Pojke eller flicka...
Jag får många frågor, kommentarer osv om vad det ska bli för kön på barnet.
-ÅH hoppas du får en tjej!
-Åh stackars dig om du inte får en tjej osv.
Detta gör mig lite ledsen.
Här är ett utdrag ur bloggen som jag skrev för 7 år sedan:
Jag håller på o läsa en bok, var nästan 2 år sedan jag hade tid o läsa en bok sist. Egentligen har jag inte alls tid nu heller, men jag försöker ta mig iaf 10 minuter om dagen att läsa den. "Dotter Önskas" heter den.
Jättebra bok, men jag blir samtidigt lite upprörd utav den.
Det handlar om en kvinna som har en hööög önskan om att få en dotter.
Men hennes första barn blir en liten pojke, sedan avlider hennes mamma i cancer (HATAR cancer!!) samtidigt som hon blir med barn igen, Och hon hoppas så innerligt att det skall bli en liten flicka.
När hon sedan föder ännu en pojke, så blir hon besviken. Hur kan man bli besviken över sitt barn???
Det vackraste och mest underbara som finns, någonting som man själv skapat?? Men om hon då istället hade fått två flickor, då hade hon säkert blivit besviken oxå, för människan är ju aldrig nöjd.
För min del spelar det ingen roll om jag får fyra pojkar (jag vill ha 3 eller 4 barn), jag kommer ändå att älska dem gränslöst.
Just av den anledningen att de är mina och Tobbes. (om jag nu får mer barn vill säga...) Och att de är gjorda av kärlek, infödd till en plats av kärlek, och de kommer alltid att vara omslutna av vår kärlek. Självklart skulle jag oxå bli glad om jag fick en blandad kompott av både små prinsar och prinsessor. Men det jag försöker säga är att det inte spelar någon roll vilket kön det blir, det är ju ändå mitt barn.
Jag tänker på första gången jag såg Sebastian, eller pyret som vi kallade honom. Jag hade två namn i mitt huvud, Albin eller Sebastian. Men så fort de lade upp honom på min mage, såg jag direkt att det här var en Sebastian. Åh jag glömmer aldrig den dagen, den känslan, att få hålla mitt barn. Någonting som jag skapat, att det kunde bli så fullkomligt perfekt.
****
Och jag förstår fortfarande inte hur man kan bli besviken över vilket kön barnet har? Det är en människa som vi tillsammans skapat, ett barn, en individ som vi redan älskar så gränslöst.
Att vi sedan dessutom försökt i över två år, med bakslag mitt i hjälper inte saken.
Folk har så mycket åsikter om allting, och jag blir så ledsen.
Oavsett vad det är för någon som bor i min mage så älskar jag och kommer älska den lilla människan till evigheten och tillbaka..
Kommentarer
Trackback
