan er? Ni är fantastiska som alltid ställer upp, TACK för att ni finns! ♥
Ikväll när vi hämtade dem hade lille Alex älsklingen fått feber :/, får se om han sover bort den inatt, annars blir det ytterligare några VAB dagar för mig. Lillisen, han var så liten, varm och ynklig ♥
En sista rad till min älskade man, du är fantastisk och jag är så TACKSAM för allting du gör för mig och min familj.
Du har varit helt underbar och hjälpt/hjälper mig i min sorg efter min älskade farmor, och håller min hand och lyssnar och stöttar mig. Jag älskar dig, och är så rörd över allting du ger mig. ♥
"Jag är Zlatan"
Åh vad mysigt det var där! Och vilken god mat vi fick, vi hade en jättemysig kväll, och för första gången sedan i fredags kände jag mig glad. Jag är så tacksam för att jag har så många fina vänner i mitt liv.
Ni är guld värda.
Inatt vaknade dock A kl 02 och grät, gick in dit och kände att det var blött i sängen. "Oj vad du gråtit" sa jag till honom, men sedan förstod jag och kände på lukten att det inte var gråt utan kräks. :/
Det var lite mer bestyr att duscha och byta sängen här i huset än det var i lägenheten.
Duschen är på nedervåningen och alla sängkläder + handdukar nere i källaren.
Han vaknade efter en liten stund igen och kräktes igen, sedan gnydde han ngr gånger men sov sedan till 07.40.
Sedan dess har han varit som vanligt, busat och lekt som en galning :]
Han är så gooooo!
Rev lite tapeter i vardagsrummet och han tycker det är super kul att hjälpa till.
Sedan tog han på sig Sebbes ishockey hjälm och sprang runt och skrek " Jag är Zlatan jag är Zlatan" ha ha ha, min goding.
Nu har han efter en lite trugande somnat i sin säng, nu ska jag passa på att duscha.
Ikväll ska jag till pappa, och dessförinnan ska jag hämta älskade syster vid bussen.
♥Älskade lilla farmor♥
Det gör ont ända in i själen. Sorgen har inga gränser.
Min lilla älskade farmor somnade igår in och återförenades med sin älskade Nisse.
Jag tänker konstant på dig lilla farmor, dina små händer och ditt fina vackra ansikte.
Du var så speciell och så fantastisk, det är bara fina minnen som jag har utav dig.
Allting vi gjort tillsammans, alla stunder jag varit med dig.
Farmor, jag älskar dig och saknar dig. ♥
Livet blir sig inte likt utan dig.
♥ Du fattas oss älskade lilla farmor, men vi vet att du har det bra i himmelriket ♥
Det vackraste jag vet...
Att få lukta i ert nytvättade hår och att pussa på era mjuka små kinder.
Att få lyssna på era tunga små andetag när ni drömmer alla er små drömmar.
♥Mamma älskar er Sebbe & Alex. Ni är anledningen till att jag orkar stiga upp på morgonen♥
En helg med the Onkens.
Lördagkväll var det Ladies Night med C, Solmaz, hennes syster + kompis. Showen var över alla mina förväntningar, den var super bra!
Roligast av allt på hela helgen var nog att när vi kom med tunnelbanan och skulle ta bilen hem kl 01.30 inatt så var det is på hela bilen, och ingen isskrapa hittade vi, det slutade med att jag skrapade rutan med The Onkens visa kort ;]
Jag ber om ursäkt om någon tyckte jag verkade sur, jag är nere i en svacka och den känns ganska djup just nu.
Hur jag ska komma upp har jag ingen aning, önskar det fanns en knapp att trycka på.
Min nya look ;]
Hmmm.Ikväll var vi o hälsade på min farmor en sväng på sjukhuset. ♥
Sedan har vi handlat och packat inför vår lilla stockholmsresa.
Ska bli så mysigt att komma iväg!
Åker imorgon efter jobbet och kommer hem på Söndag eftermiddag.
A & S ska vara med mormor, vilket de ser fram emot :]
Tre nyfrissade grabbar :)
Igår var T in o klippte sig och idag har han klippt båda pojkarna, så nu är det tre nyfrissade grabbar i detta hus.
Bara mitt hår som ser ut som en rishög, men imorgon ska det målas i en ny färg iallafall :)
Ikväll har jag hängt upp gardiner i alla fönster (utom vardagsrummet som är under renovering), så nu ser det lite hemtrevligare ut :)
Ja, inte så mkt att säga ikväll. Förutom att jag är trött.
Mamma-samvetet...
Inatt sa S att han hade ont i magen, även imorse. Men han hade varken feber, var dålig i magen eller hade kräkts. Jag antog att han bara var trött o lite hungrig. Så vi åkte till dagis.
Kl 09 ringde de och sa att han inte ätit frukost och somnat i soffan, så då fick T åka o hämta honom.
Sedan har han ömsom haft magont, och helt plötsligt varit ok, men varit trött och sovit lite.
Vi har klämt på magen och kan inte hitta någonting konstigt. Skumt, hoppas han är bättre imorgon.
Men självklart får ju mamma samvetet sig en törn när man tvingat honom till dagis, men hur ska man veta?
Var ska man dra gränsen?
Förnödenheter :)
Så nu är det bara att ta tag och fixa klart vardagsrummet, nu har jag nya byxor och redskap ;]
Sedan var T och S på judo, under tiden var jag och A hemma och städade.
Sedan gjorde jag en paj och efter middagen åkte vi till Fagervik och fikade, Ture fyllde ju tre!
Imorgon ska alla gardiner hängas upp, så det är fint tills på Torsdagkväll då mamma ska sova här med barnen och vi åker till C & M. Kul kul :]
Finaste vännerna.
Ikväll har vi även varit och ätit middag hos A + familj.
Världens finaste familj, och de finaste vännerna.
A, du betyder så mkt för mig. Du är en sådan fin vän, och det är unikt och underbart att få vara din vän. ♥
Den nakna sanningen...
Nu ska jag skriva om någonting jag aldrig trodde jag skulle våga.
Men jag måste bara få ut det, nu ska jag lämna ut den nakna sanningen.
Ingen behöver säga någonting, detta är bara för mig själv, för att kanske få ut någonting som gnager i mitt hjärta dag som natt.
Jag känner mig så trött på mig själv. Så less på mina känslor och att aldrig någonsin känna mig nöjd.
På att vara liten och att inte kunna ta mig för.
Hur gör man för att bli tuffare, för att säga emot och sluta vara blyg.
Less på att alltid vara missnöjd över mig själv.
Över min kropp, den är som en parasit som jagar mig natt som dag. Som etsar sig fast i mina tankar och som får mig att må illa.
Jag vet inte hur många gånger om dagen jag tittar på min mage, fixar till mina byxor, ser mig i spegeln och mår illa över det jag ser (det har alltid varit så, men nu på sista tiden har det blivit värre, tankarna är där non stop tom när jag pratar med en kund i telefonen eller leker med mina barn).
Det finns där med mig hela tiden, när jag sitter hemma i soffan, och jag mår så dåligt över det. Jag vill helst klä mig i en stor svart säck så ingen ser mig mer. Jag hatar mig själv. Och jag vill inte må såhär.
Och jag har ingen karaktär längre, beror nog på att jag mår så dåligt. Jag äter fast helst av allt vill jag inte äta alls. Helst av allt vill jag bara lägga mig i min säng, sova och när jag vaknar vill jag må bra, kunna gå en minut utan att titta ner på mig själv och må konstant illa.
Jag jämför mig med alla och jag mår dåligt, men det finns ingen som lyssnar, ingen som förstår och ingen som kan trösta mig.
Ibland önskar jag att man var tillbaka i barndomen, då man kunde krypa upp i mammas eller pappas famn, bli tröstad och att någon viskade i mitt öra att allt skulle bli bra.
Att se lyckan i någons ögon.
Att en sån liten sak kan göra en människa så lycklig, det är underbart.
Idag åkte jag upp till farmor på sjukhuset efter jobbet, T & barnen mötte upp mig där.
Farmor visste inte att barnen skulle följa med, så när vi kom in till henne lyste hela hennes ansikte upp.
Hon såg så lycklig ut, som jag inte sett henne på länge.
Och barnen var så snälla och de lekte med farmor där hon satt i sängen, och de satt på stolar och lekte att de körde bil och sedan sålde de glass till henne.
När vi skulle gå kramades vi och hon kramade mig hårt, klappade mig på kinden och viskade i mitt öra: TACK för att du tog med pojkarna.
Tänk om bara tiden fanns, om den räckte till. Då skulle jag ta med mig barnen mycket oftare till farmor.
Nu räcker den knappt till för mig själv att träffa barnen.
Lilla farmor.
En klump i magen, tänker på dig min lilla farmor, hoppas att du blir bra snart.
Vi är på gång :)
I förmiddags åkte vi på bytesmarknad i hopp om att hitta ett par skridskor till S men det var slut i hans size.
Det var helt galet där, alla slet i kläderna, men jag fick med mig 3 par byxor och 4 par tröjor för 160 kr, som hittat :) Det blir perfekta dagis kläder!
Att jag dessutom träffade sötaste Erica där var bara ett stort plus!
Sedan tog vi en sväng på Fyndlagret och fick där tag i ett par skridskor som såg helt oanvända ut, nice!
Ikväll ska vi ut o äta på Mezoyo, mmmmm! Och imorgon ska vi få sova ut, lovely!
