Jag var en utav dem som blev kvar...
Jag har funderat ett tag på texten i VM's låt "17 år", i texten sjunger hon om hur det var när man var 17 år.
Att man inte ville vara en av dem som blev kvar i staden där man bodde.
Precis så var det för mig.
Jag gick internationella programmet, där målet var att flytta utomlands eller iallafall ta sig från staden för de flesta.
Jag HATADE staden, tyckte den var liten, ful, ville se mer och uppleva mer.
Jag var säker på att jag minsann inte skulle bo kvar i Sundsvall, jag skulle ut, UT i världen.
Hmpf, man kan ju säga att jag verkligen var den som blev kvar i staden.
Och jag ångrar det inte för en sekund, jag älskar Sundsvall. Det är en vacker stad, med precis lagomt utbud av det mesta. Det är klart att det alltid finns mer att önska, men för mig räcker staden till.
Jag vill inte ha mer.
Tänk alla de tidiga mornar jag gick till jobbet förra året, då jag bara blev tvungen att stanna på vägen och se ut över staden. Den är så vacker, där den ligger i dalen.
Och att jag skulle flytta ut till Timrå, det fanns inte ens på kartan när jag var 17 år. Aldrig.
Men ändå så hamnade jag här och jag ÄLSKAR det. Jag har aldrig trivts så bra någonstans som jag gör här.
Det är vackert och barnvänligt.
Vi bor granne med älven och naturen. Detta är MITT LIV och jag älskar det, barnen älskar det, ja VI älskar det!
Några bekanta sa till mig en kväll när vi var ute och tog en drink för inte allt för länge sedan:
- Jag förstår inte hur man kan bo kvar i Sundsvall. Och barn det gillar jag inte. Förutom dina då...
Ja men var så god och tyck så, det är erat val och jag har gjort mitt. Jag var en utav dem som blev kvar, jag är lyckligt gift, har en mysigt hus och två underbara pojkar. Och jag ångrar inte att jag blev kvar! :]
Att man inte ville vara en av dem som blev kvar i staden där man bodde.
Precis så var det för mig.
Jag gick internationella programmet, där målet var att flytta utomlands eller iallafall ta sig från staden för de flesta.
Jag HATADE staden, tyckte den var liten, ful, ville se mer och uppleva mer.
Jag var säker på att jag minsann inte skulle bo kvar i Sundsvall, jag skulle ut, UT i världen.
Hmpf, man kan ju säga att jag verkligen var den som blev kvar i staden.
Och jag ångrar det inte för en sekund, jag älskar Sundsvall. Det är en vacker stad, med precis lagomt utbud av det mesta. Det är klart att det alltid finns mer att önska, men för mig räcker staden till.
Jag vill inte ha mer.
Tänk alla de tidiga mornar jag gick till jobbet förra året, då jag bara blev tvungen att stanna på vägen och se ut över staden. Den är så vacker, där den ligger i dalen.
Och att jag skulle flytta ut till Timrå, det fanns inte ens på kartan när jag var 17 år. Aldrig.
Men ändå så hamnade jag här och jag ÄLSKAR det. Jag har aldrig trivts så bra någonstans som jag gör här.
Det är vackert och barnvänligt.
Vi bor granne med älven och naturen. Detta är MITT LIV och jag älskar det, barnen älskar det, ja VI älskar det!
Några bekanta sa till mig en kväll när vi var ute och tog en drink för inte allt för länge sedan:
- Jag förstår inte hur man kan bo kvar i Sundsvall. Och barn det gillar jag inte. Förutom dina då...
Ja men var så god och tyck så, det är erat val och jag har gjort mitt. Jag var en utav dem som blev kvar, jag är lyckligt gift, har en mysigt hus och två underbara pojkar. Och jag ångrar inte att jag blev kvar! :]
Kommentarer
Postat av: Johanna
Inte jag heller. Jag älskar Sundsvall och vill aldrig flytta härifrån. :)
Postat av: Jenny
Jag håller med dig!
Jag blir också kvar.. Kan inte tänka mig nåt ställe som passar bättre för det liv som JAG vill leva :)
Postat av: Crixan
Kul att höra att ni trivs här :)
Jag har fått höra otaliga gånger "hur fan kan du på i Timrå av alla ställen?" men jag trivs som fisken i vattnet, man har ju lilla byn, nära till natur också är det ju inte så långt till sundsvall.
Det är liksom på sidan av, men inte för långt på sidan, och även fast vi nu bor i tallnäs där ryktena är värre än verkligheten, så känns det både tryggt och lugnt :)
Hoppas ni haft en bra helg :)
Kramz
Trackback
