MITT MÅL ÄR NÅTT!!!
10 kilo!!!! Jag känner mej stolt över mig själv, jag har kämpat och kämpat.
Nu är det bara det svåraste kvar, att hålla vikten...
Min födelsedag.
Fifth time around....
Midsommar var för en gångs skull dränkt i solsken.
Det var en underbar sommardag som vi spenderade uppe i pappas mysiga stuga i Specksjön.
Tobbe gjorde en midsommar stång och vi plockade blommor, sedan dansade vi och Sebbe tjöt av skratt :)
Pappa hade byggt en super fin sandlåda till älsklingen som han älskade :)
(Bilder kommer senare då vi är mitt uppe i en flytt...)
**
Natten till midsommardagen började min mage värka, och jag kände mej inte helt okej. På Lördagsmorgonen, bröt min FEMTE omgång magsjuka för detta år ut. Hur stora är oddsen att man får magsjuka fem gånger inom 6 månader?
Som grädde på moset så behövde vi oxå flytta den kvällen, så jag låg där mitt på golvet medans det var fullt med folk överrallt.
Som tur var kände jag mig lite piggare sent på kvällen, så jag kunde hjälpa till lite grann iaf.
Tobbe o Sebbe åkte till mamma o åt, och hon tog även hand om Sebbe ngr timmar så Tobbe kunde greja hemma. Toppen med förräldrar :)
**
Nu är det bara stress stress stress som gäller, kalas om 2 dagar, hur ska vi hinna få till det något sånär?? O baka o allting. Pust...
Måste jobba nu, semester tider, stress på jobbet o stress hemma... När ska man någonsin få vila??????
Flicka eller pojke?
Men med rädsla för att smitta alla andra barn låter jag honom vara hemma o vila en dag till.
Jag måste gå ner o kolla om jag hittar någonting att önska mig i födelsedags-present.
Varför blir det alltid så att man aldrig kommer på vad man vill ha???
Men under resten av året finns det hur mycket som helst som man bara vill handla.
Men det är så svårt att önska sig saker, det är lättare att bara gå på stan och impulshandla.
Det gör jag alltid, och jag kommer alltid hem med något suuuuper snyggt som har varit allt för dyrt, oxå får jag skäll av Tobbe, och får snåla resten av månaden.
Men jag SKA inte köpa någonting idag, kanske bara en keps till Sebbe... Jag måste försöka hålla mig, men det är så svårt. När man egentligen behöver en helt ny garderob...
***
Jag håller på o läsa en bok, var nästan 2 år sedan jag hade tid o läsa en bok sist. Egentligen har jag inte alls tid nu heller, men jag försöker ta mig iaf 10 minuter om dagen att läsa den.
"Dotter Önskas" heter den.
Jättebra bok, men jag blir samtidigt lite upprörd utav den. Det handlar om en kvinna som har en hööög önskan om att få en dotter. Men hennes första barn blir en liten pojke, sedan avlider hennes mamma i cancer
(HATAR cancer!!) samtidigt som hon blir med barn igen, Och hon hoppas så innerligt att det skall bli en liten flicka.
När hon sedan föder ännu en pojke, så blir hon besviken.
Hur kan man bli besviken över sitt barn??? Det vackraste och mest underbara som finns, någonting som man själv skapat??
Men om hon då istället hade fått två flickor, då hade hon säkert blivit besviken oxå, för människan är ju aldrig nöjd.
För min del spelar det ingen roll om jag får fyra pojkar (jag vill ha 3 eller 4 barn), jag kommer ändå att älska dem gränslöst. Just av den anledningen att de är mina och Tobbes. (om jag nu får mer barn vill säga...) Och att de är gjorda av kärlek, infödd till en plats av kärlek, och de kommer alltid att vara omslutna av vår kärlek.
Självklart skulle jag oxå bli glad om jag fick en blandad kompott av både små prinsar och prinsessor.
Men det jag försöker säga är att det inte spelar någon roll vilket kön det blir, det är ju ändå mitt barn.
Jag tänker på första gången jag såg Sebastian, eller pyret som vi kallade honom. Jag hade två namn i mitt huvud, Albin eller Sebastian. Men så fort de lade upp honom på min mage, såg jag direkt att det här var en Sebastian.
Åh jag glömmer aldrig den dagen, den känslan, att få hålla mitt barn. Någonting som jag skapat, att det kunde bli så fullkomligt perfekt.
När jag tittar på Sebbe idag, så fylls jag med värme. En så stor kärlek som inte går att förklara.
Jag o min älskade brukar smyga in till Sebbe när han sover och bara stå och titta på honom, vi står där och bara tittar på den lilla personen, som är en blandning av oss.
Som är ett resultat av vår kärlek, och som nu ÄR vår största kärlek, vårt livs skatt, vår mening på jorden.
Och just då, i den sekunden är allting så perfekt, det är total lycka.
Kräks...
Han spydde hela natten, så synd om honom.
Idag är han dock piggare, har inte spytt ngt ännu men nyss sovit i 2,5 timmar. Min lilla sol.
**
Igår var vi hos Hanna och kollade film, veeery niiiice. Gick faktiskt rätt bra o ta sig hem, jag lever ju, hö hö.
Måste försöka mata bebben nu, hoppas maten stannar kvar...
Underneath my clothes...
Jag blir så ledsen när människor som är smalare än mig yttrar sig om att de är t j o c k a, att de måste banta.
Hur kul känns det då för en annan, som fortfarande efter allt mitt slit ändå inte fått bort den vidriga mamma magen.
Den hänger där som en stor klump, som bara får mig att må illa. Varför kan den inte bara försvinna ur min åsyn?? när boobsen försvinner innan man ens blinkat, rumpan försvinner därefter och man sjunker in i ansiktet.
Jag vill bara ha bort den, N U helst igår, eller förra veckan.
Var o provade en bikini i går, jag ska aldrig mer visa mig i bikini, no way!
Varför syns det bara på vågen, och inte på min kropp att jag tappat 9 kilo??
Varför är allting så orättvist...
Min busunge :)
Ett helt år utav oändlig saknad...
Ett helt år utav oändlig saknad. Av minnen som krypit sig på.
Ett år sedan min älskade morfar lämnade jordelivet, och lämnade oss, sin familj med en enorm saknad,och enormt många fina minnen.
Jag tänker på mormor, hur stark hon är. Hur mycket hon har gått igenom, och ändå klarar hon av att leva vidare.
Hon är en otroligt stark kvinna, ibland undrar jag om hon blivit sänd utav Herren själv, hon är så otroligt genomgod, och hon har aldrig gjort en fluga förnär.
Undrar om morfar sitter där i sin himmel, tillsammans med Leffe och tittar ner på sin kvinna, och känner sig stolt.
Det vet jag att han gör.
Du finns alltid i mina tankar älskade morfar, i mitt hjärta, och du är föralltid en del av mitt liv.
Plötsligt hejdar sig tiden ett slag, och någonting alldeles oväntat sker.
Tänk att en sådan total livslycka, på en sekund kan förvandlas till sådan hjärtslående sorg.
När man är på livets topp, man har tagit studenten.
Det är sommar, och livet skall just börja.
Då händer det ofattbara, en tragisk olycka, som gör att livets väg avslutas.
Jag tänker på Sebastian Rasks stackars föräldrar, hur ska de känna sig en dag som denna?
När sommaren bara fortsätter att spira, som om ingenting hänt?!
Och lilla Olle, han som har ett så stort hjärta, hur ska han orka?
När detta skall vara den lyckligaste tiden i hans liv, så försvinner marken han står på.
Hans bästa vän...
Herrens vägar äro outgrundliga. Det finns en mening med allting.
Vad finns det för mening med att rycka en sådan ung människa ifrån denna värld?
Olle.
Vi åt gott och umgicks med vår underbara släkt.
Olle var så himla fin, kände mig så stolt över honom.
Evis&Jens hade gjort det så fint, och vädret var underbart.
Choklad massage.
Tisdag-Onsdag var jag och min älskade ute på en liten kryssning med Birka Paradise.
So nice.
Vi fick verkligen rå om varandra, mysa och ha det underbart.
Han är min själsfrände och min absolut bästa vän.
Han är en underbar man som jag älskar över allting, han är mitt livs kärlek.
Han är mannen i mitt liv helt enkelt.
Vi åt gott, handlade på tax-free, drack drinkar, dansade, sov en heeel natt, solade, softade och hade det underbart!
På vägen hem fick vi dock stanna båten i ca 45 min för att leta efter en man som ramlat eller hoppat överbord från en annan färja. Otäckt... :/
Men det kanske underbaraste som jag var med om på hela resan var när jag var på Choklad Massage.
Åh 50 minuters underbar njutning endast för mig. Det var så otrooooligt underbart skönt.
Hon masserade mig med varm choklad olja, från topp till tå. Helt obeskrivligt fantastiskt underbart skönt!
*
Sebbisen har spenderat 36 timmar med min underbara mor. De hade haft mysigt och lite otur, med några små olyckor. Han var dessutom ny frissad, så snygg så. Han var så söt imorse, min lilla prins.
**
I eftermiddag ska vi på min kusin Olles student, hinner inte se honom gå ut, men ska på festen iallafall.
Tänk vad tiden går fort...
Lyckorus.
Den ljumma vinden smekte mina armar och det doftade av hägg och syren längs vägen.
Allting var så grönt och vackert, och solen värmde mig där jag gick.
Jag hörde fåglarna kvittra och för första gången i år kunde jag gå till jobbet utan att frysa.
Finns det något underbarare än när sommaren kryper på?
När alla dofter av blommor sprids i luften, och när solen värmer?
Jag känner mej oförskämt lycklig idag, minns inte när jag mådde så bra sist.
Det är sommar, min "man" och son är de finaste som finns och jag lever, här och nu.
Memories.
Trots att de som bott där tidigare verkligen hade städat riktigt bra så vill man ju ändå torka o städa själv.
Men vi hann inte särskilt långt eftersom vår lilla solstråle var sur som en citron, han skrek och ville bara gå hem.
Nu är T där och plockar in lite i köks-skåpen, de som jag plockat ur våra.
Det känns skönt att flytta samtidigt som det känns väldigt vemodigt. Jag har en liten klump i magen.
Vi ska flytta ifrån vårt första gemensamma hem, här som vi har så många minnen. Både bra och dåliga.
Här som vår livs skatt blev till, här som vårt liv började på allvar.
Här som Sebbe lärt sig rulla runt, sitta, åla, krypa, gå och prata lite. Det är ju hans första hem också.
Ja det finns så många minnen som ryms i denna lilla lägenhet, men de kommer ju självklart alltid också finnas kvar i våra hjärtan. Men ändå, det känns ändå vemodigt.
Men som sagt så känns det ju samtidigt bra, att få börja om på nytt. Så att älsklingen kan få ett eget rum, ett eget litet kuppe där han kan gå in o leka. Även fast han säkert inte kommer att vilja vara där :)
Sitter o tittar på honom, han står ute i hallen framför spegeln och skrattar åt sig själv.
Han är så himla charmig, och underbar liten kille. Han är världens finaste, och han är så glad nuförtiden.
Han går omkring o leker o tultar för sig själv, min lilla prins. *Love*
***
Jag hade en skum dröm inatt. Jag drömde om en invandrar tjej, som var förföljd av sina bröder, mor och farbröder.
De var ute efter att mörda henne för att hon valt att leva ett svenskt liv. Jag var så så rädd, när jag vaknade hade jag ont i magen och var svettig. Undrar var alla drömmar kommer ifrån?
***
Igår såg vi klart filmen "Efter Brölloppet". Det var en riktigt bra film, men hemsk...
Handlade om en man som fått cancer och skulle dö. Han hade en fru som hade en dotter som han inte var biologisk pappa till. Han letade upp flickans riktiga far för att han ville att han skulle ta hand om hans "dotter" och fru när han gick vidare. Det var en riktigt fin film, men jag kunde som vanligt inte låta bli att tänka på morfar.
Jag såg som alltid honom framför mig, den där sista gången vi sågs.
När han satt där vid bordet, alldeles liten och ynklig och åt en liten jordgubbe och drack lite fil.
Jag ÅNGRAR så MYCKET att jag inte kramade om honom den dagen.
Det gör så ont i hjärtat när jag tänker på det. Men jag hoppas att han ser mig ifrån himlen.
Och att han hör mina tankar, för då kan han inte för en sekund tvivla på att jag älskar honom.
Han finns i mina tankar vareviga dag, i mitt hjärta har han en speciell plats.
Och jag vet att en del av honom verkligen finns i Sebbe, det är jag säker på.
Min lilla morfar, du är den finaste av alla. Så stark och så envis, du är min förebild.
Nu måste jag avlägsna mig, Tobbe ropar på mig, det är fotboll. Precis som det var den där sista lördagen då jag träffade morfar...
Juni.
I Onsdags fick vi tillgång till vår nya lägenhet, vi ska få ommålat i alla rum utom vardagsrummet.
Och tur var det, för det såg ut som någon skjutit med ett gevär fyllt med plugg i alla rum.
Det ska bli så härligt att flytta, och att få sol på balkongen hela dagen. Om man nu vågar vara där, är så otroligt högt!
Men nu ska mitt nya liv börja, som den ordningssamma mamman. Det ska bli så fint, och jag ska hålla det så rent.
That's a promise!
Igår var vi på utbildning med jobbet på Bergsåker, det var en Equi-terapeut som klämde o drog i hästarna vi fick se.
Det var rätt häftigt.
Men... Jag kan säga att jag blev vääääldigt rädd för en av hingstarna igår, han var totalt out of his mind.
Jag gömde mej i en av boxarna, bakom Uffe o Christer. pust.
Imorse åkte Pillot hem :[ Alltid lika tråkigt när hon åker, saknar henne redan!!!
Längtar till Gatufesten, vår inflyttningsfest kommer bli grym :)
Idag o igår har Sebbis haft barnvakt, farmor och faster ställer upp som alltid. De är två änglar.
Jag tror inte det förstår hur snälla och underbara de är. Tack för att ni finns girls ;)
På Tisdag-Onsdag åker jag och min älskade på en tripp till Åland, hoppas det kommer bli mysigt.
Men en massa lööööööööööööööve och god mat :]
