Heartbroken.

Åhhh :[ Idag är en jobbig jobbig dag. Sitter här och små snyftar för mig själv.

Det började med att Sebbe vaknade strax efter 6, vi låg o myste o gosade.
Sedan kom Tobbe in för att säga hejdå, då sträckte Sebbe sina armar mot honon men han skulle
iväg på jobbet, så han kramade bara Sebbe lite o sedan blev han tvungen att gå.
Då började Sebbe stooor gråta, blev så ledsen. Men det gick över efter en stunds gosande med mig :)

Sedan kommer vi till det värsta, anledningen till att my heart is broken.
När jag skulle lämna honom på dagis, så sträckte han armarna mot mig, men jag klappade bara honom på kinden och sa; Hejdå hjärtat, vi ses sedan.
Då började han gråta, han grät jätte mycket. Men jag blev tvungen att vinka och sedan bara gå min väg.
Åh fy vad jobbigt det kändes. Det gjorde/gör så så ont i mitt hjärta, och jag saknar honom så.
Skulle bara vilja åka tillbaka och ta upp honom och krama och pussa på honom, min fina fina lilla son.


Att en liten människa kan beröra så mycket, skapa så mycket kärlek runt sig.

Ingen som inte fått barn kan förstå den känslan, en moders kärlek.

Det måste vara meningen i livet, att få känna denna kärlek.

Det är det klart bästa som hänt i mitt liv, och jag älskar honom bara mer för var sekund som går.
Det går inte att förklara, det måste upplevas. Det är så så starkt.

Min underbara Sebastian, mammas skatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0