Anna-Matildas

Igår började vi se en film Valley of wolves, en krigsfilm från Irak.
Jag blev så upprörd när jag såg den, hur kan människor bara gå in i ett land och tro att de äger det?
Att de kan göra som de vill? Hur kan de skjuta ihjäl oskyldiga bara för att det gör dem upphetsade?
Småbarn, kvinnor, oskyldiga män? Bara för att det "förmodar" att de är terrorister.
Jag blir så arg och ledsen hur världen kan vara så, och hur någon kan tycka att det är okej är göra så.

Nu hade jag äntligen varit fri ifrån mina små dödsångest attacker ett tag, men i måndags började de igen.
De smyger sig på när jag skall sova, jag får inte åt mig andan. Försöker skrika men får inte fram ett ord.
Sedan kommer alla tankar smygande, för man vågar inte stänga ögonen, med rädsla för att aldrig vakna igen.
Så ligger man och tänker i någon timme, på livet, döden, vad som hända skall.
Jag har försökt prata med T, men han säger att jag bara är löjlig, att jag väcker Sebbe när jag rycker till.
Men jag kan inte rå för det, jag vill inte känna såhär, varför gör jag det?
Jag skäms för att jag är rädd för döden, jag borde inte vara det. Men tanke på hur jag är uppfostrad.
Jag vet att det finns en himmel, jag tror det så starkt. En plats där alla är lyckliga.
Men tänk om, det är omöjligt att veta. Och det gör mig så rädd, så så rädd.

Nu ska jag snart gå till jobbet, put on the smile och tillbaka till reality.