Barnfamilj
Som mamma och pappa gäller det verkligen att få tiden att räcka till.
Och att få allting att stämma. Missas sovtiden på förmiddagen så är oftast eftermiddagen en ganska lång och grinig eftermiddag. Och man måste försöka passa in mattider.
Speciellt om man ska någonstans. Då måste man ta med sig mat, dryck och eventuella tillbehör.
Tänk vad enkelt det var när man ammade. Då var maten alltid med. Men det uppskattade man ju såklart inte just då.Det var mest jobbigt att amma ute någonstans, det kändes som att alla stirrade.
Men ibland önskar man att allting var så enkelt. Att man bara hade maten jämt, man kunde aldrig glömma den.
Och en sak som människor ALDRIG verkar kunna förstå...
Det är att småbarn måste sova ganska tidigt. Och då måste man åka hem, annars somnar de aldrig om. Iaf inte Sebastian.
"Men kan ni inte stanna en stund till, det gör väl ingenting om han är vaken en timme till?"
Jo det gör det, det gör hela nattens sömn förstörd. Inte bara för Sebbe utan oxå för mej och Tobbe.
Iofs så kanske jag inte heller förstod när jag inte hade barn själv, men de kan väl efter nästan ett år iallafall FÖRSÖKA förstå? Men tydligen inte...
Nu ska jag strax börja med middagen. Ska börja jobba 16.00 så det är dax snart.
Fick förresten bekräftelse på Förskole-anmälan idag. Började att gråta. Jag vill inte lämna Sebastian. Jag vill vara med honom förevigt. Hur ska jag kunna lämna honom på dagis??? Kommer gråta konstant.
Min lilla ängel, nu vill han som vanligt inte att jag ska sitta här. Så nu är det väl bäst att lyda den lilla chefen:)
Ciao.
