Mat-problem.
Har nyss matat Sebbe.
Han vägrar att äta gröt sedan han var sjuk. Innan jag ens börjat mata honom så kniiiiper han igen munnen.
Jag fick slänga gröten o ge honom vanlig mat istället, det åt han med god aptit.
Förstår inte, innan han blev sjuk så älskade han sin gröt.
Han har alltid varit helt underbar när det kommer till mat, aldrig nekat någon mat överhuvudtaget.
Är orolig att det ska bli förändring nu. Hoppas hoppas hoppas att han det bara är en fix-idé.
Tre gånger på fem veckor...
Hur är det ens möjligt??? Att på fem veckor drabbas av magsjuka tre gånger?
Jag är helt slut.
Tobbe o Sebbe smittade alltså ner mig. Jag klarade mig inte...
I måndags kväll slog magsjukan åter läger i min kropp, och stannade heeela natten. Igår eftermiddag började jag må bättre.
Har fortfarande inte fått i mig någon mat, men känner mej mycket bättre.
Tobbe o Sebbe var ju oxå bara sjuk en dag, så det var ju skönt att detta bara var en-dags-magsjuka.
O idag passade Sebbe på att vakna 0630, bara för att jag var så trött o slut.
O sedan han var sjuk så har han blivit som en liten bäbis igen. Sträcker armarna mot oss hela tiden.
Igår sträckte han armarna mot mig några gånger, men eftersom jag inte kunde ta upp honom började han gråta. Så hemskt :[ Och det dög inte med Tobbe, stackars älsklingen.
Han var så mjuk imorse, min lilla bubbe. Som tur var somnade han om ca en timme och låg o sov på min arm, så så mysigt.
Jag måste försöka jobba ikväll, har förlorat så mkt pengar denna månad.
Nu ska jag gå o ta en dusch, om jag får för lill-chefen vill säga. :]
Misslyckad helg.
Hade planerat att åka på birsta igår o mysa hela familjen, o idag skulle familjen till pappa o äta och då som vanligt på babysim.
Men.... Igår var lill hjärtat sjuk, så det blev till o vara hemma.
Och idag.... ja då har min käre sambo gått o blivit magsjuk, Sebbe har smittat honom.
Jag hoppas hoppas HOPPAS att jag klarar mig. Var ju magsjuk för bara 2 veckor sedan, och jag varken har råd eller lust att vara sjuk igen. Vill verkligen inte.
Så det blir till o åka själv för mej o Sebbe idag. Vi har dessutom slut på bensin, så jag måste tanka.
Jag har nämligen aldrig tankat själv, lite pinsamt att erkänna. Men så är det :/
Dessutom har jag inte kört bil på snart en månad, eftersom Tobbe alltid har MIN bil. Så vi får se hur det går för oss ute i trafiken idag.
Nu ska jag gå in i vardagsrummet, så inte T smittar ner mig. Vill INTE.
Blåbärs spya.
Man hörde bara hur han hulkade och sedan fick jag springa dit o lägga honom på sidan, så att han kunde kräkas. Det var så synd om honom , han var så blek o grå och liten.
Det enda vi fått i honom idag är lite blåbärs puré, som sedan sprutades ut över hela bilen i en kaskad spya när vi åkte för att handla. Lill bubben.
Han har iaf alldeles nyss fått i sig liiiiite majsvälling och liiiiite djungel dessert. Han blir så liten så liiiiten när han är sjuk, kryper upp i ens famn och goar sig. Men man kan ju inte pussas :[
Men mellan kräkningarna, och bajningarna så är han som vanligt, leker o tjoar. Så jag vet inte riktigt om det är magsjuka eller vad det är. Det är så synd om honom. Vår lilla älskling.
Hoppas han blir frisk snart. Så vi kan pussas, och så han slipper ha ont i magen o kräkas. För det tyckte han inte alls om. Vår lilla bäbis.
Ponny-trav
Igår var jag på en liten upptakt med jobbet.
Vi skulle hålla till på Bergsåkers travbana.
Det hade kommit upp 5 höjdare från Stockholm, som skulle få veta mer om vårt område.
Först fick vi en underbar lunch, potatis o fisk i en underbar sås med svamp o räkor, mums.
Sedan hade vi ett låååångt möte. Där vår chef först berättade om vår verksamhet, och sedan fick de andra cheferna berätta om sina områden. Rätt så intressant, att få veta hur lite man vet om resten av företaget.
Och hur stort Folksam egentligen är, och hur mycket pengar det egentligen omsätter.
När vi haft det långa mötet så gick vi över till ATG kliniken, där vi fick en rund visning och se hur allt såg ut. Synd bara att jag varit där tidigare, så jag visste det mesta. Men intressant ändå.
Hade jag inte haft så värdelösa betyg så jag måste läsa upp dem i typ 2 år, så hade jag verkligen velat blivit veterinär. Förmodligen inte för hästar, men för smådjur.
Sedan var det dags för höjdpunkten på hela kvällen. Det var anordnat ett ponny-trav, bara för oss :)
Jag kände mej rätt så nervös, eftersom att alla vet att jag ALDRIG rört vid en häst förut så kände jag på mig att jag skulle stå på start listan.
Och det gjorde jag ju såklart oxå.
Som tur var så var det ju 3 små shettisar och ett russ, o de är ju gudomligt söta. Och ganska ofarliga, men ändå är man inte häst van så är det rätt så pirrigt.
Efter lite övertalning gick jag ändå med på att köra mitt lopp.
Jag skulle få köra Gustav, den sötaste av dem alla.
Åh shit alltså vad fort det gick när den lilla hästen väl började trava. Man tror inte att de orkar så mycket, men det gick verkligen fort. Och det var otroooligt rolig!!!
Men det roligaste av allt var helt klart att JAG VANN MITT LOPP!!!
Kände mej mäkta stolt när jag hade klarat av både att köra ett helt lopp och dessutom vinna det. Det kändes rikigt kul!
Sedan att jag nästan frös ihjälp på kuppen det spelade inte så stor roll :)
Sedan fick vi middag, kalv,rödvins spegel, tomat i ugn med vitlöks-bea. samt ett glas vin till. mumma!
En riktigt trevlig kväll, och höjdarna var rikigt trevliga. Inte sådär stela som chefer brukar ha en tendens att vara.
Nu ska jag gå iväg och pussa o krama på min lilla ängel, eftersom jag nästan inte hann se honom alls igår!!!
Önskelista.
[]Att alla jag älskar får vara friska.
[]Ett hus
[]Fast jobb
[]Högre lön
[]En dagis plats
[]Bli smal
[]Fler barn, helst snart.
Ja den kan fyllas på till evighet, men det är vad jag önskar just nu.
Pulk-tur.
Eftersom det kom så mycket snö igår tänkte jag: ja jag tar pulkan!
Jag satte en varm fleece filt som underlag, bökade på Sebbe bäver nylon overallen (som fortfarande är för stor...) spände fast honom och bäddade ner honom med ännu en filt.
Redan när vi började vår lilla vandring var jag svettig. O sedan hjälpte det ju inte att han gled ner vad 10:e sekund så det såg ut som han skulle bryta ryggen. Så jag fick stanna ett antal gånger längs vägen o fixa till honom. Lill-stackaren :] Dessutom var det svin-tungt att dra.
På vägen hem tog jag bort fleece filten, o då gled han inte ner, men istället så lutade han sig åt sidan och satt o blundade hela tiden för han fick solen i ögonen.
Pust, det var en jobbig liten pulk-tur.
Det värsta av allt var när jag skulle in i porten här nere. Det kom en kärring som jag väljer att kalla denna oartiga människa. Jag hade pulkan samt Sebbe i famnen, men den idioten smällde bara igen dörren mitt framför mina ögon. Så jag fick sätta ner Sebbe+pulka, o ta upp nycklarna och böka på med dörren själv.
Jag fattar inte varför folk är så OARTIGA nuförtiden.
Det är som att de tänker; aha en ung tjej med ett barn/barnvagn, då ska vi absolut inte hjälpa henne. Hon kan gott klara sig själv.
Förstår ingenting, om jag ser någon med barnvagn,handikappad eller äldre person skulle jag hjälpa dem, inte bara vara en oartig idiot!!!
Ja ja... Det gick iaf jätte bra att vaccinera älsklingen, han grinade bara till lite grann. Men sedan blev han lite små gnällig när vi kom hem, ville inte sova o kändes varm. Men nu är han som vanligt igen. Min lilla duktiga kille :]
Han hade gått upp lite grann, nu har han passerat 10 kilos sträcket och väger 10380 gram :) Och han hade växt en centimeter, så han är nu 78 cm lång. Min lilla skatt :]
När han föddes var han låååång o smaaal 55 cm och 3585 g. Allt för att vara snäll mot mamma :]
Åhhh han är så fiiiiiiin, jag ÄLSKAR honom så!!!!
Två små små steg :)
Nu luktar han fisk ;) Han har precis mumsat i sig en burk lax-gryta. Han tyckte verkligen om den.
Nu när han fyllt ett finns det ju en massa nya maträtter att välja på.
Ja jag vet, jag måste bli bättre på att laga mat som Sebbe också kan äta. Men det är så svårt. Både jag och Tobbe är sämst på att komma på vad vi ska äta. Och nu är det ju ännu svårare när Sebbe oxå ska äta. Då måste det vara rikigt bra mat oxå.
Seb fick en jätte fin Nalle Puh musik bok av sin farfar när han fyllde år. Den var verkligen toppen bra, med melodier som det stod texten till och fina bilder. På något sätt så förstörde han den igår. Vet inte hur eller när, men hur som helst så är det helt död nu. Kommer ingen musik när man trycker :[ Typiskt.
Det gick super bra att ta Baby-sim korten igår, han var såååå duktig.
Först tog vi ett under vattens kort då Sebbe dök själv. Sedan ett på hela familjen under vattnet och ett i en badring på bara Sebbe. Hoppas de blir fina!!!
Imorgon ska vi på ett års kontroll, också ska vi vaccinera Sebbe samtidigt. Hoppas han är lika duktig som de andra gångerna. Inte sagt ett pip och varit som vanligt hela dagen. Min lilla duktiga kille :]
Inatt hade jag en sån där dröm om morfar igen, jag vaknade alldeles kall svettig med tårarna rinnande nerför mina kinder. Det var så verkligt och så hemskt. Han låg på golvet och var döende, och alla var samlade i deras hus. Men det var alldeles tyst ingen sa någonting. Jag minns att jag var rädd, men jag gick ändå in till honom. Jag tog hans hand, jag grät och grät. Och han bara tittade på mig.
Jag bad om förlåt för att jag inte varit där, och berättade hur mycket han verkligen betydde för mig. Han tittade på mig, jag pussade på hans hand och han kramade den svagt till ett svar.
Åh lilla morfar, jag kan fortfarande inte förstå att du är borta. Lilla söta moppin....
Nu ska jag pussas och kramas med Sebbe, han är så underbart mjuk dagen efter baby-simmet, det är bara han som kan trösta mig när jag börjar tänka. Min lilla ängel.
Laaaat...
Ibland önskar jag att jag inte var så fruktansvärt lat. Orkar inte göra någonting idag. Borde städa o plocka o greja men orkar inte. :[
Så fort jag sätter mig här blir Tobbe sur, blir så less. Den enda lilla tid man får för sig själv. Han står o muttrar i köket...
Snart är det då baby-sim igen. Det är veckans höjd punkt. Så mysigt :) O idag kommer en fotograf o ska fota oss under vattnet. Hoppas det blir en fin bild som vi kan förstora.
Sebbe älskar verkligen att bada, han är aldrig så glad som då. Skrattar och dricker en hel del bassäng vatten ;) haha.
Dröm huset...
Det är bara ett problem, vi har inte råd. snyft...
Önskar jag hade ett fast jobb, då hade det inte varit några problem.....Åh I want it!!!!
I eftermiddag ska vi iväg o titta på hockey, ska bli kul :]
Vi satte upp Sebbes tält förut. Som han fick av oss i födelsedags-present. Så nu har han ett "eget" litet rum i vardagsrummet, där han kan krypa in o leka :]
Han vägrar fortfarande att krypa in i kryp-tunneln vi köpte. Lill fegisen :)
Men han har blivit lite modigare vad gäller att stå upp iaf. Han släpper bordet o mina händer och står en liten stund själv. Men sedan är det som att han upptäcker att "Oj jag står själv" och då blir det lite vingligt.
Åhhhh hur kan man älska någon så mycket???!!! Det värker i mitt hjärta när jag tittar på honom. Min underbara lilla prins!!!!
15 Februari 2006
Då föddes min underbara lilla son. Som vi igår hade stoooort kalas för :]
Hela dan var så mysig och han var så glad.
Vi började med att sjunga för honom med ljus och serpentiner. Han blev vett skrämd, lill bubben.
Sedan låg vi o myste o drack välling innan vi hämtade presenterna och sjöng ännu en gång.
Sedan myste vi lite till o städade o bakade innan alla gäster kom vid 17.00.
Vi gjorde en egen liten tårta till älsklingen som han fick äta helt själv. Kladdigt blev det, så han hade på sig ett stort förkläde.
Han tyckte mest om grädden :) Tårtan var gjord av mango puré och paradis dessert, samt vanlig tårtbotten och så en massa grädde :)
Till alla andra gjorde jag en mumsig ananas paj och en hallon/blåbärs paj, samt en massa små kakor.
Allting såg verkligen mumsigt ut, men jag fick ju bara sitta o titta på eftersom jag måste hålla mitt nyårs löfte. Inget kaffebröd eller godis.
Hjärtat fick jätte mycket paket. Men det finaste tyckte jag var det min pappa hade ordnat.
Han hade plockat ihop en låda med alla böcker i serien skattkammaren, som han fick när han var liten och som mamma och pappa läste ur för mig och min syster när vi var små. Och så hade han skrivit ett fint litet brev. Det var super fint, och kommer bli ett fint fint minne när Sebbe växer upp.
Och när klockan blev 20.36 sjöng vi igen, och jag höll älsklingen i min famn och pussade på honom eftersom det var exakt ett år sedan han föddes då.
Så på denna bild är han EXAKT ett år, min lilla skatt.
Året har gått så fort, och allting har varit så underbar. Han är världens finaste lilla kille, så snäll och underbar.
Han somnade som en stock när alla gått hem, behövde inte ens nappen. Och han sov heeela natten utan ett enda knyst, och vaknade 08.15 imorse.
Han har varit så mysig nu på morgonen, min underbara älskling.
Nu ska vi kramas, ska jobba om en timme.
Alla hjärtans dag...
Ja det är idag... Kommer inte bli så mycket firande för oss. Eftersom det är bakning hela kvällen ikväll.
Har iaf beställt blommor så Tobbe kommer nog bli glad :)
Igår var vi ju då hos fotografen. Pust, det var länge sedan jag var så svettig.
Sebbe var en liten bus unge. Vägrade skratta, vägrade sitta still.
O när han skulle ligga naken på en fäll, ja då var det helt omöjligt. O jag sprang efter honom o försökte mitt bästa. Men det gick som det gick.
Kommer troligen att gå tillbaka o ta fler kort, då man skulle välja ut 16 kort samt 2 förstoringar. Och jag hittade inte 16 kort som jag var helt nöjd med.
Ja imorgon är det ju dagen D. Jag hoppas att dagen kommer bli perfekt, så lill hjärtat blir glad.
Vi ska göra en alldeles egen liten tårta till honom, som han kan sitta o kladda med bäst han vill :]
Han har helt ändrat vaknings tid nu på morgonen. Men imorse gjorde det inte särskilt mycket, för han var så otroligt go, och bara myste med mej i sängen nästan en hel timme. Min lilla ängel.
Nu är han sur för att jag sitter här, så det är bäst att pysa ;)
Vi ses.
Trött...
Sebastian har av någon anledning ändrat sin nattsömn nu... Förut sov han från 20,30- ca 0830-0900.
Men nu sista veckan envisas han med att vakna 0730. Och då är han inte så där morgon mysig som han alltid varit. Utan han vill helst ligga o skrika bara...
Idag har han varit rätt så jobbig. Han har bara varit ledsen,arg o trött. Men vägrat att somna. Han har bara gråtit. När jag skulle äta frukost blev han helt utom sig. Sedan lade vi oss för att sova en stund. Men han vägrade fast han är så trött så trött. Och han grät och jag började oxå gråta. Känner mej verkligen som en dålig mamma ibland.
Jag har världens underbaraste son och så vill jag bara att han ska sova? Då får jag dåligt samvete o gråter och kramar honom hårt, o då blir han ju arg istället. Förut när vi låg i sängen och mina tårar rann så smekte han mig på kinden, då grät jag ännu mera.
Åh Sebastian, om du bara visste hur mycket mamma älskar dej!!!
-
Imorgon ska vi till fotografen kl 13.00, och ta ett års bilder. Måste bestämma vad han ska ha på sig.
Nu ska jag klä på mig. Ska börja jobba snart.
Magen...
Den ställer bara till problem... Onsdag morgon slog en riktigt jobbig mag-sjuka läger i min mage och den höll i sig till igår kväll... Jag har gått ner två kilo. Och känner mej helt slut.
Vad var det då jag hade för slags mag-problem förra veckan? En slags varning på vad som komma skulle kanske...?
Jag fick ringa hem Tobbe från jobbet, eftersom jag tom var för svag för att ta hand om solen. O igår tog min ängel till svägerska hand om Sebbe. Imorse var första gången på TVÅ DAGAR som jag fick hålla Sebbe i min famn.
Tobbe gav mig nämligen strikt förbud att ens sniffa på Sebbe, av rädsla att han skulle bli sjuk. Som jag har saknat honom. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter någonting ( jo kanske när han var i magen då...), att få se men inte röra.
Åh han var så mjuk imorse, så så mjuk och underbar.
Tobbes mamma och syster är verkligen två änglar. De skulle aldrig tveka att ställa upp. Jag är verkligen lyckligt lottad som träffade en sån underbar man, och att han dessutom har världens underbaraste familj.
Önskar jag kunde ge dem lika mycket tillbaka som de ger mig/oss.
I förmiddags ramlade hjärtat mot akvariebordet och slog ett litet hål på insidan läppen. Eller om han bet där för att han blev rädd. Hursomhelst så började det blöda. Tyckte så synd om honom. Baddade med lite kallt vatten och kramade honom länge lääänge.
Jag har förresten klippt mig. Gjorde det i tisdags. Jag ser ut som en blandning av en tant och en
dålig kopia av Carolina Gynning. haha.
Nu ska jag kramas med min älskade son en stund. Åh han är så vacker.... Nu har han förresten 10 tänder.
*Kärlek*
::Tankar::
Döden… Den kommer närmare och närmare för varje sekund som passerar. Jag vet inte hur ofta det senaste året, minst några gånger varje dag… som jag på allvar trott att jag skall dö. Jag blir yr. Får ingen luft. Det händer oftast när jag ligger och sover. Men också när jag är ute och går. Eller jobbar. Jag är så rädd. Det finns ju ingenting jag kan göra. Den kommer att fånga mig någon gång. Det är omöjligt att undvika.
Jag tror att det finns en himmel, ett vackert paradis dit vi alla kommer. Men hur kan man vara säker?
Jag drömmer om min älskade moppin minst en gång i veckan. Att han kommer tillbaka, och att alla utom honom vet att han kommer dö snart. Men ingen vågar säga någonting. Det enda vi gör, är att visa honom hur mycket vi älskar honom. För det finns ingen återvändo. Alla vet att han kommer lämna oss snart. Om jag ändå kunde vrida tillbaka tiden. Då skulle jag säga till honom hur mycket han betydde för mig. Jag hann aldrig säga till honom hur mycket jag älskar honom. Jag ville så gärna säga det den där sista Lördagen då jag såg honom. Men jag vågade inte gå in till honom. Han var så liten och skör, när han låg där i sin lilla säng. Åh min älskade moppin.
Det måste funnits en mening med att min älskade son Sebastian föddes samma år som min lilla moppin gick bort. Hur skulle jag annars klarat sommaren? Samma dag som han lämnade oss, samma dag vände Sebbe sig för första gången. När ett liv försvinner, föds ett annat…
Jag minns att jag låg bredvid honom på lek-filten och grät, och mitt i all min gråt så vänder han på sig. Min lilla skatt. Meningen med mitt liv.
Ja han är verkligen meningen med mitt liv, Sebastian. Han klarade sig mot alla odds. Det finns en mening med allting, det sa Jenny när jag berättade att jag var med barn. Och det stämmer verkligen.
Jag har ett starkt minne från i somras. Det var på Carolas konsert under Gatufesten. Jag började nästan gråta under den, jag kände mig så nära Gud och så nära Morfar just då.Allt hon ”predikade” om och alla hennes sånger, de gick rakt in i mitt hjärta. Hon gjorde min tro starkare än någonsin.
Nu ska jag sluta, innan jag börjar gråta här för mig själv.Ibland behöver man få skriva av sig lite. När man inte har någon man kan prata med, någon som förstår hur man känner, och någon som vill lyssna.
”Så länge jag andas, så länge jag finns kvar på denna jord, så länge mitt hjärta slår, ska jag leva, leva för dig.”
Tiden...
Varför går tiden så fort?
Jag kan inte förstå att min lilla bäs snart fyller ett år!!!
Det känns som det var igår som jag höll honom för första gången.
Men samtidigt så minns jag inte hur livet var innan Sebastian fanns.
Min lilla ögonsten.
Nu har han fått två tänder till. Så nu har han NIO tänder.
Han är så gullig när han ler med sina stoooora kritvita framtänder.
Han har även börjat med en ny min. När han skrattar och är glad. Med andra ord så gör han den nya minen hela hela tiden. Han ser så rolig ut :)
Idag är det inget Babysim :[ Så vi ska ut en sväng på Birsta o kolla efter en t-shirt till solen.
O sedan ska vi till morsis o äta :] Skönt o slippa laga mat själv ;)
Kom förresten på att jag måste börja baka ganska snart... Är ju mindre än två veckor kvar till lill-prinsens stoooora dag ;] Mycket att planera, den dagen måste bli perfekt :]
Intensiv vecka
Denna vecka har jag inte hunnit sitta här någonting.
För det första så har ju Cilla varit hemma o för det andra så har jag haft någon slags mag-sjuka.
Jobbigt...
Det började i måndags, jag hade fruktansvärt ont i magen hela dagen. Samma sak på tisdagen. O det var inte förrän natten till Onsdag som något hände. Men det var ändå inte en sådan mag-sjuka så man springer fram o tillbaka till badrummet. Utan det var nästan bara en halvis, men jag har mått väldigt illa hela tiden.
Nu har jag inte spytt sedan igår förmiddag. Så nu ska jag gå på jobbet. Jag mår fortfarande inte jätte bra. Men mamma och Tobbe säger att jag måste gå på jobbet ändå.
Ja....Förra helgen var en minst sagt intensiv helg. Birsta med mamma o Cilla. Utgång på kvällen. Middag hos pappa på söndag samt babysim. Helst av allt hade jag på söndagen bara velat varit hemma o vilat.
Jag mådde bra på morgonen men vid 14 tiden slog illamåendet till. O Tobbe han mådde illa mest hela dagen.
Men väl på babysimmet så gick det över.
Får nästan ångest när jag går ut o lämnar Sebastian hemma. Men nu i Lördags träffade jag ju även Isas (från Babysimmet) mamma ute så då vet jag att det oxå är andra mammor som går ut ibland.
Det var meningen att vi skulle gå ut imorgon med mina arbetskompisar. Tobbe vill fortfarande, men jag vill inte alls. Usch vill vara hemma med min lilla familj bara.
Sebbe har haft en tråkig vecka, jag har ju bara legat i soffan så han har fått roat sig själv. Lilla stackaren.
Nu ska jag försöka äta lite blåbärssoppa o vila lite innan jag ska på jobbet. Hur nu det ska gå....
