Anna-Matildas

Fredagskvällen är äntligen här.
Äntligen får man slappna av och inte tänka på en massa...

Känner mej totalt slut efter denna vecka. Den har varit väldigt intensiv, och känslomässigt jobbig.
Jag är van att alltid stressa, att göra allting fort fort fort.
Men nu har jag kommit till en gräns då jag verkligen inte orkar mera.
Det känns som jag ramlat ner i ett svart hål, och det känns som att jag bara fortsätter falla.
Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den här situationen, jag trodde verkligen inte att jag var så svag.
Men tydligen så har jag nu kommit till min gräns...

C, du är en underbar vän, tack för att du finns, utan dej skulle jag inte orka med dagarna.
H,E och M ni är underbara arbetskollegor, de bästa man kan önska sig.
Och mamma, du är så fantastisk, förstår inte hur du orkar så mycket, önskar jag var lika stark och stress tålig som du.
-
Nu ska jag fortsätta smutta på min drink, och försöka att slappna av.