Anna-Matildas

Tänk om man fick vara barn igen. Att bara får vara, att leva i nuet utan några bekymmer. Att leva för framtiden och att inte veta någonting annat än just här och just nu.
En kvinna på teve sa häromdagen; Det är bara barn som har den riktiga livsglädjen.
Och det är verkligen så sant. Man vet inte vad sorg är, man är bara totalt lycklig.

Varför tog man inte vara på allting när man var yngre. Man hade så bråttom med allting, man längtade till man skulle fylla år, man ville sluta skolan, man ville bli kysst osv så tidigt som möjligt.

Det är som Magnus Uggla sjunger i sin låt första gången....

Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så medans ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
Snart är den dagen här
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
Snart är den dagen här
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så
när det går så fort ändå

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
Snart är den dagen här
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Men när man är där, just innan man upplevt allting så förstår man inte.
Mamma brukade säga; Ta vara på ungdomen, det här är den bästa tiden i livet, den kommer aldrig tillbaka!
Varför lyssnade man inte på sin mamma? Man skyndade sig fram, genom det som var livet! Det kommer aldrig någonsin tillbaka!

Till alla er som är yngre än mig och kanske läser detta; Skynda långsamt, tiden kommer aldrig tillbaka, NJUT!

Tillsist en liten bild på mitt hjärtas skatt, som har hela livet framför sig;