Anna-Matildas

Imorse när vi drog upp rullgardinen så var det snö ute.
Blä tänkte jag, men när jag informerade Sebbe så lyste han upp som en sol.
Jag lyfte upp honom så han kunde se snön genom fönstret - Wooooow mamma, snöööö!

När vi klädde på oss ytterkläderna och sedan kom ut genom dörren fick han ett ännu större leende på läpparna.
Han sprang på gräsmattan och tog på den lilla snön som fanns där, det var länge sedan jag såg honom så GLAD.
- Åh mamma du måste ta bort snön på rutorna också, kul va?

När vi började närma oss dagis utbrast han : Mamma mamma, nu kanske den stooora snöhögen på dagis är tillbaka!

Väl framme hoppade han ut ur bilen och sprang omkring, alla andra barnen som kom samtidigt var minst lika lycklig som honom, de sprang runt i cirklar i snön.
- Mamma kolla man ser mina fotspår, wooooow!

Att se alla de där barnen och framförallt att se Sebbis så överlycklig över den nyfallna snön gjorde även mig lycklig. Och jag kan nog ärligt säga att jag aldrig (förutom när jag var barn såklart) tidigare blivit lycklig av att se snö, jag hatar snö och vinter.

Nu sitter jag här och ler för mig själv när jag tänker på min underbara lilla Sebbe och hans lyckliga lilla ansikte.
Åh vad jag älskar den ungen! ♥

***
T klippte förresten Sebbis igår, nu har han exakt samma frisyr som T. Så nu är de ännu mer kopior av varandra.

Ha en bra dag!

Mina tankar är hos pappa idag, håller tummarna ♥