Trååååkiiiiigt samt meningen med mitt liv.

Att vila det måste vara det tråkigaste man kan göra, är redan less.

Sov iaf nästan till kl 10, vilken otrolig lyx :]
Sedan läste jag tidningen, och låg kvar i sängen ett tag.
När jag skulle gå upp o äta frukost gick jag förbi Sebbes rum, och jag kunde inte låta bli... jag blev tvungen att plocka till därinne, det såg ut som en bomb slagit ner där (min mammas favvo uttryck).
Så jag var där inne ett bra tag o snyggade till bland alla hans leksaker, och det skulle jag inte gjort....
För så fort jag var klar började sammandragningarna igen, magen blev som en boll... gillar inte känslan den är obehaglig.

Så efter det var det bara att ta det lugnt, har kollat på tv och tittat igenom alla våra gamla kort, utan att hitta det jag sökte.
Men det är rätt kul o kolla o minnas gamla stunder. Jag kan inte förstå hur man kan förändras så mycket, både jag o Tobbe är som två olika personer nu och då.
Och han är sååååå mycket snyggare nu än han var då :] Han var snygg då oxå, men han är ännu snyggare nu :p
Jag förstår däremot inte vad han såg hos mig, och jag förstår inte hur tjock jag varit under vissa perioder och hur smal jag varit under vissa, snacka om att pendla i vikt.

Jag träffade en gammal klasskompis för några veckor sedan, som jag inte sett sedan i nian tror jag.
Hon ropade efter mig och jag kände först inte igen henne, men sedan såg jag ju att det var Sara H.
Hon var super fin och hade nyss fått en liten flicka, ja tänk vad tiden flyger fram.

Ibland funderar man på var tiden tar vägen, och hur många olika människor som passerar i ens liv.
Några som sätter djupa spår, några som bara kommer och går, också finns det dem som stannar för evigt.

Om jag tittar på mitt liv, så ser jag att jag aldrig varit så lycklig som jag är just nu. Jag har det mesta som jag någonsin drömt om, det enda som fattas är ett hus.
Men så länge jag har min underbare sambo och min älskade lilla son, min övriga familj och mina vänner så är jag ändå så lyckligt lottad.
Vissa söker meningen med livet ända tills de dör, men jag har redan förstått meningen med mitt liv, och det är min son Sebastian och det lilla liv som växer i min mage, jag föddes för att älska mina barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0