Att se lyckan i någons ögon.

Det är bra fantastiskt.
Att en sån liten sak kan göra en människa så lycklig, det är underbart.

Idag åkte jag upp till farmor på sjukhuset efter jobbet, T & barnen mötte upp mig där.
Farmor visste inte att barnen skulle följa med, så när vi kom in till henne lyste hela hennes ansikte upp.
Hon såg så lycklig ut, som jag inte sett henne på länge.

Och barnen var så snälla och de lekte med farmor där hon satt i sängen, och de satt på stolar och lekte att de körde bil och sedan sålde de glass till henne.

När vi skulle gå kramades vi och hon kramade mig hårt, klappade mig på kinden och viskade i mitt öra: TACK för att du tog med pojkarna.

Tänk om bara tiden fanns, om den räckte till. Då skulle jag ta med mig barnen mycket oftare till farmor.
Nu räcker den knappt till för mig själv att träffa barnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0