En smärta värre än att föda barn!

Åh vad underbart, förra onsdagen fick jag ÄNTLIGEN ta bort min ställning.
 
Läkaren tog bort min ställning utan bedövning, för det kunde man inte ge inne i benet. Och jag har aldrig varit med om sådan smärta tidigare, det var en smärta värre än att föda barn.
Det ilade och drog i benet när hon tog fram sin stora skruvdragare/borr och skruvade ut skruvarna som satt nere på benet. Det var när de gick genom benhinnorna som smärtan kom, för där har man så mycket nerver.
Åh jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det var vidrigt.
En sjuksköterska höll min hand och en annan baddade min panna med kallt vatten.
Jag höll på och svimma och tänkte "att jag klarar inte detta!". Men efter en liten stund var hon klar, den fantastiska läkaren som äntligen släppte mig fri från ställningen.
Skruvarna som satt längre upp på benet knipsades av och drogs sedan ut, det gjorde också ont men inte lika som det nere på benet, puh!
 
Jag fick även se på röntgenbilderna att jag har två skruvar kvar inne i mitt knä, och de skall sitta där förevigt förhoppningsvis. Såvida de inte börjar göra ont, då får man operera ut dem.
 
Jag fick med mig skruvarna hem i en påse, lägger in en bild på dem vid ett senare tillfälle :]
 
Jag får dock inte stödja på benet ännu, utan får bara "markerings gå". Vilket betyder att jag ska träna på själva gång rörelsen men inte får stödja på benet. Man skall alltså kunna lägga ett ägg under foten utan att det går sönder, det är lite trixigt att få in tekniken. Men vilken befrielse det är att slippa ex-fixen! HELT FANTASTISKT!
 
Jag kan nu ta mig fram på kryckor, jag kan sova på sidan och jag kan ÄNTLIGEN använda jeans och leggings.
 
Förhoppningsvis kan jag börja jobba halvtid på måndag 2 juli, dvs om försäkringskassan beviljar mina sjukresor. Men gör de inte det så kan jag inte jobba, för jag kan INTE åka buss som de tycker, det är omöjligt för mig att komma upp för busstrapporna. Men de verkar tro att jag ljuger... Suck.
 
Well... en sak som gjorde mig väldigt glad är att jag inte gått upp 10 kg som jag trodde, utan bara ca 5 kg. Puh vilken lättnad, jag fick tom på mig mina favvo jeans :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0