Minnen...
Har fått en hel del kartonger och säckar från mamma som hon haft sedan jag var liten och tonåring, allt från mitt flickrum.
Snacka om mycket grejor!
En massa gamla dagböcker, så roligt att läsa! Och lite sorgligt också såklart, när man inser hur dåligt man mådde och vilken självbild man hade när man var tonåring (den är kanske inte så bra nu heller, men inte så dålig som då). Och hur dåligt jag faktiskt mådde när mamma och pappa skildes, och hur ledsen jag var att C inte bodde i Sverige.
En massa posters på Backstreet boys, Leo Dicaprio. En massa brev, dikter och bilder från min första kärlek.
Gamla skolkataloger, brev från Cilla och en massa kompisar.
Cilla skrev bla ett brev till mig då hon skulle flytta ihop med H - Gumman, du behöver inte vara sur för att vi ska flytta vi kommer att hälsa på. :)
Och H skrev: Men ikväll när du somnat ska vi ta ditt tv spel och spela tills det ryker. Ha ha så kul att läsa!
Hittade en del teckningar från lågstadiet, bla hade jag gjort en gravsten och skrivit hur mycket jag saknade min farfar. Och en "uppsats" från tvåan då jag skrev om min barndom. Där stod det också om farfar, mina kusiner, och att jag fick godis av min syster, hihi :)
Också en massa gulliga kort från min älskade farmor ♥ Och en massa bilder på katter, det verkar som jag var helt besatt av katter. Och fortfarande har jag inte fått någon, kanske får tjata på T för jag vill fortfarande ha en liten perser :]
Det var jätteroligt att titta igenom alla kartonger, minnas alla leksaker och alla killar man trodde att man var kär i :) Jag minns tillochmed namnen på alla mina dockor :)
Där fanns också en dagbok från Rumänien 93 och 95. Det är verkligen sånt man kan sätta värde på nu när man ser tillbaka. När man läser förstår man hur viktigt det faktiskt var att jag skrev ner allting där.
Samtidigt som det var sååå kul att läsa igenom allting var det också väldigt vemodigt. Saknad efter det som en gång var, människor som funnits i ens liv som inte längre finns där.
Saknad av gamla vänner, som man var som tvillingsjäl med när man var tonåring. Men mest sorg över att livet går så fort.
Och tänk att min älskade mamma sparat ALLTING alla dessa år, TACK mamma för att du inte slängt mina minnen. Det är guld värt!
Snacka om mycket grejor!
En massa gamla dagböcker, så roligt att läsa! Och lite sorgligt också såklart, när man inser hur dåligt man mådde och vilken självbild man hade när man var tonåring (den är kanske inte så bra nu heller, men inte så dålig som då). Och hur dåligt jag faktiskt mådde när mamma och pappa skildes, och hur ledsen jag var att C inte bodde i Sverige.
En massa posters på Backstreet boys, Leo Dicaprio. En massa brev, dikter och bilder från min första kärlek.
Gamla skolkataloger, brev från Cilla och en massa kompisar.
Cilla skrev bla ett brev till mig då hon skulle flytta ihop med H - Gumman, du behöver inte vara sur för att vi ska flytta vi kommer att hälsa på. :)
Och H skrev: Men ikväll när du somnat ska vi ta ditt tv spel och spela tills det ryker. Ha ha så kul att läsa!
Hittade en del teckningar från lågstadiet, bla hade jag gjort en gravsten och skrivit hur mycket jag saknade min farfar. Och en "uppsats" från tvåan då jag skrev om min barndom. Där stod det också om farfar, mina kusiner, och att jag fick godis av min syster, hihi :)
Också en massa gulliga kort från min älskade farmor ♥ Och en massa bilder på katter, det verkar som jag var helt besatt av katter. Och fortfarande har jag inte fått någon, kanske får tjata på T för jag vill fortfarande ha en liten perser :]
Det var jätteroligt att titta igenom alla kartonger, minnas alla leksaker och alla killar man trodde att man var kär i :) Jag minns tillochmed namnen på alla mina dockor :)
Där fanns också en dagbok från Rumänien 93 och 95. Det är verkligen sånt man kan sätta värde på nu när man ser tillbaka. När man läser förstår man hur viktigt det faktiskt var att jag skrev ner allting där.
Samtidigt som det var sååå kul att läsa igenom allting var det också väldigt vemodigt. Saknad efter det som en gång var, människor som funnits i ens liv som inte längre finns där.
Saknad av gamla vänner, som man var som tvillingsjäl med när man var tonåring. Men mest sorg över att livet går så fort.
Och tänk att min älskade mamma sparat ALLTING alla dessa år, TACK mamma för att du inte slängt mina minnen. Det är guld värt!
Kommentarer
Postat av: Cilla
ja varför ska man alltid bli vemodig av gamla minnen? Man ska väl bli glad istället? Hm... kul dock att gå igenom sånt där ibland. Kanske min tur nästa vecka så mamma sa att hon hittat mina lådor också, tihi! Puss
Trackback
