Anna-Matildas

Uppvilad och redo att ta nya tag åkte jag till jobbet.
Väl där möttes jag av de trötta kollegorna som jobbat under julperioden, och av fyra enorma högar som vi ligger en MÅNAD efter med.

Stämningen är väl inte den bästa bland oss kollegor just nu, vi är alla slutkörda och så fort jag satte min fot inne på kontoret så kom alla de där panik känslorna över mig igen. Trodde det skulle bli bättre nu när jag verkligen fått vila upp mig under min ledighet, men vi fick träffa en beteendevetare idag, och då kom alla mina känslor verkligen upp till ytan igen. Gråten var nära, och jag känner att jag inte orkar anstränga mig längre. jag orkar bara inte.
Jag vet att jag inte ska stressa upp mig, då blir det bara värre, och att det inte ligger på vårt ansvar att driva hela företaget, men man vill ju kundens bästa, och när det inte ens syns att man jobbar så hårt som vi verkligen gör, ja då får man ju aldrig reda på hur mycket man egentligen gör, eller om man verkligen gör ett bra jobb.

Men samtalet med beteendevetaren var ändå väldigt givande, hon fick oss att inse en hel del saker, och framför allt att hela gruppen måste sträva mot samma mål, att vara friska och att vi måste hålla ihop. Tillsammans är vi starka, trots att vi alla är så olika.

Nu ska vi se en film jag och T, sedan ska jag somna skönt i min säng, eller så somnar jag förmodligen framför teven....