Anna-Matildas

Vi var då på Kickis 50 års fest och Jennys 25 års fest i Söndags.
Det var så himla roligt. Alla är så underbart snälla och fina.

"Små tjejerna" hade gjort en show, de var helt underbart duktiga allihopa.
Små tjejerna o små tjejerna, de är inte så små längre.
De är 12,15,16 och 17 år gamla. Jag kan inte förstå att tiden går så fort.
Det känns som igår som de var små tjejer, som sprang omkring och lekte och tjoade.
De har blivit så stora, och de är så himla fina allihopa.
Jätte fina i sättet, och de är otroligt vackra allihopa. Jag känner mej stolt över att få vara deras kusiner.
Och mormor måste känna sig stolt över att ha så underbara barnbarn.

Och alla mostrar och morbröder med respektive, de är också världens bästa.
Även om man inte träffat dem på jääääätte länge så kan man bara vara sig själv, och bara prata.
Det är otroligt att mormor och morfar fick så många (de fick 11 barn!) välskapta och underbara barn.
Alla är så fina på sitt sätt, mormor och morfar måste vara super bra på att uppfostra sina barn.

Ingen tänker på sig själv, utan ser alltid till alla andra i första hand, jag önskar verkligen att alla hade en så fin släkt som jag har. Jag är så otroligt stolt över att tillhöra Stens släkten.

Och lilla fina Olle. Han måste vara den gulligaste kille i hela världen. Han är så snäll och otroligt kärleksfull mot alla. Han har alltid varit så fin i sättet, speciellt mot mormor. Olle är guld värd.

Sedan så är det ju Kicki, festens huvudperson. Det har alltid känts som att Erssons familjen har varit min "extra familj", man har alltid känt sig välkommen hemma hos dem och Jenny är verkligen som min syster.
Hon är världens underbaraste dessutom, hon är min bästa vän. Hon har alltid funnits där, enda sedan jag var nyfödd.
Jag har alltid kunnat lita på henne, man kan säga vad som helst till Jenny. Hon skulle aldrig föra det vidare.
Jag hoppas att Jenny läser detta, så att du får veta hur otroligt mycket du betyder för mig.
Jag är precis som Fanny, jag är inte direkt den som säger Jag älskar dig, till alla.
Det är för starka ord för mig, men Jenny, jag ÄLSKAR verkligen dej, du är som min syster.

Det var verkligen en lyckad fest, men det var någon som fattades. Det fanns ett tomrum som ingen riktigt kunde fylla.
Det var lilla moppin som fattades, lilla fina moppin. Men han var iallafall med på bilderna som visades.
Det var som mormor sa igår när vi var där; Jag satt där och tänkte, vad skulle Harry ätit om han varit här (det var en supergod taco buffé)?
Ja, han skulle förmodligen fått en alldeles egen tallrik med lax och kokt potatis.
Min lilla moppin, som var så speciell på alla sina underbara vis. Du fattas mormor, du fattas släkten och du fattas mig. Saknaden kommer aldrig att försvinna, men alla fina minnen kommer leva kvar.
Som när det var Majbrasa förra året, och moppin bara hade en tunn tränings jacka på sig, och sin lilla söta keps.
- Men morfar fryser du inte?
- Nej, det är sommar.
Han var så söt, vår lilla morfar, släktens överhuvud.
Kan inte förstå att han är borta...

Jag har en massa bilder som jag ska lägga in, men T har kameran på jobbet.

Nu är förresten Sebbe feberfri, så imorgon blir det dagis igen.

Och Cillisen har åkt hem, saknar henne. Men man vänjer sig, jag har saknat henne varje dag i 10 år snart.
Det är jobbigt att inte ha sin syster nära, tur att jag har min underbara sambo och min fina son,Min vackra mamma och gulliga pappa.
Och min syster Jenny, ni betyder ALLT för mig.

Nu ska jag avvika, ska försöka mata Sebbe.