Anna-Matildas

Den textraden stämmer ju verkligen inte.
För varje år som går, så känns det som att tiden bara går fortare och fortare.
Det känns som att tiden bara susar förbi oss utan att vi hinner fånga den.
Jag önskar att jag kunde fånga varje ögonblick, och spara dem i en stor pärm, som jag kunde öppna och titta i när jag ville.
Man kanske kan säga att hjärnan och hjärtat är den stora pärmen. Alla minnen man har, alla känslor man haft finns begravda där.
Det behövs bara någonting som påminner om ett speciellt ögonblick för att man ska minnas det som om det var igår.

Det kan vara en lukt, som får en att minnas ställen man varit på, och saker man upplevt.
Det kan vara en låt som får en att gå tillbaka i tiden, och bara le för sig själv.
För det är ju oftast rätt internt vad man minns allting i samband med.
Idag när jag körde till Tandläkaren lyssnade jag på min favvo Carola skiva.
Och då kom ett fint minne upp till ytan, jag mindes det som om det var igår, men ändå känns det som det är en evighet sedan det hände.
En av låtarna på den skivan spelade jag VARJE dag då Sebbe låg i min mage, då blev han lugn.
Även när han var mini mini brukade jag spela den låten, och då blev han alltid lugn. Ganska magiskt.
Den låten är verkligen Sebbes låt ♥

Det är ganska fantastiskt hur många minnen som ryms inom oss, saker vi kanske glömt bort, men som bara kan poppa upp när vi minst anar det.
Men vissa saker glömmer man aldrig, vissa ställen, vissa lukter, vissa personer och vissa ögonblick.

Tre datum jag aldrig glömmer är 2000-01-21,2006-02-15 samt 2007-09-12....