Anna-Matildas

Det känns som att tiden bara rinner iväg under mina fötter.
Som att livet bara rusar iväg, och jag hinner inte rikigt med i dess tempo.
Som att dagarna bara går och att jag bara stampar omkring på samma ställe.
När skall tiden stanna, när ska man hinna leva och andas??

Idag har vi kollat på ett fint hus, det finaste var trädgården, men jag vet inte rikigt om huset var värt det utsatta priset.
Dessutom kommer det säkert bli mycket dyrare, då det var mkt folk som var på visningen.

Imorgonbitti åker vi till Solberg, har inte ens varit hemma i två dagar....
Mysigt att åka dit, men samtidigt hade det oxå varit skönt att bara vara hemma.
För när vi kommer hem så är min mini semester slut, den hann knappt börja innan den var slut. suck.

Som sagt, tiden bara rinner iväg. Livet försvinner.

Det går inte en dag utan att jag får mina små dödsångest attacker, det känns som jag skall svimma och allting snurrar. Jag hatar det, det är det värsta som finns. Hur får man dem att försvinna?
De kan komma närsomhelst, när man minst anar det, så smyger de sig bara på mig. De sköljer över mig som en våg, jag blundar, och tar tag om närmaste föremål, för att få stöd, för att inte falla.
När jag öppnar ögonen har det slutat snurra, men då är ångesten där istället, smärtan i magen och i hjärtat.
Men det finns inte så mycket man kan göra, det är bara att låta dem komma och gå.That's life....

Måste sluta nu, ska se en film innan natten smyger sig på....