Anna-Matildas

Ja, när jag tänker på det och nu när jag sitter här så skakar mina händer fortfarande.
Så rädd som jag varit idag har jag nog aldrig varit i hela mitt liv.

Vi skulle ha en mysig dag tillsammans med mamma. Vi skulle ta en låååång prommis över skottsund och mot mjösund. Det var super skönt ute och det doftade underbart av den blommande häggen.
Det börjar mörkna på himlen när vi passerat skottsund och precis när vi kommer ut vid golfbanan och de öppna fälten börjar det ösregna OCH åska.
- Vi får söka skydd under träden där borta, säger mamma
- Aldrig i livet, inte under något träd när det åskar! svarar jag som nämligen är sjukt rädd för åska.
Men vi blev tvungna att gå till de närmsta träden för det började tok regna och hagla stora hagel som gjorde ont, - Mamma det gör ont av snön, sa Sebbis.
När vi kom in under träden ser jag ett litet "hus" som det står högspänning på och brevid det ett litet sånt där elskåp med en "pinne" som sticker upp.
Så där står vi alltså under två träd, mitt emellan högspänningshuset och elskåpet. Jag hinner nog inte tänka mycket, utan ser att blixten slår ner och känner att det gör ont, som när man råkat fått lite ström i sig. Och sedan smäller det den högsta smällen jag någonsin hört. Jag skriker rakt ut : Jag blev träffad av blixten mamma!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och rusade ut från träden, började skaka och gråta. När mamma försökt lugna mig och dölja för Sebbis hur rädd jag är så inser jag att blixten slog ner i elskåpet som jag stod ca 2 cm ifrån, och att jag känt spänningen ifrån nedslaget. För det kändes och det gjorde ont. Just när blixten slog ner så trodde jag verkligen att jag skulle dö och jag var sååå rädd.
Det fortsatte att åska och vi sprang till en busshållsplats en bit bort, jag har nog aldrig sprungit så fort i hela mitt liv.
Det regnade och åskade medans vi satt där, och blixten var så nära och slog även ner i en lyktstolpe mitt framför oss.
Så vi satt där i busskuren och försökte vänta ut ovädret, tillslut ringde vi min moster Kicki och hennes Kent och de två änglarna kom och hämtade oss ♥
Medans vi väntade på dem så åkte det förbi 2 brandbilar och en ambulans som svängde in alldeles bortanför oss. usch det här är nog bland det värsta jag varit med om. Sååå vidrigt, och jag är fortfarande chockad och skärrad :/
Nu är jag ännu mer rädd för åska, och jag kommer ALDRIG mer vistas utomhus när det åskar.

Tack Kicki och Kent för att ni hämtade oss, ni är två levande änglar ♥

Nu har boysen somnat och jag ska se en film som jag hyrt. Hoppas ni haft en trevlig dag och att ni satt inomhus under det vidriga åskovädret som vi verkligen måste befunnit oss i centrumet utav.