Tiden, igen...
Idag slog det mig igen hur fort tiden går.
Det känns som det nyss var sommar, hösten den svepte förbi och julen, var den ens här?
Tiden med min lilla älskling bara försvann, mamma ledigheten bara rann iväg ifrån mig.
När blev han så stor? Det känns som det var igår som han var en liten bäbis som låg i min famn.
Nu kan han gå, prata och räkna ända till nio. När lärde han sig allting? Varför tar man inte vara på tiden, varför fångar man inte ögonblicken när man är mitt uppe i dem? Istället rusar man igenom allting så bråttom till nästa station.
Det känns som det nyss var sommar, hösten den svepte förbi och julen, var den ens här?
Tiden med min lilla älskling bara försvann, mamma ledigheten bara rann iväg ifrån mig.
När blev han så stor? Det känns som det var igår som han var en liten bäbis som låg i min famn.
Nu kan han gå, prata och räkna ända till nio. När lärde han sig allting? Varför tar man inte vara på tiden, varför fångar man inte ögonblicken när man är mitt uppe i dem? Istället rusar man igenom allting så bråttom till nästa station.
Kommentarer
Postat av: Nina
Åh vilken duktigt pojke som kan räkna till tio! Det är verkligen sant att tiden går fort! Hoppas det är bra med dig annars mattis. Jag kommer hem i helgen och ska träffa min ögonsten ja! Ebbe alltså :) Kram kram
Postat av: Ida-Marie
Oj kan han räkna, vad duktig han är!! Ja du man skulle vilja stanna tiden ibland och bara få njuta av det som är nu och här men istället springer tiden förbi.. Men är tur det är som du skrev i ett tidigare inlägg att de blir ju faktiskt underbara och underbarar för varje dag!! Kram
Trackback
