.:Ni är det bästa jag har, ni ger mycket mer än ni tar, ni är mitt rop och mitt svar, ni är det bästa jag har:.

Ramlade in på bloggen om lille Victor , som nyligen gick bort i cancer. Endast ett år och 7 månader gammal.
Mina tårar rinner längs kinderna, och jag kan inte sluta gråta.
Stackars stackars liten, och hur orkar man som föräldrar? Hur orkar man leva vidare utan sitt barn?
Om mina barn dog skulle jag aldrig kunna leva vidare,  de är ju mitt liv. Och utan dem har jag inget liv.

När man läser om sådana saker så börjar man fundera, och man skäms.
Man skäms över sina fåniga problem. Som egentligen inte är några problem egentligen.
Över små saker man blir ledsen över, vad har jag att vara ledsen över?

När jag läst färdigt rusade jag in till Sebbis, pussade honom i nacken och viskade tyst i hans öra hur mycket jag älskar honom, och sedan gick jag in till Alex och smekte hans lilla kind.
Åh mina underbara barn, jag ska verkligen ta vara på varje sekund av vårt liv tillsammans.
Ni är meningen i mitt liv. Jag förstår inte hur jag kunde leva innan jag hade er vid min sida.
Ni är luften jag andas, och om jag någonsin skulle förlora er så skulle jag förlora mig själv.

Sebastian Nils Gunnvall Nordström & Alexander Bror Harry Nordström, mamma älskar er med hela sitt hjärta ♥
Mer än ni någonsin kommer förstå.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0