Anna-Matildas

 

 

Hade en mysig helg som även as usual gick alldeles för fort...

Jag saknar dock värmen som brukar vara i maj, vart är du???

Jag vill ha sol, värme, varrma kvällar, middag på altanen, bruna barnhänder och nackar

 

Fredagen grillade vi o kidsen var ute o lekte länge med sina kompisar.

Lördagen kalasade vi för Sixten som fyllt ett år och sedan för Monica som fyllt 55.

En mysig eftermiddag uppe i Specksjön!

 

Söndagen hade Sebbis match, sedan plågade jag mig igenom Birsta City med familjen och mamma och hon var jättesnäll o köpte avslutningskläder till boysen.

Plågade skriver jag för att jag hade såna hemska förvärkar!

 

Alex fick även en tröja av mamma som han absolut ville ha på skolan på måndagen :)

 

 

Och ett av de bästa i helgen, MÅNS Z vann hela ESC!!!!

 

 

 

 

Barnet
Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor. Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika långt som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu.
Vikt 1 400 gram.

 

Onsdag och en ny vecka igen, vecka 29!

Ännu en milstolpe avklarad, nu är vi inne i tredje trimestern!

 

Jag har varit rätt ok några dagar, i söndags fick jag dock smärtsamma förvärkar/sammandragningar igen och låg hela kvällen. Måndagen vaknade jag med feber, tog mig dock igenom en dag på jobbet.

Men igår orkade jag inte, huvudet dunkade kroppen värkte, ögon igensvällda och näsan bara rinner.

Hemma idag också men imorgon ska jag jobba igen. Usch är hemma så mycket nu.

Och det känns som jag klagar mest hela tiden på allting, men det har varit en tung graviditet.

 

Vi längtar SÅ MYCKET efter den lilla hela tiden, och h*n gör sig påmind där inne med sina stundvis hårda sparkar. Lill hjärtat.

 

Fick hem minis babynest i måndags också, SÅ FINT!!!

 

Imorse var vi på utvecklingssamtal med Alex. Vår lilla buse, vår lilla fantastiska älskling som faktiskt börjar bli stor. Han ska inte längre vara minst i familjen,  han ska bli storebror.

Han har en sån personlighet, en sådan energi och en vilja av STÅL!

Han är vacker som en docka, han är verkligen så otroligt söt. Och han är kärleksfull och kramig. Han håller fortfarande i handen när jag lämnar på skolan (han går i förskoleklass...) och ger mig alltid en hejdå puss o kram och även till magen. (Jämfört med storebror Sebbe som man aldrig fått hålla i handen, knappt säga hejdå till)

Han gör retar mig till vansinne varje dag och han leker med mitt tålamod till tusen, men han får mig även stolt varje dag, han får mig att skratta och att le varje dag, han får min mage att knyta sig av kärlek varje dag.

Han rör upp många känslor min lilla Alex.

 

Det går iallafall jättebra i skolan, han har lätt för att lära sig och är jätteduktig.

Han behöver ofta mer utmaningar annars tröttnar han och får myror i bralllan. Han hörs mycket men är också duktig på att jobba och kan mer än han tror. ♥

 

Ja han är en speciell och helt fantastisk individ min lilla Alex. Jag är stolt och tacksam över att få vara hans mamma.

Och jag kan se på honom ofta och se mig själv, i hans humör och i hans tjurighet, i hans blyghet för nya människor och hans sätt att vara. Hans konst att sitta själv i timmar och leka, hans sätt att slarva bort saker, att glömma vad han gör. Han är väldigt styrd av känslor, precis som sin mamma.

Det är otroligt, att Alex har mycket mer från mig än vad han har från Tobbe, och att Sebbe är precis tvärtom han har mycket mer av Tobbes personlighet än av min.

 

Bilden ovan är från vårshowen, då han var Måns Zelmerlöw.

 

 

 

 

 

Bilder från Lördagens grillning och efterrätt.

 

Underbart de dagar solen vill titta fram och man är ledig tillsammans.

 

Längtar till helgen då vi har 4 dagar tillsammans och hoppas då att mina sammandragningar lugnat sig.

 

Älskar sol och vår och fix ute i trädgården.

 

Dock är det mycket som ska göras inne också....och allt tar ju bara längre tid när jag nu måste vila.

Igår passerade vi milstolpen 99 dagar, äntligen nere på tvåsiffrigt. Idag är det alltså 98 dagar kvar till bf.

 

Jag fick fira dagen med att åka hem från jobbet och vila och här ligger jag nu i soffan uppbullad med kuddar omkring mig.

 

I Lördags när T & A var borta så passade jag på att städa hela huset, tvätta, kratta o när T kom hem hjälpa till med o gräva upp häcken. Det resulterade i hemska sammandragningar och därför ligger jag alltså nu hemma o vilar för att magen ska lugna ner sig.

 

Mini verkar dock må bra för h*n sparkar på som vanligt mellan.

 

Det är en hemsk smärta blandat med något som troligtvis är foglossning, då det kör som knivar där nere. Det gör så ont så det kommer tårar.

Och jag blir livrädd och orolig, men det är bara att vila sa Barnmorskan.

 

Men det är inte så lätt... men huvudsaken är såklart att lilla älsklingen ska må bra.

 

 

 

 

Så har vi kommit in i graviditetsvecka 26.

 

Mini lever fortfarande rövare hela tiden, och det är mysigt och ibland smärtsamt.

 

Vi har varit till barnmorskan på besök, hon mätte min mage. Som låg precis på normal kurvan. Så nu kanske alla kan sluta tjata om att min mage är så STOR! ;) Klart den är stor, men bara normalstor för denna vecka :)

 

Vi fick lyssna på Minis hjärta för första gången, det tickade på i 146 slag/minuten. Mini försökte flytta sig från hjärtlyssnaren men tillslut lyckades barnmorskan få ett tydligt hjärtljud ;)

Helt fantastiskt att få höra bäbisens hjärta slå, det är svårt att ta på den känslan.

Den känslan av total lycka och kärlek.

 

Vad mer händer...

Jo jag börjar bli lite smått nervös inför förlossningen. Hur kommer det kännas denna gång?

Alla säger att trean alltid är den värsta.

Är orolig att jag inte ska minnas hur ont det gör och bli överrumplad av smärtan när den kommer.

Och jag hoppas hoppas att jag inte måste bli igångsatt, för då sägs det att smärtan blir värre. När inte kroppen själv får börja med värkarna blir de inte lika naturliga och då mer smärtsamma.

Kejsarsnitt är jag inte lika rädd för som sist då det var min största skräck, för nu vet jag hur det känns att vara sövd och det var inte så farligt som jag trodde.

Men jag försöker tänka att ingen smärta kan möjligtvis vara värre än då jag bröt mitt ben, och det klarade jag så då måste jag klara allting.

 

Nu med trean känns det som jag är mer orolig för allting också, men med historian som jag/vi har bakom oss så kanske det inte är så konstigt.

 

Mini mini vår älskade lilla baby no 3, du är så älskad och efterlängtad ♥

 

 

 

...kvar att jobba innan föräldrarledighet. Alltså 40 arbetsdagar, det känns väldigt lite. Men också skönt, jag känner mig så otroligt trött nu. Ont i rygg, fötter, höfter.

Mina fingrar och fotleder börjar redan att svälla upp.

 

Och denna ångest med att min vikt är vidrig. Och allas åsikter och kommentarer gör det inte bättre.

Jag vill inte höra mer om hur stor jag är, jag VET redan om det.

Det finns tid senare att ta tag i den, vilket jag kommer göra så det är inte några problem. 9 månader upp och 9 månader ner. Precis så är det. (Förhoppningsvis).

 

Men liten lever iaf rövare inne i magen, och jag LÄNGTAR så obeskrivligt mycket efter dig lilla bäbis. Du är så oerhört efterlängtad och älskad redan ♥

Så bortsett från alla små krämport och ångest så är det så mysigt att veta att lila älsklingen ligger där inne i min mage och vi bara väntar o längtar tills vi får pussa o krama på dig ♥

I Torsdags var det valborg, det firades hemma hos mamma och LEE i Svartvik.
Först en sväng till brasan på området, sedan hem till den egna brasan och umgänge med familj, mostrar, morbröder, kusiner och kusinbarn. En mysig kväll med mycket skratt!