Anna-Matildas

Jag har kommit till en punkt när jag börjar fundera var vi gjort fel, eller om det bara är en fas som vi måste igenom.
Och hur lång kommer fasen vara, det är en jobbig, krävande och uttröttande fas.

Ibland känns det som att varje dag är en enda lång kamp, och Sebbes humör kan skifta på en sekund.
Jag får så ont i mitt mamma hjärta, för det måste ju vara super jobbigt för honom att gå runt och vara arg hela tiden.
Jag vill bara krama honom och jag försöker förklara saker för honom, men han är ju samtidigt för liten, så det som går in i det ena örat, åker ut ur det andra.

Han testar mig och T hela hela tiden. Och det är super svårt att hantera.
Som imorse på dagis (och igår ) så gav jag honom en kram, en puss o en näsis (som vi alltid gör).
Sedan brukar det inte vara några problem, han springer in och leker.
Men imorse fick jag inte gå, han grät och skrek och ville bara komma till mig.
Fröken tog upp honom och sa åt mig att bara gå...
Jag mötte en annan fröken utanför som berättade för mig att han nog är inne i sin största test period, för igår så fort jag gått så hade allt blivit frid o fröjd och han hade lekt och haft superkul hela dagen.
Men hur kan han veta hur han ska testa mig? Hur kan han komma på det, när han inte förstår andra saker jag förklarar enkelt för honom, eller är det så att han inte vill lyssna?

Det är en helt annan liten kille än för ett år sedan, jag känner ibland inte alls igen honom.
Och jag tänker på allting som han har gått igenom, med en lillebror som kom in i familjen. Och alla förändringar som det förde med sig.

Jag längtar så tills han kommer ut ur denna fas, så kanske inte varje dag behöver vara en kamp.
Man kanske inte behöver ha ont i magen inför varje måltid, och fundera om han verkligen får i sig ordentligt med mat.

Ändå kan han säga helt plötslig saker som : Mamma jag älskar dej, mamma du är min bästa vän, mamma du är så mjuk, mamma jag tycker om dej hur mycket som helst.

Åh lilla älskade Sebastian, tänk om du kunde förstå hur mycket vi älskar dig, och förstå att vi bara vill ditt bästa och att du ska må bra.
Tänk om du förstod att enda anledningen till att man skaffar ett syskon till dig är för att du är så underbar, för att vi ville ha ännu en till liten kille som är lika underbar som dig. Och som kommer vara din bästa vän till den dagen då ni lämnar jorden.
Tänk om du förstod att allt vi säger och gör är för att vi älskar dej gränslöst. Och att den dagen du kom till oss var den dagen vårt liv fick en mening.
♥Älskar dej lilla underbare Sebastian, du är mammas skatt♥