Alexanders förlossning.

Gick och lade mig full av lycka efter att suttit och tittat på min systers vackra bröllop, väcktes vid 7.30 av Sebbis som hoppade upp i sängen.
Jag var trött eftersom jag varit uppe till 2.30, och ville gärna sova mer, men det ville inte Sebbis.
Efter en stund ville han lägga sig i sin egen säng igen (ca 08.00), så jag gick upp ur sängen, och då kände jag att någonting rann längst mitt ben.
Hmmm kunde det vara vattnet som gick? Jag kände inga värkar, så jag bestämde efter ett samtal m Tobbe mig för att ringa förlossningen för rådfrågning.
Efter att pratat med dem så förstod jag att det inte var vattnet som gått, utan att det var slemmisen som lossnat, precis som då Sebbis skulle födas.
Efter en liten stund kände jag att värkarna började komma, det var ca 15 minuter mellan dem, så jag ringde till T och vi bestämde att han nog skulle komma hem.

Han åkte o köpte lite frukost och kom sedan hem, vi tog det rätt lugnt och funderade på när man skulle åka in. Om det verkligen var dags eller om det var falskt alarm, värkarna blev starkare och kom lite tätare, med ca 8- 10 minuters mellanrum.
- Det kan inte vara dags än, du hade väl mer ont när vi åkte med Sebbis? sa T, och ja jo det hade jag väl så vi väntade en stund till. Vi packade iordning, duschade och tog tid på värkarna. De gjorde mer o mer ont, men ändå inte så ont som med Sebbis. När det var ca 5-7 minuter mellan dem ringde jag förlossningen.
- Har ni nära till sjukhuset så kan ni vänta tills det är ca 3-4 minuter mellan värkarna, och de ska hålla i sig i ca en minut.
Så vi väntade en stund, ringde efter Farmor till Sebbis som fick komma o hämta honom, för vi kommer säkert åka in mot kvällen trodde vi.
När Sebbis åkt iväg började jag gråta, kändes så hemskt att lämna bort honom, jag kände mig hemsk!!! Men samtidigt hade jag så ont då, vi började se en film vi hyrt, men hann väl bara se ca 10 minuter, eftersom jag hade grymt ont och verkligen INTE kunde sitta ner o ta värkarna, mycket lättare att hantera dem om man står upp.

- Nej Tobbe, nu tror jag verkligen att vi måste åka upp, nu har jag JÄTTEONT!
Och då kände jag att det gjorde väldigt ont, och att vi nog hade mer bråttom än vi trodde.
Vi åkte upp, och fick komma in i ett undersökningsrum, då var kl 18.20.
Jag hade många och riktigt kraftiga värkar, och vi väntade o väntade på att en barnmorska skulle komma, inte förrän ca 18.40 kom det in en barnmorska, hon frågade när mina värkar börjat, och när de blivit kraftigare.
- Ja de började strax efter 8 imorse, och vod ca 16.15 så började de göra riktigt ONT!
Hon berättade då att hon skulle göra CTG på mig. Jag fick lägga mig ner på sängen, usch det gjorde så vidrigt ONT att ligga ner när värkarna kom. Hon satte banden runt mig, och där skulle jag ligga ca 20 minuter.
Jag fick endast ca 5 värkar under denna tid, men oj sååå ont de gjorde.
Eftersom värkarna inte kom lika tätt så sa jag till T att vi nog kommer få åka hem...

Efter 20 minuter kom barnmorskan tillbaka och kollade av resultatet och sade att bäbisen mådde prima i magen, och sedan skulle hon känna hur mycket jag öppnat mig.
- Vad vill du helst att jag ska svara? sa barnmorskan och log mot mig
- Ja att jag ska öppnat mig mycket, svarade jag.
Hon berättade då att jag var ca 7-8 cm öppen (!)!!!!! Jag kunde knappt förstå att jag var öppen så mycket, frågade om jag skulle hinna få en Epidural men det skulle jag inte svarade hon.
Shit tänkte jag, då kommer jag få klara mig helt utan smärtlindring under hela förlossningen...
Efter hon känt på mig frågade hon om jag ville ha L, och det ville jag, sedan gick jag på toaletten, och först då gick vattnet.
Sedan ställde jag mig i duschen, och mina värkar bara sköljde över mig
- Tobbe, nu kommer nog bebisen snart!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag duschade färdigt och vi fick sedan gå in i en förlossningsal, nr 5.
De ville jag skulle lägga mig ner, men jag kunde inte lägga mig i sängen, då kunde jag verkligen inte hantera värkarna.
Men efter ca 3-4 värkar så kände jag att shit, nu kommer det nog en bäbis snart!!!!
Jag hann knappt lägga mig i sängen förrän det var dags att krysta...
Ett par kryst värkar, och vips 20.15 så var bäbisen ute, en ny liten underbar son, precis som jag trodde.
Han var/är helt perfekt, han var såååå liiiten och sååå lik Sebastian.

Jag kunde knappt förstå att bäbisen verkligen hade kommit, för allting gick så fort!!!
Det tog inte ens 2 timmar från det vi parkerade utanför akuten, tills att underbara lilla Alexander var född.

Om jag sammanfattar Alexanders förlossning med ett ord så är det: Drömförlossning.

     

  


Kommentarer
Postat av: Veronica

Stort grattis!!!

Jag har haft värkar sen 4 inatt så jag hoppas min bäbis oxå vill ut snart! :]

2008-09-11 @ 16:53:41
URL: http://ceekay.bloggagratis.se
Postat av: Jeanette

Ååå vilken goding! Stort grattis och BRA jobbat ;-)! Sebbe ser verkligen stolt ut :-).

2008-09-11 @ 18:00:22
Postat av: Ida-Marie

GRATTIS!!!

2008-09-11 @ 18:11:26
Postat av: Charlotte

Grattis!!!! Vilken fin liten kille! =)

2008-09-11 @ 19:05:29
Postat av: Solmaz

Grattis, grattis, grattis!!!! Vad fin han är! Skönt att det gick så bra! Han är såååå liten =)

Längtar tills jag får träffa honom å hålla honom!! Pöss å kram

2008-09-11 @ 19:34:05
Postat av: Modern

som nu tittat på alla bilder av "lilla familjen" som jag kallar er. Vilken lycka - två välskapta barn, kan Skaparen göra mer - ja, hålla sin hand över er och allt att går bra i framtiden. Och "lilleman" såg så stolt ut. Kramar till er från mamma

2008-09-11 @ 20:39:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0