Lonely...

Efter träningen satte jag mig i stoooor chryslern och körde hem.
När jag öppnade dörren var det alldeles tyst och mörkt, det var ingen hemma.
Jag duschade, åt middag och tog fram kläder till Sebbis och mig.
Det var alldeles tyst, en hel timme var jag ensam hemma.
Det kändes som en evighet!
Tillslut kom äntligen mina älsklingar hem, och jag fick krama på min lilla hjälte ♥

image248


Han hade en liten fläskläpp samt ett skrapsår under sin lilla näsa, han hade lekt i en vattenpöl och sedan ramlat och slagit sig. Mammas lilla kille ♥

Även om jag bara var ensam en liten stund så kändes det som en evighet, tänk dem som har det så varje dag.
Som inte har någon att komma hem till, utan varje dag möts utav tysthet och tomhet.
Jag är så oerhört tacksam för min lilla familj, och de är världens finaste.*Kärlek*

Kommentarer
Postat av: Ida-Marie

Ja det är så mycket skönare att komma hem till ett hem fullt med ljud och liv. Är underbart att få ha sina älsklingar hos sig :-)

2007-09-17 @ 20:30:45
URL: http://mimmpan.blogg.se
Postat av: Jenny

Oj så dramatiskt det låter, den situation som jag lever i ;)

2007-09-18 @ 07:47:02
Postat av: Carin

Samma som för mig........

2007-09-18 @ 09:16:05
Postat av: Åsa en trappa ner

Tycker det är jätteskönt att det är tyst hemma.Vänta tills ni har tonåringar (hehehehehehehe)

2007-09-18 @ 12:58:40
Postat av: Farsis

Ajajaj.... vilken härlig fläsläpp. Jag har också världens finaste familj, men det är skönt att komma hem till tystnaden och lugnet.

2007-09-18 @ 20:07:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0