Lyckligt lottad men ändå deppad.
Jag är lyckligt lottad, jag har två underbara och fantastiska söner. Jag har ett fast jobb och jag har en sambo som jag älskar gränslöst.
Ändå är jag inte lycklig. Ändå känner jag mig sjukt deppad.
Jag mår inte bra inombords och jag avskyr att må såhär.
Jag känner mig ganska värdelös och jag saknar att någon ger mig uppskattning.
Jag mår dåligt varje dag då jag måste klä på mig, för ingenting passar på min kropp.
Jag försöker klä mig så jag inte skall se tjock ut, men lyckas inte.
" Du är inte tjock, tänk på att du nyss fött barn"
Ja jag vet att jag nyss fått barn, men det spelar ingen roll. Jag mår ändå inte bra av att vara såhär tjock.
Och banta det får man absolut inte göra, och jag tycker att det går så sakta med min lilla diet.
Men det är inte bara det, jag kämpar på varje dag hemma med mina två prinsar, (det bästa i livet, så missförstå mig inte nu).
Jag lagar mat varje dag tills T kommer hem.
Då kanske man vill ha lite uppskattning ibland.
Men det enda man får höra är sura ord, jag får inte ens gå på toaletten när T kommer hem utan att jag höra honom fråga "Sebbe vart är mamman nu då?".
Jag känner att mina krafter snart tar slut, och ibland känner jag mig som världens sämsta mamma.
Ja jag vet att han jobbar hela dagarna, men det är ändå inte samma sak.
Då har han bara sig själv att tänka på i 8 timmar, han får utbyte från sina arbetskompisar och han lever sitt eget liv på jobbet.
Själv så är man ju hemma med sina två underbara barn, vilket är helt fantastiskt, men man saknar ändå utbytet från andra vuxna människor. Och man saknar framförallt någon som kanske någon gång, kanske bara en enda gång skulle kunna säga; Vad duktig du är Matilda.
Istället om jag skulle säga någonting så får man höra : Det var ju du som ville ha ett till barn.
Ja det var jag som ville ha ett till barn, men jag ville inte förlora mig själv och jag trodde framförallt inte att jag skulle känna mig såhär. och att T skulle ändra personlighet.
Jag saknar hans gamla personlighet, jag saknar kramar som är ärliga och jag saknar någon att prata med.
Mamma sa en sak i telefonen häromdagen som gjorde mig ledsen, det var självklart inte hennes mening men jag blev ledsen när jag insåg att det var så det var.
- Känns hon som en riktig vän?
- Ja det gör hon.
- Vad bra att höra, för du har ju inte så många riktiga vänner direkt. De försvann ju alla när du växte upp så fort.
Och det stämmer nog bra, jag har inte många vänner. Kanske är det för att jag inte är så social, för att jag inte är en kvittrande fågel. Jag saknar någon att prata med, att ventilera mina tankar med, som tröstar och bara lyssnar.
För det mesta så känner jag mig väldigt ensam. Och det är precis det jag är just nu, ensam och ledsen.
Det är tur att jag har mina små prinsar, som gör livet värt att leva. De är hela mitt liv, och jag älskar dem mer än allting.
Ps. Cilla jag saknar dej, kom hem snart!
Gummisen jag sitter i mitt vardagsrum och grinar! Jag kommer till veckan! Jag saknar dig sa det gor ont!
Hej igen Matilda.. Jag visste inte att du kände så som du skriver om. Kan tänka mig att det är jobbigt att inte "umgås med vuxna".. Har du inte möjlighet att åka ut till mormor o hälsa på någon dag? Där har du verkligen någon att prata med, någon som säkerligen förstår dig precis, o som är super på att lyssna o ge råd. Jag ska iaf se till att bjuda hem dig på middag nån kväll! MEN, det blir kanske inte nån Annika D-måltid direkt :p Kanske bra att prata, lite seriös också.. Om du vill? Känns ju som jag har kommit igång med att "bli vuxen" jag också, inte det eviga singeln som bara har Aveny o Oscar som livserfarenhet o mall för hur livet ska vara ;) Vi är ju typ liksom systrar vi två å (nästan), som kan prata om allt.. Kram!
Älsklings Matilda! Vad ledsen jag blev att läsa ditt inlägg och höra hur du mådde. Jag tycker du är en helt underbar människa och du får inte tro något annat om dig själv. Du är verkligen min förebild matilda. En kanon mamma, superduktig tjej och en jättebra kompis. Jag tycker dessutom att du är jättesnygg no matter what! Jag vet att jag är dålig på att höra av mig, men förhoppningsvis flyttar jag till svall och då kan vi ses varje dag om du vill :)
Kan du inte försöka prata med T om hur du mår? Han kanske då förstår och kan uppskatta dig mer... Älskar dej massor! Kraaaaaaaam
Jag kan känna igen mej i lite av det du skriver!
Att aldrig få känna sej uppskattad!
Sj har jag alltid minst 1 barn /oftast båda mina barn med när jag gör nånting, medans karln inte ens kan ta med sej nån utav dem för att åka o handla, tanka, hälsa på någon el dylikt!
Det kan göra mej såååå frustrerande att jag som mamma ska klara ALLT bara för att det är jag som är mammaledig. Jag känner precis som dej, jag skulle göra allt för mina barn o kan absolut inte tänka mej ett liv utan dem!
Men det är ett slitet jobb att "bara" vara mamma så lite credit är vi värda!
O inte så lite heller vi gör faktiskt ett fantastiskt jobb!
Sträck på dej jag tycker du verkar göra ett fantastiskt jobb!!!
Jag har många vänner, men bara 1 nära vän, hon finns där i vått o torrt o vad mer kan jag begära.
O ang kroppen så kan även jag känna att jag ser hemsk ut, men vet att om jag bara kunde få lite tid över till att träna/simma el så skulle jag må mycket bättre... O det e något jag lovat mej sj att ta tag i innan det blir ett nytt år!
Jag har ännu inte efter alla dessa år tillsmmans med mange förstått vad det e jag gör som ibland får honom att förstå, dock e det långt mellan gångerna men det händer iaf ;)
Så jag har inga tipps på den biten tyvär..
Kram Kram
SLITSAMT jobb att "bara" vara mamma skulle det ju naturlitvis stå ;)
Men måste du få höra hela tiden att du är duktig för att vara glad? Allt handlar om att kunna acceptera och tycka om sig själv om du inte gör det kommer du aldrig få en fungerande familj. Felet ligger inte hos T utan hos dig. Ta tag i dig själv nu klarar du inte av att reda ut det här ensam så ta hjälp. Sist du gjorde den här dieten var du lika deppig som nu, det är nog inte nyttigt för dig att hålla på att pumpa in i din hjärna att du måste gå ner fort fort fort!! du verkar psyka dig själv
DU ÄR MYCKET DUKTIG!!! Du har en fin familj. DU gör oss ALLTID glad när ni kommer. Tror du måste lära dej att säga till vad du vill ha och vad du saknar om vi ska kunna hjälpa till. Det gör vi gärna. Älskar er. Kramizar
